Stop wine-ing

Kvälle blev lung och skön. Precis som jag hade hoppats. Först bjöd jag Mackie på bakad potatis med diverse tillbehör, och sedan anslöt Elin och Ebba för ost, kex, frukt och vin. Väldigt mysigt blev det. Spelade den snabbast omgången TP jag någonsin varit med om, men jag och Ebba skyller på för lätta frågor. Annars blev det mest snack och lite musiklyssning.

Fick beröm för mina tavlor som jag tydligen inte fick säga att jag slängde ihop innan läggdags igår. Men det gjorde jag, så jag säger så i alla fall. Det blev rätt bra faktiskt, ville ha upp något på väggen tills jag beställt bilder att ha i. Nöjd över spegeln är jag också. Nu börjar det kännas mer och mer fullkomligt här i Mansion de Sandevärn.


Just like home

Jag får då och då höra att mina sexanspelningar kommer lite väl ofta. Eller tja, här i Växjö får jag höra att mina sexanspelningar kommer lite väl ofta. Men jag kan inte riktigt hjälpa det. Det sitter liksom i blodet, att råka tolka något som någon säger, helt jävla fel helt enkelt. Men så ger det mig också lite nöje i vardagen. När jag diskuteade mitt problem med Jenny frågade hon bara om det var värre än vanligt. Eftersom hon givet fick ett Nej som svar, sa hon snabbt att det nog var dom andra som inte riktigt tålde min anspelningsmäng. Men så är hon ungefär lika skadad som jag också.

Idag när vi diskuterade enkäter så råkade t.ex. Per slänga ur sig: "Det blir ju jobbigt att få den på båda ställena samtidigt". Gissa om jag dog. Men det gjode Per också. Och Mackie. efter typ en halv evighet. Men tack Per för att du förgyllde min dag med din underbara meningsbyggnad, även om det nu endast handlade om ett par ynka minuter.

Tråkig?

Har inte haft särskild lust att blogga de senaste dagarna, så det har fått vara så. Helgen var trevlig. Hjälpte Mackie att flytta i lördes och träffade hans trevliga föräldrar. Det hela gick mycket smärtfritt eftersom det "tunga" var både ute ur den gamla och inne i den nya på knappt 1,5 timme. Det är så vi jobbar! Sen fick jag några glas och hans tv-bänk som inte fick plats. Så nu har jag den som soffbord. Perfa!

På kvällen skulle jag inte göra något alls. Detta något alls resulterade i ett mess till Alle som resulterade i både födelsedagsfest och utgång. Trodde Per skulle dö när han såg att jag hade varit inne på Sivans hela tiden, medan han fick spendera 1,5 timme i kön. Trevlig helg, men nu lär det nog inte bli röj på ett tag...fast så brukar det ju låta...


Slappenight

Då har man haft en rätt skön kväll faktiskt. Först ville jag göra något, sen kom tröttheten. Sen ville jag göra något ändå, och så försvann tröttheten, men oj va skönt jag tyckte det var att bara ligga ligga här i min soffa/säng med en skål popcorn och ett glas rödtjut. Säger som i ölreklamen. Det är så skönt att bara vara sig själv för en stund.

Idag blev det Narnia - Prince Caspian som spelades på le cinéma de Sandevärn. Har tänkt se den ett tag, men inte haft orken eftersom den är 2 h 20 min, men nu jäklar. Den var helt okej. Jag gillar ju lite sagor sådär, speciellt när man kan rela tera dom. Narnia både läste och lyssnade jag på rätt mycket som mindre. Minnet har trytit, men vad gör det. Man får lite känsla av det i alla fall.

Imorgon ska jag hjälpa Mackie att flytta. Inte särskilt långt, men det krävs muskelkraft för det också. Och så blir vi ju faktiskt praktiskt taget grannar nu dessutom. Bara springa över gården. Nice.


3 times

Ligger här och är allmänt seg efter veckans 3:e gymrunda. Idag blev det dock lite axlar och rygg för ett avslut med 3 km på löpbandet. Usch vilken dålig kondis man fått bara på att inte sprugit sen innan jul. Måste få igång det så att man har lite att komma med den 7:e när det är dags för SOS på hemmaplan.

