sandevarn

Vad som hände var att vi var hemma hos en av Chris kompisar ett ganska stort gäng och käkade columbianskt och spelade ett helt vanligt brädspel. Ett av de roligaste på länge faktiskt. I stil med upp till bevis fast bättre. Vilket borde få alla mina kära brädspelsvänner att genast lyfta på ögonbryna. En uppgift i detta spel var att nynna eller vissla på en låt medan laget gissade vilken låt det var. Personen som ska utföra uppgiften stirrar på kortet snabbt och utbrister "I don't know this?!". efter lite diskussioner ger de upp varpå resten av laget läser och håller med, nä det här hade de aldrig kunnat ändå. Flera personer strömmar till och också de skakar på huvudena och undrar hur en sådan låt kan ha hamnat i detta uppenbarligen så roliga spel. Följande konversation följer:

Flera i gänget - No, we have no clue!
Jag - Which song was it?

Chris - Here I go again...with whitesnake?

Jag - WHAT!?! HERE I GO AGAIN ON MY OOOWN *sjunger*

En person i gruppen - Aaah....

Resten av gänget - No, don't know

Jag - Seriously?

Folk nickar

Jag - I'm embarassed....

Bara för att råda bot på denna okunskap så måste jag posta en video här på bloggen. Inte för att jag tror att de läser den. Men lite i ren protest. Så här kommer den.

Vad är det då som gör dig så (o)känd antar jag att ni vill utbrista? Jo, nämligen stilen, antar jag. Jag ska ge ett scenario som exempel: Fredrik kommer innanför dörren för att lämna över sitt kort i kassan. Reaktion? "Oh! I didn't recognize you without your glasses!". Fredrik ler glatt, tar en tallrik och går till en av matstationerna. Reaktion? "Are you not wearing your glasses today? Do you have contacts?" Åter igen ler jag och går vidare till nästa station där troligtvis världens coolaste matsnubbe står. Det är inte så många som brukar dansa och skämta  och jonglera lätt med redskap bakom disken. Reaktion? "Woah! Hey man, whats up? Dude, why arn't you wearing those flyyy glasses of yours?"

Ibland kan man fråga sig om det bara är ytligt. Men med sistnämnda börjar jag nog skapa en smärre relation. Häromdagen kommenterade han min scarf och igår undrade han varför jag åt lunch tidigare än vanligt (vilket jag också gjorde). Och nu är det ju inte så att vi endast är 5 pers som äter på stället om dagen. Men kan det vara så att jag är lite bitter över mitt F-kändisskap? Nej, verkligen inte. Jag tar på mina "fly-glasses" och tar en extra portion för att visa upp dem.  Allt för att lugna mina fans.

För det första, en stor positiv grej som vi svenssons inte riktigt har fattat. Det är tyst i biblan. Det är lite så det ska vara. Lungt, harmoniskt, nördigt och ganska übertråkigt. Men det medverkar till en bättre pluggmiljö. Så tummen upp för tystnad. Kanske borde vi trots allt låna lite av den amerikanska modellen i Växjö och ha olika ljudnivåer för olika våningsplan?

En annan sak är öppetiderna. Precis som allt annat amerikanskt så ska det självklart vara öppet 24/7, vilket innebär att det inte bara är personalen som byter skift. Det är lite som att gå efter stämpelklockan. Antingen lämnar du biblioteket vid 22, eller så kommer du dit. För det här är landet bestående av både vanliga människor och en hel drös låt-oss-kalla-dom-gollums. De som praktiskt taget sover på dagen när de inte har lektioner för att inte behöva spendera allt för mycket tid i solens ljus och pluggar hela nätterna. De har uppenbarligen aldrig hört talas om kaffe, solfaktor, eller så är de helt enkelt bara alldeles för överambitiösa och tar typ trehundraelvatusen kurser på samma gång. Get a life!

En sista sak som jag aldrig kommer förstå. Varför alla dessa jävla heltäckningsmattor hos ett folkslag som aldrig tar av sig skorna? Enough said.

