sandevarn

Fan va lycklig jag blev idag på träningen. Dels gick det hyffsat, iaf i singeln tills benen dog. Men det får jag träna på. Håller längre nu än innan iaf, so that's good. Men det som verkligen gjorde mig glad var när Madde stirrade på mig och sa "Något är annorlunda med dig, eller är det bara håret?". Jag var självklart ego och sa att nårra kilo är loosade, varpå hon sa att det verkligen syntes. Snacka om att göra min dag. Det är första gången någon har sagt det så spontant. Man blir så jävla lycklig och får verkligen en push att fortsätta i rätt riktning.

Då sitter man här. Lagom fetlagd och asmätt efter thai och godis. Usch va man känner sig onyttig. dock har jag knappt ätit något idag. Pappa råkade klämma ur sig ett "du är så klen" och fick tillbaka diverse ordföljder. Dont's mess with Fredrik efter frukost, en macka och en banan under hela dagen, vid 7 på kvällen. Lågt blodsocker förvandlar både mig och mamma till skakiga monster som man inte vill umgås med längre stunder.

Det har blivit diverse träning idag, annars har det varit rätt händelselöst. Promenad och sen styrketräning. Ikväll har det dock inte hänt mycket alls, vilket är rätt tråkigt. Var sugen på lite umgänge av det "äldre" slaget. Dvs Tilda eller Jonas, men det sket sig på den fronten. Får hoppas på någon annan helg, eftersom det blir Halmstad om en vecka. Wie, jag längtar, men inte plånboken. Jag köpte förrsten nya byxor idag. Bad of me, men dom är assköna.

Jag har långsamt insett att mitt liv är rätt degigt för tillfället. Jag går upp på morgonen, går en promenad, äter lite frukost varpå jag degar fram till lunch. Jag fixar lunch, degar sedan fram till mellanmålet, vilket avslutas med ytterliggare lite degning fram till middagen. Då blir det mat, sen tränar man, käkar lite igen och efter det degar man. Ungefär så ser min dag ut. Och det värsta är väl nästan, att det inte stör mig för fem öre. Ibland händer det något, ibland inte. Man gör vad man behöver.

Under degningen får man dessutom tid till diverse filosofering. Djupa grejer som vad framtiden har att bjuda, att man aboslut aldrig skulle kunna tänka sig att läsa i Luleå, om jag börjar bli gammal eftersom damen i affärskön kallade mig för farbrorn, eller vad som händer om man tvättar vittvätt med tvättmedel för färgad tvätt. Jag har inte vågat testa än, jag känner mig allt för rookie på den där maskinen som tydligen ska kunna rymma 5 kg. Hur fan vet man hur mycket 5 kilo är? Ska man väga tvätten innan eller? Jag pressar, uppenbarligen för lite, eftersom mamma tycker att jag kan pressa in lite till. "Det går ju in fem kilo!". Jo, precis, så var det ju.

Jag har dessutom insett hur jävlig man varit under sin uppväxt. Egentligen. Eller i alla fall som "äldre". Jag tyckte att det började gå lite för långt när föräldrarna har börjat lämna disken från dagen innan, som jag absolut inte har med att göra egentligen. Dessutom kommer de hem och undrar vad det blir för mat, och har man inte gjort mat för en gång skull blir de nästan lite kinkiga. Så jag tänkte, fyfan, jag har varit för duktig. Sen kommer man på att man varit precis lika dan halva uppväxten, och då har dom ändå jobbat fulltid på det. En annan går bara hemma och, just precis, degar.

Ännu en vecka har passerat. Tiden går lika fort som vanligt, även om man inte gör särskilt mycket. Speciellt inte den här veckan då det varit rätt dåligt med träning. Men nu blir det nya tag. Ibland måste man falla dit också, för att dra sig upp igen.

Gårdagskvällen spenderades med Frida och Victor. Dom blev utslänga eftersom föräldrarna skulle ha "vuxenmiddag" så vi drog till thai och käkade. det var gott, men jäkligt starkt. Men man måste våga testa lite nya grejer också. Thai är så jävla gott. Jag skulle kunna leva på det. Wookade grönsaker, kyckling och cashew. Efteråt drog vi hitt. Checkade melodifestivalen (som sög rätt mycket) medan vi käkade en kladdis som jag bakat. Hade inte bakat på ett tag, men känslan fanns nog kvar för jag tyckte det var riktigt gott om man får säga det själv. Det kan ju även varit för att jag inte ätit någon kaka på typ 5 veckor.

I don't think so. Inte här iaf. Får hålla med Jenny och säga att denna dag håller en förhållandevis låg profil i mitt liv. Dock har jag varit snäll och städat hela (nästan, mitt rum får stryk imorgon) lägenheten till mammas lycka. Eftersom hon visste att jag inte käkar så mycket sött för tillfället så var hon gulle och köpte en burk med jordgubbar till mig som jag ska snaska på senare framför TV:n.

