sandevarn

Vad är det största ni kunnat unna er de senaste åren?

Rupert: Åh, jag köpte en glassbil nyligen.

Daniel: Den är fantastisk.

Emma: Den vill jag verkligen se.

Rupert: Jag borde låtit er börja.

Sköndals centrum, Stockholm

Två fjortisar står på en busshållplats när dom ser en blind man gå över vägen.
Fjortis 1: Fan, jag skulle aldrig våga gå över vägen om jag vore blind!
Fjortis 2: Nej! Hur vet man om det kommer någon bil liksom?
Fjortis 1: Eller hur! Tänk att vara blind, då kan man typ inte ens använda mascara eftersom man inte ser vad man gör!
Fjortis 2: Det har du rätt i! Tänk, livet skulle suga om man vore blind!
Fjortis 1: Shit han kollar ju hit! Göm dig för fan!

You're making a choice to live like this 
And all of the noise I am silence 
We already know how it ends tonight 
You run in the dark through a fire fight 
And I would explode just to save your life 
Yeah, I would explode 

Let me light up the sky 
Light it up for you 
Let me tell you why 
I would die for you 
Let me light up the sky 

Det är säkert många som kommer att reagera på det jag nu skriver. Annat vore självklart konstigt, men halva meningen med att skriva någonting djupt om de tankar man har, är ju faktiskt att se hur andra tycker och tänker. Ämnet jag den här gången tänker vidröra är stolthet. Ett starkt ord för många, medan det för andra inte betyder särskilt mycket alls.

För mig är stolthet någonting som man borde ha. Tyvärr så brister min antagligen rätt ofta, eftersom jag, trots att jag skriver det här, inte själv riktigt vet hur jag ska behandla den på ett bra sätt. Vad som dock är viktigt när det gäller stolthet är att veta när man ska föra fram den, och när man håller på sin stolthet allt för mycket. Jag har haft erfarenhet av både och, antagligen både personligen, och i och med andra händelser runt omkring mig. Det som då kan hända är att man låter stoltheten skada mer än att göra nytta, vilket självklart inte är bra för någon.

Frågan är bara hur man ska reglera sin stolthet på ett bra sätt? Somliga tänker ofta att, vad som än händer så är min stolthet viktigare än allt. Detta kan dock i längden göra att man ses som lite arrogant, speciellt om man inte känner personen i fråga. Vad som då är viktigt att veta är när man ska sänka sin gard. Det är till skillnad från arrogans ett bevis på styrka. Det bevisar nästan oftare att man behandlar sin stolthet på ett bra sätt. För mig har man då varit stolt på ett bra sätt, i och med att man faktiskt vetat att man har haft fel, eller handlat på rätt eller fel sätt. För mig har man då inte förlorat stolthet eller förtroende alls, snarare stärkt den en aning.

Dock är det som sagt svårt att veta hur man ska hanterar borde hantera sin stolthet i vissa lägen. Åter igen handlar det mycket om förståelse för min del. Man måste hitta förståelse från de olika parterna innan man sätter up sin mur av stolthet. Annars kan allt bli fel från början, och detta gör att stoltheten kan ha förstört något som inte hade behövt förstöras från början. Däremot så kan det säkert vara bra att hålla på sin stolthet för att se vad som händer. Ibland kan stoltheten få en att få tänka klart för att inte fatta fel beslut, för att man senare ska kunna sänka stoltheten igen och på så sätt återvinna sitt förtroende, eller vad det nu är man blivit av med.

Jag tror man måste läsa av varandra på ett så bra sätt som möjligt, innan man garderar sig mes så mycket stolthet att man spricker. Jag är nog en sådan person som lätt kan manipuleras av en allt för stolt person. Jag sänker snabbt min gard för att jag tycker att jag gjort fel, fastän detta inte varit fallet från början. Är det på det viset, så är det lätt att som allt för stolt person trycka ner andra, i och med att man aldrig ger sig själv. Dock kan detta i längden göra att människor tappar förtroendet för en, och åter igen kan jag tycka mig se en viss arrogans i det hela.

Då är det åter igen viktigt att ha ett förtroende. Att båda litar så mycket på varandra att man utnyttjar sin stolthet på ett så bra sätt som möjligt, utan att manipulera, eller bli manipulerad. Det är då stoltheten fungera på ett bra sätt. Självklart kan jag förstå att man håller på sin stolthet om man vet att man verkligen har rätt, d.v.s har konkreta bevis för allt. Men tyvärr tycks man allt för ofta tro att man har all fakta i hand, medan man i själva verket inte alls har den förståelse som behövdes.

Så stolthet kan alltså göra både nytta och skada, och frågan är hur man ska kunna avgöra vad som är rätt i en viss situation. Men jag tror att det gäller att läsa av varje situation för sig. Inte bara gjort som man alltid gjort, för att ens stolthet är viktigare än allt annat i världen. Nej, avgör med tankar, känslor, erfarenheter och förnuft. För ibland kan det vara viktigare att låta sin stolthet dämpas, för att sedan höjas igen när man efteråt upptäcker att man tagit rätt beslut.