Fredrik Sandevärn - Someone like you

För det första. Jag skriver på papper för nytt jobb imorgon. Yay for me! Vilket självklart gav en självförtroendeboost. Så jag fick för mig att hela världen borde höra hur/när jag sjunger Adeles Someone like you. Och ja, den är jävligt rå och knappast perfekt. Men så är det lite så som jag ibland tycker om det.



Vill ni höra hur min egen låt Last page of our story går som jag lade upp för ett tag sedan så finns den här.

Last page of our story

Gårdagens filmprojekt slutade i filmen nedan. Kom till Alle för att köra en cover och testa hur bra film kameran egentligen. Det hela slutade med att vi spelade in en ny akustisk version av min låt (en tagning), med tillhörande "musikvideo". Hope it's to your liking.


Musica!

Då var det dags igen. Det var ett litet tag sedan nu, men det beror ju på att man befunnit sig på annan plats i världen. En plats där jag knappt öppnade munnen när det gällde sång i alla fall. Men lyssna gjorde man ju och jag kan inte hjälpa det, men Dynamie med Taio Cruz var en favorit. Så det blev en liten cover med Mackie, och lite mixhjälp ifrån Alle. Enjoy! Lyssna på låten här.


Robyn

Så var det då äntligen dags för en mycket trevlig händelse. Robyn valde mycket passande att lägga en av sina spelningar i Atlanta. Då är det självklart så att man måste gå. Det tar cirka 2 timmar att köra dit, men det var lätt värt det. Chris var skyrre nog att vilja åka också. Så det var han, jag och typ halva Atlantas Homo-befolkning. Tämligen intressant måste jag säga. Speciellt när en killa på cirkus 205 cm pluggat in hela Robyns dans till dancing on my own. Där kan man snacka om att skaka sina (långa) lurviga.

Förbanden sög rumpa, men när det äntligen var dags för Robyn så kompenserade hon kan man säga. Även om det var en mycket liten konsert så körde hon stenhårt . Jag fick dessutom höra alla låtar som jag gillar, och även om Chris inte hört mer av henne än vad jag spelat så höll han med om att hon var bra.

Vad som gjorde det hela roligare var även att jag sprang in i min kära klasskompis Diana inne på Teatern. Lagom oväntat. Hade helt glömt att hon pluggar i Georgia. Så det blev ett kärt och uppskattat återseende som fick Växjö-saknaden att bubbla upp lite. Men nu är det ju bara en månad kvar i skolan här. Så nu kör vi fullt ut!


Jag skäms!

Idag har jag helt tappat tron på den Amerikanska befolkningen. Eller åtminstone den del av befolkningen som jag umgicks med ikväll. Och om mitt urval stämmer väl överrens med resten av dem så skäms jag.

Vad som hände var att vi var hemma hos en av Chris kompisar ett ganska stort gäng och käkade columbianskt och spelade ett helt vanligt brädspel. Ett av de roligaste på länge faktiskt. I stil med upp till bevis fast bättre. Vilket borde få alla mina kära brädspelsvänner att genast lyfta på ögonbryna. En uppgift i detta spel var att nynna eller vissla på en låt medan laget gissade vilken låt det var. Personen som ska utföra uppgiften stirrar på kortet snabbt och utbrister "I don't know this?!". efter lite diskussioner ger de upp varpå resten av laget läser och håller med, nä det här hade de aldrig kunnat ändå. Flera personer strömmar till och också de skakar på huvudena och undrar hur en sådan låt kan ha hamnat i detta uppenbarligen så roliga spel. Följande konversation följer:

Flera i gänget - No, we have no clue!
Jag - Which song was it?
Chris - Here I go again...with whitesnake?
Jag - WHAT!?! HERE I GO AGAIN ON MY OOOWN *sjunger*
En person i gruppen - Aaah....
Resten av gänget - No, don't know
Jag - Seriously?

Folk nickar

Jag - I'm embarassed....

Bara för att råda bot på denna okunskap så måste jag posta en video här på bloggen. Inte för att jag tror att de läser den. Men lite i ren protest. Så här kommer den.



They say I've got a look-a-like

Enligt de Brittiska tjejerna har jag en look-a-like i X-Factor. Typ Idol i Storbritannien.


Veckans garv + låt

Kolla på den övre först. Sen den nedre. Kan inte säga annat än att jag garvar varje gång och dessutom har en ny låt på huvudet. Catchy!






Avund

Jag är är avundsjuk på Freddies röst och anvundsjuk på alla som fick nöjet att se denna underbara sångare in action innan han gick bort. Har haft den här låten på skallen sedan vi avslutade song och performance för några veckor sedan.


Don't stop believeing

Har suttit och lyssnat på en del Journey-låtar ikväll. Börjar fastna mer och mer för flera av dem. Inte bara don't stop believeing även om den fortfarande slår högst. Lite synd att man inte såg dem förra året på Sweden Rock. Det hade nog varit en upplevelse. Tyvärr så lever dock inte originalsångaren längre. Men det hade varit lite roligt i alla fall. Troligtvis något mindre avdankade än Axl Rose i lördags. Han har passerat sitt bäst före-datum. Men visst. Det är kul att kunna säga att man sett Guns n' Roses i alla fall.