Imorgon kommer förhoppningsvis mr. Way-80 på posten. Nu ska protienerna förhoppningsvis räcka till. Dock är jag inte ute efter att se ut som ett annat berg, utan snarare att musklerna ska hålla sig i trim och återhämta sig lite bättre. Vi får se hur det går! I vilket fall som helst känns det sjukt skönt att ha kommit igång med tränandet igen.

www.fredrikdenosmidiga.nu

Jag är trög. Iblad fattar jag inte hur trög jag kan vara. Dagen innefattade en händelse där jag kände mig just så trög om bara tröga Fredrik kan vara. Vad som hände var att vi började ny kurs där vi fick reda på lite vad som skulle göras osv. 15 pers eller något från klassen är i Åre och missar därför den kommande veckan. Vi fick då reda på att vi har en labb som man bör gå på eftersom vi ska skriva ett litet paper som innehåller data från labben.

Trög som jag är drar jag iväg ett mess där jag skriver detta, till en som är i Åre. Precis efter jag tryckt på skicka slår tanken mig. Hade jag velat ha ett sådant meddelande om jag var på semester, eller hade jag velat få glida några dagar innan jag fick skolan på huvudet igen? Självklart det sistnämnda. Så nu har jag väl förstört hela deras resa genom att ge dom dåligt samvete. Sjukt smidigt Fredrik, sjukt smidigt. Inte konstigt att man får svaret "glädjedödare". Nu kommer jag må dåligt i typ 3-4 veckor.


Hallelujah!

Tetant är över. Den är över! Allting bara känns så sjukt skönt för tillfället. Inte skönt att vänta på resultatet dock. Men det kändes bra. Någonstans där ine känns det som att det faktiskt gick bra. Men man vet aldrig. Ibland känns det nästan bättre om det har gått lite halvbra. Men vi får se. Kanske skrev jag nog för att det ska gå vägen.

Festen blev trevlig, maten var god, alkoholen flödade och alla var på topp. I det Sandevärnska huset bjöds det på pasta al forno med mozarella ch parmesanost. Det verkade lyckat. Vi åt och åt, och drack. Idg är jag helt slut fortfarande. Nu när allt har släppt så känner man att kroppen och speciellt huvudet behöver en semester. En hel dag. Eftersom vi har föreläsningar hela dagen imorgon. Yay.

Snart dags...

Imorgon är det dags för min otroligt roliga 15 poängstenta i mikroekonomi och marknadsanalys. Kan ju inte säga att jag är thrilled, men med tanke på att jag pluggat minst 6 timmar om dagen sedan tisdag förra veckan, så måste jag väl kunna något i alla fall? just nu känner jag bara att jag är helt orolig i hela kroppen. Jag vill att det ska vara imorgon eftermiddag NU. När allt är över.

Men nej, 20 över 8 bär det av till teknikum för tentaskrivning. Åter igen får vi skriva inne i stan. Undra om dom tänkter göra det till en tradition? I surely not hope so. Nä snart är det över. Sen kommer jag hem till en nystädad lägenhet, så blir det middag med boysen som inte åker till Åre, sen tentafest. Det ska bli kul, jag ska bli full och spy i Pers soffa. Haha. Näää. Men tentafest är den bästa festen.

Generationsmässiga förståendeproblem

Jag fick ett rätt skojigt telefonsamtal i eftermiddags från min gamla arbetskamrat på Pixy-bild. Tydligen hade det lyckats bli uppståndelse den äldre generationen Pixy emellan, efter att de sökt på just ordet Pixy-bild. Vad det funnit var ett av mina blogginlägg från i december förra året, där jag fyllt i en lista. En av punkterna var ungefär "Årets arbete: Pixybild is (was :( ) the shit". För oss yngre tycks det här inte särskilt konstigt, eftersom vi fattar att det är en ironisk omskrivning som egentligen betyder att det var jävligt bra. I alla fall i mina kretsar. Däremot förstod väl kanske inte mina kära arbetskamrater detta, eftersom de trodde att jag inte trivts alls!

