sandevarn

Morgonpromenader, träning efter jobbet och en bra kost utan småätning. Ändå tillät jag mig själv en dag i veckan äta onyttigheter. Främst för att jag vet att jag gärna tappar sugen om jag plockar bort allt helt och håller (även om det någon gång hade varit kul att prova) Jag droppade nog en 5 kilo, även om det kändes som så mycket mer mentalt.

Även om det kan låta knasigt så tror jag många faktiskt läser en människa via kläderna. Typ, tubsockor, som för vissa fall skriker "I just don't give a shit". Sen så har vi den berömda kavajen, som jag har hört, visar att man verkligen vil ha jobbet. Jag vet inte om det är sant, men tror man på det, och inte vill vara överdressad så kan ju alltid kavajen dressas ner. Man måste inte ha helkostym. Om man nu inte söker ett helkostymsjobb.

Sen har vi dom omtalade glasögonen. Vare sig man vill det eller inte, så verkar det som om glasögonen skriker av plugghäst, då många människor uppfattar flaskbottnebärare som smartare. Något jag tror jag undermetet har tagit till mig då glasögonen ofta varit på. Sen är ju frågan om det är så man vill uppfattas. Det kanske är så att företaget letar efter någon som är en flashig jävel och helst är galet utsvävad och kanske inte lägger allt för mycket tid på att bränna hjärnceller genom att tänka allt för strukturerat. If you know what I mean.

För egen del handlar det för min del om att faktiskt synas alls. Att inte existera alls kan knappast skapa ett större intresse. Att visa vem jag är, då förhoppningsvis genom en positiv bild av mig som person, kan säkert åtminstonne  ge mer kött på benen, om inte en anledning att höra av sig. Något som sjävklart är målet i slutet. Knappast samma mål som jag hade år 2006 när den här bloggen kom igång...

Jag började lyssna på Chris Garneau för ett tag sen och kan inte riktigt släppa honom. Underbar röst, underbara texter och en inlevelse to die for, så att säga. Och som vanligt när jag gillar folk så får de gärna vara bra live. Vilket Chris självklart är. Hade man haft hälften av den talangen hade man varit glad.

Det är ju lite så. Att jag kanske vrider och vänder på saker och tycker inte att det är tillräckligt bra, för jag vill fixa lite till. Men även jag måste lära mig släppa taget. Bättre att synas än att inte synas alls? Nja. Inte om det är ögly as jag vet inte vad. Bättre att synas med med något enket och stilrent som ändå visar upp vad man kan? Ja.

Hur som helst så blev det kaffe på mötet också. Ett möte om en oviss sommar och hur det skulle kunna förändras beroende på hur svallet ifrån gårdagens intervju väljer att arta sig.

Så ja, hur gick det igår? Det kändes bra måste jag säga, även om man alltid efteranalyserar sina svar lite. Men djupare än så vågar jag inte gå. Det får tiden visa. Nu ska jag utnyttja min speedighet till en promenad i solen. Det gäller att utnyttja every moment så att säga.

För bara en dryg halvtimme efter att jag skrivit föregående inlägg får jag ett samtal. Ett samtal som gav en intervju, men också kommentaren att mitt CV inte såg ut som alla andra. Det stack ut ifrån mängden, även om det var lätt att följa och innehöll relevant information. Det är sådana klapp-på-ryggen-moments man behöver ibland. Heeey, du gör rätt! Även om det kanske inte alltid tilltalar alla. Men då brukar jag samtidigt tänka att de som det inte tilltalar, kanske inte är rätt för mig heller?

Varning, detta inlägg innehåller metaforer och liknelser som du kan se som tvivelaktiga. Men, sådan är ju jag.

För om man använder en mall, var finns då differentieringen egentligen? För mig är det lite som att göra ett klassiskt kupongutskick á la valfri matvarubutik. Hur får man sig då att framstå som egen, mer än att man har sina egna personliga erfarenheter och utbildningar? Visst, någon kan skrika WOW när de ser hur billig fläskilén på sidan 3 är (läs; fet utbildning på valfritt lärosäte). HONOM SKA VI HA! Det kan hända, OM någon orkar börja bläddra d.v.s. Om dessutom alla i högen ser precis likadana ut, är ju risken ganska stor att man grånar i mängden.

Själv försöker jag leva efter att vara egen rakt igenom. Något jag tror är viktigt med oss som inte kan stoltsera med över 5 års arbetserfarenhet ännu. För hela mitt CV och mitt personliga brev ska präglas av mig, vad jag kan och vad jag kan tillföra. Dock låter jag mig inspireras. För precis som i många andra fall, så finns det en uppfattning om hur något brukar se ut. Så jag inspireras gärna av hur andra har gjort. Men med min personliga twist. För det är ju trots allt mig jag vill att en arbetsgivare ska se. Inte oss.

Skönt att jag nu inte ens behöver ta min lazy ass ur stolen för att få idéer kring att köpa present. Jag använder mig bara av den här sidan för att få uppslag till köpen. Välj ålder, pris och kön, och så vips! För övrigt så blev jag lite sugen på angry birds-gosedjuren. Hähä!