Gårdagens höjdpunkt.

Ett sjukt oväntat band blev gårdagens ljuspunkt under den tredje dagen på rockfestivalen. Steel Panther ifrån USA verkade lagom töntiga när de började, men det hela mynnade ut till en av de roligare 1,5 timmarna på länge. Även om jag inte kunde räkna till hur många gånger de nämnde pussy, dick, balls, fuck eller STD så blev det aldrig riktigt något lågvattenmärke. 

Egentligen säger ju låttitlarna en del. Med namn likt Asian hooker, fat girl (thar she blows), Party all day (fuck all night) och stripper girl så hade de fått vilken feminist som helst att svimma. Även om jag bara hört en låt utan att ens veta om det (vilket jag och Alle överraskat upptäckte), så var man fast i de vackrert vulgära texterna, blandat med riktigt skönsång från dem alla. 

Killarna har uppenbarligen en lagom sjuklig självdistans som gör att det aldrig riktigt blev överdrivet med sexskämten som låg ganska jättelångt under bältet. Men vad gör egentligen det när man kan få upp två tjejer på sen som flashar boobsen för publiken. Då är man inte jättedåliga. Lite som Tenacious D. Bara något lägre humor, mer glitter och lite längre, fluffat hår.




Aerosmith

Det var en najs kväll igår. Och vi slapp (typ) regnet faktiskt. Den korta stund det ramlade några droppar så märkte jag det inte mer än när jag såg det i ljuset ifrån strålkastarna. Och konserten då? Jo den var okej. Inte sådära WOW!, men så kan jag inte jättemånga låtar heller. Blev lite bitter när de gick av scen utan att spelat varken dream on eller walk this way, men dom kom tillbaka och körde båda två. I like. Sen fick vi ju både love in an elevator och I don't want to miss a thing också. Och Steve Tyler kan verkligen sjunga riktigt bra även live. Äckel. Och så är han 62. Men han kör hårt ändå. Gott.

Tänkte läsa recensionen i tidningen idag. Men ack! Tydligen så fick alla tidningar skriva på kontrakt om att bara använda sina bilder en gång. Men det ville dom inte. så Aerosmith blev utan recension. Gulliga rocker-fasoner. Tydligen ville Steve Tyler ha sin bajamaja inredd också. Men det får man väl göra om man har så mycket pengar som han lär ha. Undra vad Axl Rose kräver på lördag. Han ska ju tydligen vara krabbig att ha att göra med, haha.


Jag vet inte jag...

Det här ska tydligen vara en av årets sommarplågor. Hm. Jag vet inte riktigt hur glad jag är för det. Risken (snarare än möjligheten i det här fallet) är att man kommer skutta ifatt till den också någon kväll när jag har druckit mer än vatten, om ni förstår vad jag menar.



In the summertime


Terra Naomi - In the summertime

People come to see you When you don’t wake up In the summertime
People come to see you When you don’t wake up In the summertime
We get so high, We get so high
Why you sleeping in On this lovely summer morning?
Sun it is shining, Oh it is shining

People come and tell me It’s a pretty dress That I picked for you to wear
Come and ask me how your makeup looks so fresh And the way they did your hair
They kiss your eyes, They kiss your eyes
and touch your hand And the lilac flowers laying by your feet
Remind me of those shoes you used to wear

I come see you in the summertime Don’t know if you know I’m there
Bring you lots of flowers in the summertime Picture flowers in your hair
I lay them down, Cover the ground
With the colors I remember that you loved
That summer Back when we were twenty one
We were twenty one
When we were twenty one

Tänkar- och komma ihåg musik i högtalaren


Till dig.


Mah, mah, mah, maaaaa

Helgen har varit trevlig som få. Jag må vara lite fattigare, men sinnet är inte bittert för det. Jag har fått umgås med vänner, tränat och sjungit en hel del. Det sistnämnda var väldigt roligt. Jag och Mackan har nämligen ägnat oss åt att spela in vår egna lilla version av Poker Face. Döm oss icke. Ingen av oss är särskilt utarbetade studiomänniskor. Men det blev rätt bra ändå tycker jag. Låten ligger ute på min Myspace. Bilder från förra våren. Jäklar va tiden går.


Kan inte riktigt sluta lyssna


Kan vara ett av de bästa filmmusikstyckena som finns...


Siestan again

Det blir repris ifrån förra året. Typ. Fick förfrågan om att sjunga/trubadura på Siestan i år igen. Något som jag inte direkt kunde tacka nej till. Känner att jag förhoppningsvis jobbat upp lite självförtroende i år, i och med att jag kom in på sångkursen. Man behöver lite självförtroendebooztar ibland för att man ska våga. Enda skillnaden från förra året blir att Marcus blir gitarrist istället för Alle, vilket ska bli kul eftersom vi aldrig spelat ihop innan mer än enstaka gånger hemma hos Mackie när vi fått något musikaliskt ryck. Känner fortfarande inte att jag vill spela gitarr själv. Ännu. Men det kanske kommer det med.


Ord är överflödigt


Tidigare inlägg