A hard work, work
Som ni säkert insett vid det här laget så är det lite segt i skrivandet just nu. Det kan bero lite på att min vardag för tillfället ser ut på följande sätt. Gå, frukost, jobbet, träning, äta, sova. Underbart omväxlande. Men vet ni vad? Det gör mig inget alls. Det är bara skönt, även om jag börjar bli lite trött.
En vecka kvar på jobbet. Kanske? Får se om det blir någon dag till. Känns konstigt. Förra året vid den här tiden så hade jag tre veckor kvar. Även om dagarna även på jobbet är rätt lika varandra så händer det lite speciella saker ibland. I veckan kom exempelvis Koffi Annan in på besök eftersom han suttit sönder sina solglasögon. Han är helt enkelt inte mer än människa han heller. Ett plus till mig som lyckades böja dem till rätta utan att slita av skalmen. Men det är ju lite så jag jobbar.
En vecka kvar på jobbet. Kanske? Får se om det blir någon dag till. Känns konstigt. Förra året vid den här tiden så hade jag tre veckor kvar. Även om dagarna även på jobbet är rätt lika varandra så händer det lite speciella saker ibland. I veckan kom exempelvis Koffi Annan in på besök eftersom han suttit sönder sina solglasögon. Han är helt enkelt inte mer än människa han heller. Ett plus till mig som lyckades böja dem till rätta utan att slita av skalmen. Men det är ju lite så jag jobbar.
Glömsk
Känns egentligen helt jättedumt att ta upp det när jag vet de som kämpar för att gå upp i vikt. Men för egen del måste jag skryta lite ändå. För egen del så är det bra för mig att tappa lite för att hålla mig hälsosam. Så jag glömde ju helt bort att ge det positiva resultatet av invägning/mätningen. För det var positivt. Åter igen, för mig. Ner 2 kilo och 3 cm runt midjan. Så nog har min träning gett resultat. Men jösses vad bra jag mår på köpet. Frisk luft och träning. De där morgonpromenaderna gör susen. Mer av den varan imorgon. Därför ska jag sova nu.
Tecken på att ditt stegräknarberoende har gått för långt
Jag har ett lätt litet obsession. Eller tja, kanske inte så lätt egentligen. Det skulle nog kunna jämföras med hemska moderna syndrom som sms-tumme eller facebook-rapeing. Jag skyller uppkomsten utav detta horribla jag på min kära klasskamrat Evelina, då det var hon som först introducerade mig för drogen som sony ericsson helt sonika valt att kalla Walk Mate. En stegräknare och ett namn som vid första anblick inte ser särskilt hemskt ut. Men som i själva verket kan ge fatala konsekvenser om det kommer i fel persons händer. Typ mig. Att kunna se huruvida jag gått tillräckligt under en dag kändes underbart, men det tog inte lång tid innan jag, likt säkert många andra likasinnade sökte det gröna guldet. 10.000 steg om dagen.
Nu tänker du genast: "Ha, 10.000 är klart man ska gå. Det är bara hälsosamt. Det och brysselkål!". Självklart bör man röra på sig varje dag, och även äta brysselkål ibland. Men vad händer om du glömmer mobilen hemma? Vad händer om den dör och slutar räkna? Och vad händer när du helt plötsligt gör något annat ansträngande som inte kräver stegräknare? Helt plötsligt finns bara en grå, deprimerande stapel kvar som skrattar dig rätt i ansiktet och sänker medelvärdet för hela veckan. Ser du vart det hela är på väg?
Jag ser nu ständigt nya tecken på att mitt stegräknarberoende gått lite överstyr. Ta dagens händelse som ett exempel. Det började redan på morgonen när jag insåg att batterinivån visade sig oroande röd. Danger!. En normal människa funderar då på vad som händer om telefonen skulle dö och ingen kan få tag på en om något händer. I Fredrik Sandeväns huvud fanns en grå stapel, ett för lågt nummer och ett sänkt medelvärde. När mobilen senare under dagen faktiskt dog funderade jag på att vid hemkomst gå en runda med nyladdad mobil för att inte vecko-statsen skulle bli dåliga. "Låter inte så konstigt", tänker ni. Men då hade jag gått 1 timme innan frukost, hela dagen på jobbet, från och till gymmet, plus träningspasset på gymmet. Det enda problemet var att det inte syntes i mobilen. Nej. Jag är inte normal.
Melonen
Har jag sagt att jag gillar vattenmelon? Det må så vara att denna lilla detalj har missat det fåtal läsare som jag har, men sådant är fallet. Idag bestämde jag mig därför att köpa just en vattenmelon. Vad jag fick var däremot inte bara en melon.
Det jag köpte är ett steroidmonster som måste frångå alla de EU-standard som vanligtvis finns för just vattenmeloner. På lättvikten 8,2 kilo så är det en mästarnas mästare bland meloner. En kung som skänker dess köpare såväl stolthet som ryggskott. "Med den här kan man lätt låtsas att man är gravid i 8:e månaden sa Elin", "Med trillingar" sa jag. Frågan är bara om jag nämnde att det var den minsta jag kunde hitta?
Det jag köpte är ett steroidmonster som måste frångå alla de EU-standard som vanligtvis finns för just vattenmeloner. På lättvikten 8,2 kilo så är det en mästarnas mästare bland meloner. En kung som skänker dess köpare såväl stolthet som ryggskott. "Med den här kan man lätt låtsas att man är gravid i 8:e månaden sa Elin", "Med trillingar" sa jag. Frågan är bara om jag nämnde att det var den minsta jag kunde hitta?
Invägning
Den här sommaren har jag bestämt mig. Jag ska inte fläska till mig som jag brukar göra så fort jag ser glassäsongen framför mig. Nej, jag ska hålla igång träningen och det nyttiga livet (som sket sig rätt radikalt de sista veckorna på campus). Och har jag inte gjort det med bravur? Varje morgon drar jag mig upp en timme tidigare för att gå en promenad. Dessutom kånkar jag med mig alla träningskläder till jobbet så jag kan dra till gymmet direkt efter några dagar i veckan. Snacka om att jag känner mig lagom stolt över mig själv. Jag mår skitbra helt enkelt. Livet bara flyter.
Nu ska vi lägga till att jag inte är den där som bantar. För vad vore livet utan mat? Nej, det handlar om att göra goda val. Det är inte kärnfysik vi pratar om. Jag försöker hålla mig nyttig i veckorna. Lite minde kolhydrater, lite mer protein. Dessutom frossar jag gott i en godispåse en gång i veckan. Men sådan är jag. Tillåter jag inte mig att unna något varje vecka så kan jag lika gärna lägga ner. Säga vad man vill om det. Hellre går ner lite mindre, men hålla igång det, än att köra stenhårt två veckor och sen lägga ner. Om någon ska klaga på det så screw you. Jag måste leva lite också.
Imorgon är det dags för första invägningen efter 4 veckor av hårt slit (inte för att det är rätt term överhuvudtaget, men det låter tuffare). Dessutom har jag valt att mäta midjemått också eftersom det ibland kan säga mer än antal kilo. De ska bli intressant att se hur det hela går. Låt oss hoppas att jag inte slutar som ett gråtande barn i rännstenen efter ett fatalt failiure.