Så jag och min kära ex-arbetskamrat skrattade gott en stund, för han hade fått förklara för dom att jag syftade på motsatsen av vad dom trodde. Haha, så fel det kan bli ibland. Men nu vet dom det, om dom läser min blogg igen. Att en av de roligaste höstarna i mitt liv var den på Pixy. Och hade det inte varit för att jag hade pluggat hade det varit det självklara (och antaglige enda) arbetsvalet för min del.


Meine nya glasögon


Nytt år för assar

Då har man varit på årets första assar-möte. Första numret planeras vara ute i slutet på februari redan, så det kommer bli tight. Även den här gången tog jag på mig att skriva lite. Eller tja, det var inte särskilt påtvingar. Det lät bara kul. Jag ska ämligen skriva en krönika (vad annars?) om dötid. Dock ska den vara ur allmän synvinkel, så vi får väl se hur det hela artar sig. Deadline är den 29:e januari, så det får bli att ta tag i det efter tentan.

45 h

Jag har räknat ut med min otroliga hjärna att jag ungefär har pluggat sammanlagt 45 timmar de senaste 7 dagarna. Det är rätt imponerande tycker jag. Imponerande hur lite som går in i huvudet på denna tid. Visst, man har väl inte alltid varit särskilt effektiv, men i alla fall. Tänk om man hade varit lika duktig på gymnasiet, då hade man ju varit klar med 3 veckors jobb på en halv vecka. Jösses. Förresten, jösses är Mackans nya favoritord.

Imorgon ska jag upp klockan 8 så jag kan, hur var det nu? plugga, ja just det. Jag ska älta och älta, tills MC- och ATC-kurvor står som strålar ur öronen på mig. Jag ska spy inkomstelasticiteter och tänka i eftefrågekurvor. Hela jag ska stråla nationalekonomi! Jag kommer vara så glad på lördag när det är över. Hur det än går.


Jaha?

Förra blogginlägget hade tydligen inte postats, så det blev lite skumt där med tiden. Nåväl, jag tror jag överlever. Har precis käkat bakad potatis med skink- och rödlöksröra. Riktigt smarrigt. synd bara att det tar å förbanat lång tid i ugnen. Det är ju så att man kan gå i pension innan man får mat.

Lördag...eller?

Jag är helt lost i dagarna. Det är inte oft aman sitter och pluggar både hela fredag och lördag. Idag avslutade vi ifs vid klockan 6, men annars brukar man chilla läget på helgen. Men icke. Den där tentan ska klaras av, hur fuckad den än må vara. Jag gillar det inte.

Sjukt trött i skallen efter dagen, så jag hade lite ångest över om jag skulle gå på spelkväll eller trötta mig i min stora säng. Det är så jobbigt när man känner att man inte vill sitta ensam, men samtidigt inte heller vill umgås. Så istället blev det film här med mackan, och varm fruktsallad med vit choklad. Mumsfillibibblan! Alldeles lagom för en kväll som denna. Nu borde jag dock sova så jag orkar sitta med anteckningarna i högsta hugg vid 10 imorgon.

Bibblan, here I come!

Då var det åter dags att styra kosan till mitt andra hem såhär i tentatider. Nämligen det härliga biblioteket. Dock måste jag säga att det är fruktansvärt stor skillnad från hemma. När jag skrev mitt arbete spenderade jag några timmar där bland mögelluktande pensionärer och lantisar med magar stora som Burger King-restauranger. Snacka om att dra alla över e kant, men det kändes lite så.

Nej tacka vet jag universitetsbiblioteket här i Växjö. Där är det rent av mysigt att sitta ett gäng för plugg (frågan är bara hur effektiv man är i längden). Man pluggar, snackar lite, tar en kaffe och pluggar ige. Idag känns det dessutom "roligare" att ta sig an plugget, eftersom gårdagen faktiskt gjorde det hela lite klarare. Jag och pärlan råkade sita enda till 23 innan vi gav upp. Under 4 timmars effektivt pluggande (faktiskt, om man räknar bort rundorna till tvättstugan) så hann vi bara 2 uppgifter. Det är rätt sjukt, men vi försökte verkligen göra en genomkörare, så vi förstod, vilket fungerade.

Dagens...

Dagens tanke: Jag måste städa, men det kan vänta till fredag.
Dagens insikt: Det är fredag imorgon...