För övrigt så ska man väl dra in i duschen, så man ser lite halvt normal ut när man går på tränarmötet. Råkade även lite snällt nämna för mama att jag funderade på att träna lite lätt. Jag fick en mördande blick som inte visat sig på länge, så jag antar att jag stannar hemma. så hon undrade om jag ville gå på smyginvigningen på Harrys istället, men det känner jag inte riktigt för.

Trodde faktiskt att jag åt tillräckligt med vitaminer. Men tydligen inte. Vaknade idag av att halsen kändes öm. Imte så farligt, så det blev promenad som vanligt med Alle. Trevligt. Det tyckte dock inte halsen. Bajs. Orkar inte vara förkyld. Inte nu. Vill kunna träna så jag inte får en massa dåligt samvete. Skit också.

På grund av tristessen över denna tråkiga händelse, så har det blivit en del degande. Nämligen ett nytt Kyleavsnitt (yay! tyvärr rätt händelselöst). Ovanpå det blev det även Resident Evil Extinction och Magot at a wedding. Den första var helt okej. Jag brukar inte vara zombiefan direkt, men den funkar. Speciellt med Ali Arter. Den senare var dock bara tråkig. Trodde att den skulle vara bra eftersom både Nicole Kidman och Jack Black var med. Alldeles för djup film för min smak på en dag som denna.

Då var SOS över för i år igen. det går alltid så fort när man tvälar. Man väntar och väntar och så går tiden så fort att man inte riktigt hinner med alls. I vilket fall som helst är jag hyffsat nöjd med insatsen. Hamnade i en riktig gubb-pool. 3 åldringar med mycket rutin. Lyckades dock ta mig vidare efter set-räkning, trots två vunna matcher. så Spelet i poolen var jämt. sedan blev jag dock utslagen av killen som senare vann hela C-klassen. spelade ett bra första set, men sen dog allt. Sjukt tråkigt. Så nu blir det konditionsträning till Ystad.

Dubbeln och mixeden var med hyffsad. Kände mig dock jävulskt seg i hela kroppen, vilket var tråkigt, eftersom det är där som jag brukar spela som bäst. Jag och Alle tog oss med nöd och näppe vidare efteren hård match mot ytterligare två veterander. Alle var sugen på att strypa mig när jag missade bollen och det stod 19-18 till dom. Men vi lyckades ta oss samman och klara ut det. nästa dubbel spelade vi bra och enkelt så vi tog den. Finalen spelades mot Jimmy och Madestam. Trodde vi hade loosat den, men lyckades åter igen plocka upp spelet för ett tredje set. Tyvärr så lyckades vi inte hålla det och förlorade. Sjukt bittert. Har verkligen inte kommit över det.

Mixed fick jag spela med Maria efter mycket om och men. Det blev två vinster, men i semin tog det stopp mot alle och Frida som senare tog hem det i Finalen. Tycker dock vi spelade rätt hyffsat för att aldrig ha spelat med varandra innan.

Så efter en tredjeplacering och en andraplacering är man sjukt sugen på att formtoppa till Ystad den 15-16 mars. Dock får vi se om jag förlorar Alle som dubbelpartner, eftersom han kanske går upp i B. Tråkigt eftersom man spelat i 1,5 år. Men sånt är livet. skulle det vara så hoppas jag på att jag hittar någon anan som jag kan vinna med, haha.

Då börjar vällen lida mot sitt slut. dags att dra sig mot sängen, eftersom jag ska upp vid halv åtta imorgon eftersom det är dags för SOS. SydOstSmashen, för de som inte vet. Så väskan är packad med ett antal par strumpor, tröjor och rack. Tävlingen är på hemmaplan, vilket är rätt skönt för en gång skull. Tre singlar mot gamla sega gubbar på förmiddagen. Det ska bli intressant. När det gäller de där gamlingarna så vet man aldrig riktigt. Ena stunden har de inget kvar i benen, medan de i andra är sega som fan. Dessutom lever de på rutin, så ofta sitter ju slagen där. Bittert nog. Sen blir det dubbel med Alle på eftermiddagen, den måste vi ta. Sen mixed förhoppningsvis. Skulle spelat med Jenny som är skadad, den tönten, haha. Taskigt läge. Så det blir väl att spela med viktoria, eller någon annan. Det märker vi. Huvudsaken är att man får spela.

Kvällen har för övrigt spenderats inne hos grannen. Malin ska sova hos Frida, så jag, de två flummen och viktor har snackat skit och kollat på tv. Trevligt. Skulle egentligen till Jenny, men eftersom hennes pappa var krasslig så dissade jag det med tanke på morgondagen, haha. Hypokondriker jag vet. Men jag riskerar inget. Imorgon gäller det att vara på topp. Wish me luck.

