Mer lax åt folket

Dagen bjöd på årets första Bodypump pass. Dessutom det första sedan i Augusti.Behöver jag säga att jag troligtvis kommer ha ont imorgon trots att jag tog det ganska lugnt för att känna in vikterna igen? Ganska bra betyg när benen lite lätt skakar när man går i trappor. Lär väl inte kunna sätta mig ner imorgon och på lördag utan att se ut som en panchis. Men vad gör man inte för träningen.

Bjuder på ett litet recept som jag drog ihop härom dagen. Det jag åt idag var inte allt för upphetsande. Så det behöver vi inte ens tala om.

Lax á la vad-Fredrik-har-i-kylen (otroligt fyndigt!)
2-3 pers beroende på vem som äter

Bulgursallad

Kokt bulgur för 2 pers
1 Morot
1/2 Kålrabbi
1 tomat
1/2 Broccolibukett
1/2 Rödlök
1/4-1/2 dl olivolja
2-3 msk vinägervinäger
1-2 msk citronsaft
Italiensk salladskrydda

Lax
2-3 Laxfiléer

Lime och chilisås
1 liten burk lättcreme fraiche (alt. vanlig)
1 lime
ca 1 tsk sambal oelek


Koka bulgur för 2 personer enligt anvisningarna på paketet (Dah!?) och låt svalna. Skala en morot och hyvla i långa strimlor. Skala kålrabbin och skär i bitar. Skiva tomat i valfri design. Fördela broccolibuketten i svenskt lagom bitar. Skiva el. hacka rödlöken. Blanda ihop alla ingredienser i en skål. Blanda olja, vinäger, och salladskrydda efter smak och tycke i ett glas och häll i salladen. Blanda om och ställ i kylen (kan göras direkt på varm bulgur också, men blir godare om den får stå och marinera sig lite, men precis som alla andra har jag inte all tid i världen ibland.). För att göra såsen, häll creme fraichen i en skål. Riv skalet av limen och lägg i såsen. Pressa sedan i limesaften. Tillsätt sambal oelek efter smak. Själv är jag klen så jag brukar inte ta så mycket. Ställ i kylen. Likas här blir den godast om den går stå och gotta sig en stund. Stek sedan laxen lätt i några minuter med salt och cintronpeppar tills den är helt igenomstekt i mitten. Lägg upp och frossa. Perfekt för såväl sommarkväll som vinternatt. MÖMS!


Clemson, O how I miss you tonight!

Såg precis The blind Side. Jag är cheezy så jag gillar sådana filmer. Jag kan inte riktigt hjälpa det. Jag kom ihåg första gången jag såg den. Då hade jag precis blivit antagen till Clemson. Mina ögon blev stora som tefat. Där var skolan som jag skulle till. På film. I alla nämnd.

Ikväll sitter jag här. Lite vemodig efter att ha sett filmen igen. Inte för att filmen är lite sådär småfin, utanför att jag nu istället visste vilka alla lag de prata om var. Jag tänkte dessutom att där är skolan som jag varit på. Skolan där jag har vänner kvar. Skolan jag har kollat på amerikansk fotboll på och skolan jag inte vet om jag kommer se igen. Jag kan nästan tänka mig att sjunga Sweet home Carolina med lite lagom södstatsdialekt iförd hel Tigers-mundering. Bara för att jag saknar det ikväll.


Den maten, den maten.

Jag har allvarligt funderat på att försöka blogga mer mat. Saken är att jag länge funderat på vad jag egentligen vill skriva om. Ett försök till mode, men nej, jag känner att jag inte riktigt är där, eller är nog ego att ta bilder på mig varje dag, eller för den delen har pengarna till att köpa så mycket nytt.

Så finns det då några andra intressen? Jo men visst. En hel del, men jag är inget proffs på något. Så vafan, varför inte bara köra på. Dock kommer jag försöka köra lite mer mat och bakning. Dels för att jag älskar att just laga mat och baka, åtminstone när jag har tid, men också för att jag nu har en kamera som kan ta lite smarrigare bilder.

Så varför inte bjuda på lite recept, och inte bara bilder? Och varför inte börja redan nu? Så då bjuder jag på dagens kvällsmat. Hittade ett recept på en vietnamesisk nudelsoppa so jag modifierade lite till min studentplånbok. Även om jag gärna ligger lite extra på mat, så får det finnas lite gränser. I alla fall när det gäller veckomaten.

Vietnamesisk Nudelsoppa

Buljong

2 l vatten
3-4 kycklingbuljongtärningar
ca 50 g ingefära
2 citrongräs
1/2 - 1 chili
1 msk fisksås
3 kycklingiléer


Tillbehör

Kokta glas el risnudlar
5-6 hackade vårlökar
hackad chili
Skivad röd paprika
Koriander
Skivad lime
Extra fisksås

Mät upp 2 liter vatten i en kastrull och lägg i kycklingbuljongtärningarna. Skiva ingefäran och citrongräset. Ta ur kärnor och vita innerväggar i chilin och hacka smått. Lägg i buljongen. Tillsätt fisksås. Koka upp och låt sjuda i ca 10 - 15 min. Skär kycklingen i tunna skivor och låt koka i buljongen i minst 10 min. Koka nudlar enligt paketets anvisningar. Spola dem i kallt vatten. (sila buljongen i fin sil och lägg kycklingen separat). Lägg tillbehören i olika skålar så varje person kan plocka vad de själva vill. Tillsätt nudlar och sedan kyckling och fyll till sist upp med så mycket buljong som behövs. Ät och njut (gärna med lite pressad lime ovanpå)!