Suck

Some do, some don't, Erik Hassle does the shit

Jag har varit lite halv (läs helt) såld på låten Hurtful med Erik Hassle sedan han var finalist i Metro music challenge i våras. Jag har ända sidan låten kom ut undrat varför den spelats så lite på radio, med tanke på hur bra den faktiskt är. Tydligen har den faktiskt spelats en hel del på P3, och med tanke på att de känns ungefär 10 gånger så före resten av de flesta radiokanalerna på att hitta hits innan de faktiskt blir hits, så kan man väl anta att vi hör Hurtful i full gång om ett par månader. Bara ett år för sent.

För att komma till saken fick jag en fin liten hint från min kära vän Tilda, att Hassle faktiskt
tolkat årets nominerade till Rockbjörnen, coh jag måste erkänna att det lät lite skumt, men visade sig vara helt underbart bra. Är det inte lite kul att alla verkar göra t.ex. Olas låtar bättre än Ola själv? (Nu får jag stryk av Nea).

Det märks

Man märker verkligen direkt att jag återvänt till Växjö. Helt plötsligt har man tagit tag i pluggandet igen och har allt för mycket att prata om för att hinna skriva särskilt mycket här. Igår satt vi faktiskt nära 6 timmar med vår sammanfattning och idag har man träffat Mackan igen, så vi har skrivit färdigt vårt arbete. Det känns riktigt skönt att ligga lite för, eftersom det inte ska vara inne förrän på måndag. Har man det ur skallen man kan fokusera på mikroekonomin igen. Jag vet dock inte om det är så fruktansvärt motiverande. Dock förstår man mer nu än innan. Yay.

Återvändaren

Imorgon återvänder jag. Och det är med en konstig vemods-kärlek som jag erkänner det. Brodern och jag behövde båda två ta tag i vårt pluggande eftersom det är tenta den 17:e. Egentligen skulle jag stannat en dag till, men nu ställdes släktträffen in, så jag kunde lika gärna flytta på det en dag.

Känslan i kroppen säger konstigt nog att jag inte riktigt har gjort mitt i Karlshamn, men samtidigt saknar jag livet i Växjö väldigt mycket. Jag antar att det främst beror på att man har avslutningen på en tråkig kurs framför sig, men samtidigt har det känts bra att träffa alla människor igen och man känner nästan att man har varit lite off de senaste månaderna. Men det kanske är så det känns med distansförhållanden?

 VS.

My christmas wakeupcall - Hjälp jag har blivit vuxen

Trots att julen är över tänkte jag faktiskt bjuda på en krönika jag skrev i förra numret av assar. Jag har nämligen fått en del positiva kommentarer från folk som känner igen sig i min julsituation. Kort handlar artikeln om varför jag numer känner mig vuxnare under vintertiden. Den är rätt lång men jag hoppas någon själ orkar läsa den. Annars kan ni ju alltid beundra de vackra tillhörande bilderna

Jag tror inte att det var den där julen runt ett par drygt 10 jordsnurr, då tomten aldrig kom, som gjorde det. Nej, även om jag var förkrossad då mannen i rött aldrig dök upp den där smått regniga kvällen hemma hos mina kusiner, så tror jag inte att det var då det hände. För när jag 10 minuter senare upptäckt att det där stora paketet bakom granen var till ingen mindre än undertecknad, som dessutom innehöll mitt livs första (och enda) stereo, var alla tankar som bortblåsta. Nej, jag hade inte blivit vuxen.

Det var inte heller den där julen, då man en dryg kvart efter Benjamin Syrsas sista knaggliga toner på "ser du stjärnan i det blå", märkte att julklappsskörden faktiskt blivit lite mindre än tidigare år. Tanken på att man kanske fått lite dyrare klappar än vanligt slog en aldrig. Det var kvantitet över kvalitet som gällde. Vaddå det är roligare att ge? Det var inte direkt rätt pick-upline att använda på skolgården den 8:e januari när man träffade sina kompisar för att lättsamt beräkna vem som egentligen hade varit den duktigaste spenatätaren.

