sandevarn

Fick en låt av Alex här precis. Tänkte efter några rader vafan det var för något, men jag gav den en lyssning och upptäckte att den var riktigt bra. antar att jag är as-efter som vanligt när det gäller musik. Men det skiter jag i. Den var riktigt mysig, varesig den är ny eller gammal. Älskar hans falsett i refrängen! Låten är i vilket fall som helst Peter Cincotti - Good bye Philadelphia.

Nu är det snart, eller kanske snarare äntligen, dags att krypa till kojs. Ska upp vid halv nio imorgon, vilket ifs är rätt okej tid, eftersom jag ska till Ronneby och tävla. Första matchen börjar inte förrän elva, så jag kan ta det lugna pucks och chilla läget. Ska dock köra bort, så vi får väl se om jag dyker upp! Haha.

Drog precis 2 heroesavsnitt. Det blev en sjukt lugn och skön kväll med hemmabakad pizza. Och så var grannarna inne en sväng. Annat gäller imon då det blir party party för hela slanten. Även om övertidsjobber ger bra betalt så är det skönt att slippa just den här helgen. Tredje i rad hade varit lite segt.

I brist å annat att göra, eftersom många verkar vara på msndissarhumör på senare tid så chillade jag runt på youtube lite. Det var ett tag sen jag drog igenom lite musik där och var tvungen att lyssna lite på Paramores - Crushcruschcrush. Dock hittade jag den här lilla campfireversionen. Måste säga att det både lät och såg sjukt mysigt ut, om man bortser från den uppstoppade tvättbjörnen förstås. Den har säkert rabies.

Förlåt för att jag bara bloggar och bloggar. Men det var så att jag nämligen fick hem 100-ord boken ifrån Lunarstorm. Det var ett rätt så bra tag sedan den kom ut så jag trodde inte att jag kommit med. Men se där så fel man kan ha. Tydligen hade den med ett dån slagit botten i vår brevlåda. dock låg den i ett vadderat kuvert, så med ett dån var det nog inte.

Egen sida och allt fick jag förresten. Verkligen trevligt. Dock finns inga sidnummer så jag kan inte berätta vilken. Men ni, antagligen få, som har boken kan ju bläddra fram till Fuji p 18 dyker upp på vänstersidans nederkant och läsa vad jag har för tankar som fick plats med 100 ord.

Ibland är det svårt att fatta hur fort tiden egentligen går. Helgen är över igen och imorgon är det måndag. tillbaka till jobbet. Inte för att jag klagar. Numer känns det som om veckorna bara består av måndagar och fredagar. Så jag kan ju inte klaga direkt. Värre kan man fasen ha det.

Den här helgen ahr varit social kan man väl säga. I fredes så kollade jag och Jenny på film hos Alle. Riktigt najs, speciellt eftersom filmen var riktigt bra. Det var Pans Laburinth, vilken jag velat se rätt länge. Måste säga att den förtjänade alla bra recensioner för den var mys-/skum-/läskig-bra ungefär. Och att den var på spanska gjorde mig inget alls.

Igår så kollade jag på film hos Emelie. Då med Alle och Lizze också. Vi kollade på en av de nya Beckfilmerna. Tyckte väl den var sådär bra. Men annars så var det väldigt trevligt ändå. Jag och Alle höll på att glömma Lizze eftersom vi satt och spelade och sjöng innan vi drog iväg. Riktigt nice. Måste försöka bli bättre på att spela bara. Jag suuugeeer.

Idag har jag kört rätt mycket, i och med att jag har lektion imorgon. Har numer kommit till det stadiet att jag tycker det är roligt att köra. Innan gjorde jag det mest för att jag kände mig tvungen att ta det förbenade körkortet. Men nu är det en helt annan sak. Bra gick det också för den delen. Dessutom var grannarna här inne och fikade ltie senare. Jag ahde såklart bakat. Kladdkaka á la Fredrik bjöds det på och jag tyckte själv att den blev riktigt god idag.

Jaha, då var det dags att visa prov på mina bakingskills igen. Dock är det första gången jag bakar och ahr med mig till jobbet, men vi får väl se. Använde mig nämligen av ett nytt recept idag. Så vi får se hur det smakar. Det ska bli spännande. Som vanligt så valde jag att baka amerikanska chocolate chip muffins. Dock brukar Nea klaga på sizen på det jag bakar. Men det hade kunnat vara extremt. jag körde dubbel sats och fick ut 16 muffinas (även om jag kunde gjort dom ännu större) men receptet för en sats var för FYRA stora muffinas. Jag säger bara det, att fyfan va stora dom lär vara! (bilden är tagen med mobilen på grund av batterislut på digitalen).