Liten spinnoff, let's take it again. Det är dags för prov igen. I consumer behavior vilket praktiskt taget är ämnet man får plugga mest i. Dock är det svårt att hitta motivationen den här gången. Den liksom flög iväg någonstans. Det är ännu svårare att springa efter den när man inte umgås med några klasskompisar som sitter bänkade i biblan precis som en själv likt i Växjö. Dock kan jag inte säga att jag skulle vilja byta 26 grader mot svensk höst för nu. Dilemma.

Jag behöver helt enkelt finna mig en liten pluggkompis som jag kan mobba och dricka nästan-kaffe med. Vilket dock kan bli svårt eftersom alla här börjar plugga dagen/natten innan proven. Tyvärr fungerar inte min hjärna direkt på natten. Dilemmat skapat av dilemmat.

Min lärare i Internationell marknadsföring började sitt vanliga snattrande om olika typer av kulturer. För övrigt så har han under tidigare lektioner pratat mycket o hur en kultur och olika sätt att leva på faktiskt många gånger bygger på religion. Likaså detta förlovade land i och med manifest destiny, vilket jag lärt mig innebär i vanligt ordalag att det amerikanska folket är valt av Gud att vara ett föredöme och gå i spetsen framför andra. Visst. Jag kan köpa historiablarret. Sen kan vi ju tolka manifest destiny precis som vi vill.

Men var det liksom föll lika snabbt som en baconfylld jänkarbakdel mot marken var när han idag vände sig mot mig och min belgiske vän och praktiskt taget säger "så att vi inte säljer alkohol på söndagar är något demokratiskt valt och beror inte på religion". VÄNTA lite här nu tänkte jag. Hur kan det inte bygga på religion? För faktumet att ni inte vill sälja alkohol på söndagar bygger i grunden på religion, som byggt värderingar som går i arv, som innebär att de demokratiskt valda lagarna faktiskt visst bygger på religion. Men NEJ, det var bara demokrati.

Men jag orkade aldrig diskutera. För är det något jag lärt mig här så är det att undvika diskussioner gällande religion eller politik. Men jag måste säga att det kommer bli tämligen intressant att slänga bomben om att ateismens utspridning i det lilla landet lagom under min presentation om Sverige. HA, det kan dom ha.

För övrigt. Hur märker man att det är fredag ni Clemson? Jo, på alla de grönklädda studenterna (med texten it's friday i skrikigt limegrönt tryck) på rad som high-fivar en på bibliotkesbron medan de högt och överpositivt skriker "WOOOO IT'S FRIDAY MAAAAAN!!!!". Det värsta är att det har blivit ett stimuli för mig. Jag börjar tänka på glass. För varje gång jag träffar dom är jag på väg till lunchen, och efter lunchen vankas friday Ice cream sundae till efterrätt.

Idag är dagen då jag saknar att handla allt själv. Att ha kylen full med grejer att göra vilken mat jag vill. Visst, jag har ett kök här, men eftersom jag har en full mealplan så är det onödigt att shoppa kylen full. Dessutom finns inte riktigt samma utbud här som hemma. Jag saknar dessutom att ha gångavstånd till affären. För jag ger ju egentligen blanka fan i att affären har öppet 24/7 om man måste ha en bil för att ta sig dit.

Men mest av allt så saknar jag just idag ett eget rum. Det hade inte ens behövt vara en egen lägenhet. Bara ett eget rum att få stänga in mig i. För även om jag är en ganska råsocial person, så kan även jag få nog ibland. Bara köpa en fet påse lösgodis (vilket jag precis insåg att jag också saknar idag) och slänga sig framför tv:n, gosa in sig i alla kuddar och glo på en eller två filmer i full mysmundering och bara känna sig sjukt fläkig.

Men för att avsluta. Nej, känn ingen oro för mig kära läsare. Jag har det utomordentligt jättebra här. Det är bara normalt att längta lite ibland. Det är sånt som kan hända när man är lite sådära småtrött och man blir irriterad på varenda liten grej. För hur skulle man annars kunna uppskatta allt runt omkring en, om allt bara var super hela tiden? Nej, ingen kan vara på topp på tjugofyrasju. Men imorgon, efter välbehövlig sömn, så kommer jag vara där igen. Och frågan är om jag då inte ska göra en stor jäkla kladdkaka som jag längtat så mycket efter också?