Nej, det var nog snarare det där året då julkänslorna aldrig riktigt hade tid att infinna sig. När "att göra listan" var för lång för att man skulle märka att affärerna varit tomtedekorerade de senaste 6 veckorna (ja, nuförtiden räknas tydligen november också som julmånad?). Det året när man i panik spelade julmusik i takt till granens hektiskt gungande grenar kvällen den 23:e, för att inte långsamt ge sig själv en plågsam död med hjälp av ett par varv juligt glimrande girlanger.

Det var den julaftonen då man faktiskt vaknade till julmusiken mamma drog igång innan det ljusnat ute, istället för att ligga och vända och vrida på sig medan man hörde henne stöka i köket. Det var den julaftonen när man inte sprang och kollade under granen var 5:e sekund, utan snarare låg och halvdåsade framför diverse filmer fram till risgrynsgröten, som vilken dag som helst. I ren julstress insåg man dessutom att man inte skulle hinna med julklappsutdelningen, innan det var tid att ge sig iväg till sin favoritmoster för det sedvanliga julbordet. Där man skulle bli sådär äckligt mätt att man inte ville se något ätbart förrän möjligtvis knäcken och ischokladen till sällskapsspelet.

Allt var som vanligt, fast ändå inte. Jag kände ungefär noll den julen. Visst, enstaka känslor till första lussebullen, eller glöggen den första advent på föräldrarnas traditionsenliga glöggparty sedan typ två år tillbaka. Det har plötsligt visat sig att det är julen som fått mig att förstå att jag blivit vuxen. Det är inte körkortet, studenten eller systemet. Inga antagningsbesked, egen lägenhet eller veckohandling. Det är en månad om året, eller en dag om året som gör det.

Men så hade vi den där glömda julklappsutdelningen samma år, som råkade hamna någon gång efter hemkomst. Klockan var väl passerad midnatt det var bara familjen, klappar, en kopp the och snack inpå småtimmarna. Plötsligt insåg jag att julen faktiskt handlar om något så klyshigt som, tro det eller ej, samvaro. För trots att jag är äldre och allt runt omkring är viktigare än adventskalender. Trots att känslorna försvinner och att den 24:e är mer en anledning att frossa lite extra, så är jag glad att jag har några att dela den med. Den kommer nog aldrig riktigt bli vad den varit, men jag kommer uppskatta den på ett annat sätt framöver. Julen har blivit mitt wake-up call, min vuxna vägledning.

Och skulle det nu vara så att mina kära föräldrar råkar lägga vantarna på ett exemplar av Assar. Så vill jag bara avsluta med att säga att hur vuxen jag än är, eller känner mig och trots denna långa utläggning. Så blir jag nog ändå aldrig riktigt för gammal för julklappar.


Konsten att vara uttråkad

Ibland undrar jag om jag är ensam om att bli uttråkad så fruktansvärt lätt? Det här är andra kvällen på rad som det inte direkt händer något i mitt liv, vilket genast gör att jag känner mig som en brunstig get som behöver söka grönbete. Okej, ikväll var det tal om både spel och filmkväll som tyvärr inte blev av, men ändå.

Jag tror dock det hade underlättat lite om jag befunnit mig i Växjö. I min  lägenhet, med min TV, som har mitt ljud och kolla på den film jag ville se. Chansen är väl dock att någon hade funnits vid min sida, för i Växjö är det nästan tvärt om. Där får man istället avgränsa sig och säga "tonight is my night". Men för min del är det nästan skönare att få kämpa för tid för sig själv, eftersom jag är så fruktansvärt dålig på att vara uttråkad.

Gårdagens Realisationsinköp

Glömde ju visa vad som inhandlades igår på rean. Jag är riktigt nöjd faktiskt. Det är inte ofta som man bara kan gå in på en rea för att välja och vraka, men så var fallet den här gången faktiskt. Byxorna är Blueprint och skjortan Bruuns Bazaar. Dessutom fick jag en rejäl svart temugg idag av mamma och pappa, som jag kan ha i växjö. Gött.

 

Är det så speciellt?