Jaja, då sitter man här igen, som en donkad bäver. Aldrig gör man något annat än att hänga vi d den förbannade datorn. Eller jo. Idag satte ajg faktiskt inte igång helvetsskapet mellan jobb och träning. Något som i mitt liv tycks vara ytterst ovanligt. Detta kan helt enkelt bero på att jag sitter framför dumburken resten av dagen ändå, så man får lätt nog efter ett tag. Har varit sjukt trött de senaste dagarna. Men det blev ingen riktigt helg kändes det som, i och med att man jobbade igår. Det blir fel i mitt stackars huvud.

Nu vill jag iväg ännu mer. Bort härifrån. Ett tag iaf. Först ska man ju dock jobba klart, något som ajg inte alls klagar på. Både roligt och money money. Dels vill jag ut och resa. Frågan är bara vem som vill resa med mig? Dom som vill med räcker upp en hand. I vilket fall som helst så läser man vad andra gör. Typ Australien, Österrike, och kusinen som ska dra iväg till asien sen. Jag är inte alls avis.

Samtidigt vill man börja läsa också. Skaffa egen lägenhet och allt. Men jag antar att det kommer. Det känns lite som om att vill man göra något så ska man fan göra det nu, för sen är det för sent. Dock hade jag väl hoppats på någon termin utomlands. Men det är inte samma sak. Allt tar sin tid.

Så kommer Fredrik här med sina jävla umbrella-covers igen. Men ajg kan faktiskt itne hjälpa det för den här var så jävla bra att jag bara var tvungen att ha med den. Underbar röst har pojken så det finns fan inte. Fan att man inte kunna få sno lite...

Följande inlägg skrivs endast på grund av omåttlig tristess och övertrötthet

Jaha, jag antar att jag ska försöka få fram några sorts tankar om vad som hände under kvällens final. Vi får se hur det går. Risken finns nog att jag trampar på en och annan tå eller smockar till en och annan perfekt fejja. Men det bryr jag mig inte om. För tillfälet känner jag att energin som finns inom mig är lika stark som Alex Schulmans (eller hur det nu stavas?) andra personlighet som dog med hans lika kända blogg.

Marie Picasso öppnade med Baby Love i någon form av ultrafluff som tyvärr var större än framträdandet hon lyckades åstakomma. Hon var dock inte dålig, men inte heller bra. Kanske var det hårsprayet som satte sig i hennes stackars sparristäta hals som också gjorde att hon inte kunde ge ifrån sig lika mycket styrka som hon vanligtvis inte heller gör. Men hon har varit inne i Big Brotherhuset och Linda Rosing hejar på henne. Så vem fan bryr sig egentligen?

Efter kom Christoffer med hull och inte minst hår för att helt förstöra mitt efterlängtade moment. Att börja sitt framträdande med "Hej jag har fått tungmassage så att jag ska kunna spy" fungerade inte för mig direkt. Öron-orgasmen utblev och så blev även hans röster. Snacka om att fisa fjärilar eller något nästa gång tack. det är åtmistonde lite mer attraktivt för alla inblandade. Synd på en bra one hit wonder, nämligen baby I love your way.

Strax därpå hoppade alls vår jättebebis i hatt in på Scenen för att riva loss till She's so high. Något jag redan innan ville slippa höra. Att Kishti ens vågade yttra "körsången förstörde din fantastiska falsett" var lika vågat som att låta fröken Picasso dansa loss i en stringbikini på scen. Fantastisk var inte falsetten. Mest öronbedövande. Nej, ut med bodybuildern. Åker han inte nästa gång ska jag bjuda på ett års medlemskap på motiva, så länge han håller sig där och ingen annan stans.

Jag hade faktiskt längtat lite efter att få se vad Anastasia skulle ge ifrån sig när hon struttade in i sin mörkblå plyschballong till klänning, men ack så fel allt blev. Visst fanns där fina toner, men det nådde inte riktigt fram. Det fick oss att sväva ungefär lika mycket som vi skulle tillsatt varmluft till klädnaden. Inte särskilt högt med andra ord. Kraschladning är ett bättre ordval.

Någon som däremot äntrade den ljusblänkande scenen med självförtroende och applåder var allas våran Daniel. Ja, han får väl heta så nu. För det finns inte särskilt mycket som den pojken inte klarar av. Sprit tydligen enligt dagens expressen. Men det kanske är lika bra. I vilket fall som helst så trodde jag att jag skulle byta till reklamen på någon annan kanal medan han fick fortsätta med sitt oförståliga teckenspråk till handviftningar, men av någon konstig anledning lyckades han hålla mig kvar. Dessutom tycket jag han var bra. Gud vad dum jag känner mig.