Time for lecture

Då var det dags för lite föreläsning igen. Sista den här veckan faktiskt, haha. Chill. Dock måste vi komma på en fin liten idé för vårt arbete. PM-inlämning nästa vecka. Dock handlar det nu om sociala medier och framtidens marknadsföring så jag ser fram emot det.

För att orka med behöver man en liten lunch. Speciellt med lite proteiner efter gymmet. Det blev helt enkelt en omelett med fetaost och tomat. Sallad på broccoli, kålrabbi och paprika. Yumyum.


Lätt stressad när framtiden kallar

Hur underbart känns det inte att vara stressad redan innan första kursen har dragit igång? Hur jäkla gött känns det inte att vara stressad över något som inte ens har med kursen att göra? Helt underbart. Fast egentligen. Egentligen ljög jag ju faktiskt nu. Kursen heter ju ändå framtida marknadskommunikation, så det kanske inte är helt konstigt ändå att man oroar sig för just framtiden.

För nu är det ju faktiskt så, att det är dags att bli seriös igen. Det är dags att ta tag i sitt liv. Frågan är ju bara hur? Det underbara är ju att man får nog av att ställa sig den frågan själv. Man mår alltså underbart prima när femtioelvatusen andra människor frågar vad man ska göra av sitt liv nu när man snart är klar.

För ska sanningen fram så får den inte ljuga, för jag har inte kommit på någon dåligt skrytsam och bortförklarande überdröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse. Sanningen är helt enkelt: JAG VET INTE! För hur lätt är det när man är fast i ovisshetens klor? Jobba = Pengar, ja tack. Nackedeln är bara frågan om vad jag vill jobba med och att över huvudtaget få ett jobb. För att inte tala om det största problemet i att kanske tro på sig själv, för vad fan kan jag egentligen? Studera = Sure, men jag är lite trött på det. Samtidigt så skulle jag en gång för alla vilja ta tag i de där grafikdrömmarna som legat på hyllan och dammat ett tag, men frågan är samtidigt, håller jag för jobbet? What to do?


Tiden är kommen

Det är dags att bli seriös igen. Efter snart 1,5 månad utan att öppna en enda liten bokjäkel så är det dags att återgå till plugget. Detta innebär att jag nu påbörjar min sista termin här i Växjö. Vad hände där liksom? Hur fasen kan snart 3 år flyga förbi så snabbt. Det var ju Växjö som skulle vara den där lilla livlinan ifrån verkligheten efter gymnasiet. Ett sätt att vara lite duktig samtidigt som man faktiskt lever ett sjukt underbart liv. Men nej. Snart är det dags att börja söka jobb. På riktigt. Oj.

Vädret ute är rätt grått och deprimerande. Det hela skriker då efter något värmande. Då menar jag inte snapps eller liknande. Inte idag. Inte efter igår. Nej, jag talar om en riktigt god soppa. Så det blev en matig köttfärssoppa med ett knäckebröd toppat med en sjukt god hummus som jag slängde ihop medan huvudmålet puttrade på spisen. Vintermat som dessutom är billig. Ja tack säger Fredrik och plånboken. MÖMS säger Maria Montezami.


Ultimate chillaxing

Det är helt underbart att bara göra absolut inget alls. Nu kan det ju tänkas vara så att det är lite ungefär inget alls man gjort de senaste veckorna. Bara resa runt och chilla. Men faktum är att även att vara på resande fot tär på krafterna ibland. Planering, upp tidigt, ränna runt hela dagarna, inte sova i sin egen säng med snarkande främlingar på grund av ett tolvbäddsrum.

Men nej, jag ska inte klaga. Men att vara tillbaka i Växjö känns faktiskt helt underbart även om man saknar Clemsonfolket med jämna mellanrum. På måndag börjar plugget igen, men innan dess ska vi hinna med en brakfest. Kanske till och med brakfesternas brakfest. Sivans, här kommer vi!


Home sweet home

Då var man hemma igen. Helt jäkla konstigt sjukt är det. Var tog tiden vägen egentligen? Det känns ungefär som om jag inte ens varit iväg. Lite som ett skämt känns det att väskan ligger där framför mig på golvet, öppen, väntandes på att jag ska packa upp det sista. Har jag ens packat från första början?

Det är då jag är glad att jag har alla bilder. För även om minnet inte tryter än på ett tag, så minns man ändå lie bättre när man har en bild framför sig. Bilder som visar att det faktiskt var grönt och fint i Clemson när jag kom dit. Bilder ifrån ett galet Bengal Tiger, och inte minst från vår sista slutspurt längst västkusten, till Las Vegas för att avsluta i New York. Tyvärr får det nog bli lie update i taget. För det skulle bli alldeles för långt om jag drog hela harrangen om varje stad här och nu. Det får bli små portioner. Som små påminnelser till mig själv att det faktiskt hänt. För det kommer nog behövas.