Jag har under de senaste månaderna varit stolt ägare till ett par väldigt röda byxor, vilka jag egentligen bara provade för skoj skull. Oj, ursäkta språket innan jag fortsätter, jag har suttit och skrivit ett arbete under kvällen, så chansen finns att det kan bli lite överformellt. I vilket fall som helst har jag fått utstå en del kommentarer under min termin i Växjö. Inget negativt alls, om nu inte folk skämtar med mig och jag inte fattar. Men de flesta tycker det är tufft. Min fråga är dock: Är det så ovanligt med röda byxor? Uppenbarligen tillräckligt för att man ska bli inhalad på dansgolvet för ett "Fan, var köpte du dom där?". Jag gillar dom. Red is the shit. Förresten, biler underifrån är aldrig vackra på mig.


Årsresumé

Jag tänkte göra en liten årsesumé för att summera det gångna året. Förra året tror jag minsann det glömdes bort och endast gjordes i bilder. Men bättre det än inget alls. Vissa månader blir väl tråkiga, men vad gör man. Jag tror inte så många läser, men det är en trevlig återblick för egen del.

Januari kom med 2008 års första dagar. Jag bestämde mig för att det var dags att ta tag i mitt liv och gå ner i vikt. Jag började på ca 98-99 kilo. Konstigt nog kändes det helt plötsligt förvånansvärt enkelt att börja. Jag var arbetslös och kunde äntligen fundera lite på livet, och faktiskt kunna ta hand om bara mig själv utan förhinder. Samma månad fick jag spela i serielaget för första gången. Jag spelade bra singel i Östersjöspelen och blev utan dubbel eftersom Alle rå-vrickade foten. Kusinen lämnade även Sverige för varmare breddgrader för 3 månader och Jenny drog sig så långt som till Halmstad. Tillräckligt långt för min del när det gäller längre tidsspann.

Februari spenderades på ett sätt. Låt mig citera mig själv:

"Jag har långsamt insett att mitt liv är rätt degigt för tillfället. Jag går upp på morgonen, går en promenad, äter lite frukost varpå jag degar fram till lunch. Jag fixar lunch, degar sedan fram till mellanmålet, vilket avslutas med ytterliggare lite degning fram till middagen. Då blir det mat, sen tränar man, käkar lite igen och efter det degar man. Ungefär så ser min dag ut. Och det värsta är väl nästan, att det inte stör mig för fem öre. Ibland händer det något, ibland inte. Man gör vad man behöver"

Dessutom var jag kulturell och såg minst 12 filmer på en vecka. Tänk om man hunnit det nu? För att inte tala om Kyle XY som jag tog mig igenom fruktansvärt jättefort.

Mars kom och min egenskrivna låt "
Last page of our story" fick världspremiär med pompa och ståt. Eller inte. Men det var fruktansvärt roligt att få lite positiv feedback på något som man gjort själv. Fortfarande massa Cred till Alle som orkar fixa och dona. Han fick dessutom en egenhändigt designad fan-shirt för att hylla hans storhet. Det blev även Halmstadsfestande där vi insåg att halvmisslyckad banankaka kan vara fruktansvärt gott. Kilona rasade sakta men säkert och jag tror jag hade loosat över 10 kilo. Lyckan var fullgjord och jag kände mig som en helt ny människa. Dessutom hade jag fortfarande som arbetslös för mycket fritid:

"Världen hade varit en så mycket finare och vänligare plats om alla människor var trevliga motvarandra, smilade stort hela tiden, fes fjärilar och sjöng disneysånger när dom städade."

April kom med min "köpa på systemet dag" och lyckan var fullbordad. Universitetet i växjö hade fått min anmälan och jag ville faktiskt bort lite granna. Hösnuvan kom, den sågs oh den segrade. Jag knarkade tabletter och övervann det så gott det går, som vanligt. Jag fick sommarjobb på Kreativum som filmaskinist. Jag, den mest otekiske som går i ett par skor.

Maj kom med solen, vilket vi utnyttjade genm att ta en myskväll ute på mulö. Runt grillen satt vi och kollade på solnedgången. Jag började provjobba, tabbade mig, och gjorde det aldrig igen. Men det är ju så det är. Trial and error. Jag ploppade in på topp 20 på allears och tänkte som vanligt en del. Speciellt när jag satt nere i mitt kalla projektorrum.

"Han är lite som en såndär idiot savante, fast han glömde att han skulle vara duktig på något..."