På grund av otroligt stor brist på fantasi när det gällde dagens matlagning, så orkade jag egentligen inte göra något seriöst. Men jag öppnade kylen och fann tomtatsåsrester, färdig ostsås, lufttorkad skinka och lite riven ost. Pastagratängen dök direkt upp i skallen, så jag kokade lite mackisar som jag slängde ihop med tomatsåsen. rev skinkan över, täckte med ostsås. Lite riven ost on top och Tada! 10-15 minuter i ugnen på 225 grader och så var det klart. Smakade kalas dessutom och tog no time alls att göra nästan. Helt klart värt det. Och så lite god sallad till det. bättre kan det knappast bli en fredag som denna.

Snart ska jag nog försöka ta mig ner till staden för att se om jag kan hitta några byxor. Lite för tidigt än kanske, men det är ju rätt skönt att ha ett par som inte hänger som fan i röven. Vi får se vad man kan finna ibland hyllorna. Men först väntar dammsugningen. First thing first!

Med tanke på att kusinen för tillfället befinner sig på ett betryggande, men ack så lagom avundsjukt avstånd som Thailand, så har jag blivit sjukt sugen på att dra iväg någonstans. Inte för att det behöver vara särskilt länge. det är bara sjävla principsaken att få komma ifrån Sverige. Jag har inte varit på riktig semester å jävligt länge, vilket gör att reseknölarna pirrar ordentligt. Det blir ju inte bättre för att man sitter och läser diverse resedagböcker.

Hittade billiga flygbiljetter. New York, tur och retur 11 dagar. 4500 kr. Inte farligt alls. Det var ju dock från stockholm. Men faktum är att man nästan tjänar på att ta en flygbiljett upp till Stkholm i sådana fall, eftersom det är så pass billigt i dagens läge. Hade ju inte bangat, men som vanligt så vill man inte resa själv. Nej tack. Lite bittert faktiskt.

Jag måste säga att jag har varit rätt obsessed den senaste veckan. Insåg nämligen lite snyggt att jag under ca 6 dagar sett 25 avsnitt av Kyle XY. I'm a geek. Yes. Men det var fruktansvärt längesedan jag varit så inne i en serie att jag bara har velat se mer hela tiden. Har man dessutom tid, och vädret suger, vad kan då vara bätter? Nu har jag dock bara 2 avsnitt kvar tills jag har hunnit ikapp. Bittert, att vänta är fruktansvärt tråkigt.

För att fortsätta på samma spår så kan man inget annat än att skratta åt de som översätter och textar. Jisses. Ibland kan man ju undra vad dom tänker med. att översätta "using nail-polish" till "Jag gör polska naglar". Okej att det skulle kunna tolkas så (kanske?) men skaffa ett lexikon för fan.

Annars händer det inte särskilt mycket i mitt liv. Äter tränar sovar (och kollar Kyle XY, haha). Inget nytt på jobbfronten. Orkar inte bry mig så mycket heller eftersom jag för tillfället trivs med att inte göra så mycket. Dessutom börjar det bli dags att söka sommarjobb. Bummer. Jaja, vi får se.

Jag vet inte om man kan säga att måndagar har blivit min springardag. Det råkade bara bli så två veckor i rad i alla fall. I vilket fall som helst så pressade jag lite extra idag, så jag spräckte gränsen för milen. Sjuk skönt det känns. eller ifs, just nu mår jag bara jävligt illa som jag allti gör efter att jag sprungit längre sträckor. Men det känns skönt rent psykiskt att veta att jag klarar av det.

För många kanske en mil låter futtigt, för andra låter det som en evighet. Jag kommer ihåg första gången jag skulle ut och springa med mamma i åttan. Då vägde man mer än nu och var dessutom nästan 20 cm kortare. Jag klarade väl sisådär 800 meter. Sen trodde jag att jag skulle dö. Tacka gud för badmintonen säger jag bara. Den har räddat mitt liv.

Vi har fått ett nytt litet tillskott till familjen. Han heter Bengt och är våg. Fast stenbock, fast ändå våg liksom. Tja, ni fattar. Så alla ni som passar ihop med stenbockar är välkomna hit att dra in en stöt. T.o.m ni saddosar där ute kan få testa för han är inte rädd för att bli trampad på, speciellt av tyngre folk. Han kan väga upp till 180 kg, visa fettprocent i kroppen och även hur mycket vätska du har. han är dock rätt tystlåten, men han är nog mest blyg då folk tenderar att bli ledsna i hans närhet.

Nog med making fun of Bengan. Det har varit en förhållandevis trevlig helg. Det har blivit äta bort mycket, vilket har resulterat i dåligt samvete, men eftersom jag har tränat på rätt bra med så har det inte gjort så förtvivlat mycket. Fick med mig Frida igår till gymmet också. Så vi körde slut på vad som fanns i benen med 3-minuters träningen jag alltid avslutar med. Trevligt. Trött blev man men det var det värt. Dessutom har det blivit en del morgonpromenerande med Alle. Väldans trevligt det också, med tanke på att mornar kan vara rätt tråkiga annars. Dock missar jag handbollen igen, eftersom jag inte har ngon att gå med, bittert.