Juni kom med bal i sin hand, där jag var date till Tilda. Vi började vid 4 och tog 20 i 5 tåget hem. Helt, jättetrevlig kväll. Jag har nog aldrig sovit så gott någonsin. Jag fick tuggummi för att visa leg på systemet och jag och Alle skaffade oss Tyska fans efter en otroligt mysig kväll ute på Mulö. Det var även där som jag spenderade midsommaren med gitarrspel mellan glada miner då solen sakta dalade över havet. Kusinerna tog studenten och jag hoppade studsmatta väldigt onykter, medan Jenny spenderade tiden inomhus av någon anledning. Bloggen fick ett nytt blått utseende.

Juli studsade fram med antagningsbrev i sin sida. Växjö it is, sa det, och hoppsan, så hade man lägenhet. Det råkade sig dessutom så att Alle fick lägenhet i samma hus, fast våningen under. Ibland är livet bra skumt. Kreativumtiden kröp på, för trots att solen lös, var jag nerkyld i källaren. Men fan va bra film jag visade, vid exakt rätt klockslag. Det blev grillkväll med badmintonmänniskorna, som blev spontana nattbad, bastande för att sedan tecka allihopa i en och samma säng vid halv sex på morgonen. Östersjöfestivalen drog förbi med förförande ögon och o-vita skor. Frida stog dock för månadens ord:

"- Frida, jag tycker allt du ser lite trött ut
- Men jag funderar, det är svårt att vara snygg då..."

I Augusti fyllde mamma de vacka 50, vilket firades med brakfest. 11 Dagar med jobb på rad på Krea. Jag flyttade och satt som en rädd 5 åring i Weber, den där första dagen. Massa nya ansiken, och jag undrade om någon av dom över huvud taget skulle vilja umgås med en sån som mig. Stackare, för så blev fallet. Kanske inte de jag förväntat mig, utan fler. Nollningen var galen.

September bjöd på duggor och duggafester. Jag hade otrolig bloggtorka, och jag försökte anpassa mig till livet som "egen". Badmintoncravingsen började arta sig en del. Jag kom med i Assar där vi rockade loss för att sparka in oss.

I Oktober bloggade jag hela 6 gånger på en månad. Det nya livet tog ut sin rätt, och jag förstod varför det sprack i människors förhållanden runt en. Det är svårt att förstå sig på det nya ibland. Jag skrev min första tenta (som gick ap-bra) och lyckan var fullbordad.

November, med halloween i sällskap. Jag var överseriös och ingen vågade kolla på mig på hela kvällen. Första hemfärden på ett bra tag gjorde att håret åkte av, men så gjorde även immunförsvaret. Megaförkylningen var ett faktum. Jag som kom hem för att få banka lite bollar. Jag handlade för mer än någonsin på Willys, kul för dom. Allas vår Chief får stå för månadens tanke:

"- Äter du inte grönsaker?
- Jodå, men det finns så många andra godare saker att fylla magen med..."

December gav oss boys night out som utspelade sig i min lägenhet. en mycket lyckad kväll för oss killar. Jag fixade rätt mycket christmas-pimpin' i lägenheten och mysfaktorn var hög. Julsittningen bjöd på misslyckat spex, men en ack så trevlig kväll i ett par ack så röda byxor. Campus övergavs oh det kändes plötsligt underligt att lämna alla de man varit så beroende av de senaste månaderna. Vi spelade i Simrishamn, det gick dåligt, men jag hade sjukt kul ändå. Snuskhistorier is the shit. Julen kom, den försvann, och så var det helt plötsligt nyårsafton. Den blev en riktigt bra punkt för det gångna året.

Neighbours goes övertrötta

●• Frida, =) säger:

du får komma nu om du vill, jag bits inte haha

Fräddie - VXU - Börjar sakna vardagsstrukturen... säger:

du hugger ju som en alligator efter korvbröd!! :O

●• Frida, =) säger:

hahaha jag har ätit!

Fräddie - VXU - Börjar sakna vardagsstrukturen... säger:

man vet aldrig

du får alltid ner en extra mumsbit

och en pudding som jag slinker nog ner lätt då! ;D

●• Frida, =) säger:

ja, du kommer försvinna fortare än vinden fredrik, jag hoppas du har sällskap...

nej, men kom så jag får äta upp dig nudå ;P


2008 i bilder