Kvällens ögongodis var Evelina. Likt en oöverknarkad Lindsay Lohan raspade hon av "I am the one and only" med lite för mycket darr på ribban. Eller ska vi säga stämbanden? Hur mycket jag än vill älska hennes sång så kommer det inte gå förrän hennes vibrato tappar up-tempo-Mr. Rabbit-speed. Men jag tror på henne, hon kommer ta mig med storm Likt Lorén hösten 2004. Dock utan affropuff, men jag klarar mig nog.

Toyboybandens wet dream Mattias försökte sedan övertyga med sin would i lie to you. Även om hans röst är jäkligt härlig, så måste jag erkänna att jag ser honom mer som en coverbandsångare. Men så sade jag även om Erik förra året. Och se bara hur det gick. Ner i soptunnan för Fredriks tankar, för det blir bara fel ändå. Nej, men skämt å sido. Jag tror även han kan överraska. Bara inte för mycket. Vill inte ha repris av förra året. Jag hatar upprepningar när det bara hakar upp sig...hakar upp isg...hakar upp sig....

På tal om att haka upp sig så var Agnes...eller jag menar Patrizia...näst upp på scen. Jag anser nämlien inte att det är särskilt mycket skillnad mellan dessa två. Snacka om remake liksom. I vilket fall som helst så läste jag i dagens tidning att hennes version av runawaytrain skulle vara svår att genomlida och omåttligt falsk. Jag vet inte om expressens journalist är lika tondöv som Gynning eller bara allmänt obildad musikalsikt, för så jävla falskt var det inte. Tvärt om tycket jag att det var helt okej. Men som sagt. Repris á la 2005.

Vad jag väntat på näst efter att få se Evelina var Amanda. Efter hennes rispiga toner i semin så kunde jag bara inte få nog. Hon är varje Rockabillys wet dream och sveriges svar på Aguliera. En lagom konstig kombi som ger var elvislookalike ståpäls. Tyvärr så var det inte mycket som stod under kvällens framträdande. Versen var låg, mesig och allmänt falsk bitvis. När sedan de höga tonerna kom fanns inte mycket kar att förstöra. Men jag tror på Amanda. Jag har sett vad hon har i sig. Kom igen nästa vecka.

Sveriges svar på Rihanna skulle komma härnäst. Jag vetifan riktigt var dom får ihop det för jag ser inte mycket likhet mellan henne och Gathania. Varken utseende- eller sångmässigt. Även om hon gjorde bra ifrån sig ikväll så rcker det inte i längden. Vilken artist ska förresten ha scenskräck? Man ser i ögonen på henne att hon inte vill vara där. Varför gå direkt på idol och inte börja med Schlagerbaren i malmö?

Efter regn kommer sol sägs det. Men den här gången var det Olas myspysiga storerbrosa. Han heter Andreas, det har jag kollat upp. För så mycket intryck gör han på mig att jag snarare tänker på Ola än på Andreas själv. Och egentligen är dom inte ens lika. Visst, han har en jävla pipa, det säger jag inte emot, men han leverar med lika mycket känsla som en svart änka har för sin hane. Dvs inte mycket. Hon tar död på den, precis som Andreas.

Alla vet redan att Anastacia åkte ut. Hon var typ, ja, sämst idag. Om man bortser från Sam, för Sam var kass. Jag gillar inte honom alls. Men vafan gör man när det finns så många kåta brudar som tänder bå jättebebisar. Inte mycket, man liksom hänger med och hoppas på det bästa. För att avsluta detta inlägg så måste jag bara skriva att jag anser att alla har bra röster, för jag skulle itne kunna mäta mig med någon av dem på något sätt alls. Jag liksom bara kände för att vara lite ärlig såhär på Fredagskvällningen.

Då var det fredag eftermiddag igen. Jäklar vad fort tiden går alltså. Jag håller med alla som säger att veckan bara består utan fredagar och måndagar för ibland känns det verkligen som det. Men bättre det än att tiden gör slött like hell iaf. Och mycket gjort får man ju också.

Idag var det lunch på stan med lundakillen Dennis som gällde. Den stackarn hade tenta på måndag. 800 sidor bara, men det är lungt, det klarar du, hehe. Hämtade mina badmintonskor också. Tror dock efter lite provning att det får bli ett 1/2 nummer större för annars får jag inte plats med tjocka strumpor i. Dessutom fick jag jobbjackan idag. Riktigt skön och snygg.

Bättre sent än aldrig som man brukar säga runt om i världen på en massa konstiga språk, som typ, ja, svenska. I alla fall, grattis på dig din lille...sak...Nea syftar jag självklart på! Hon som fyller 19 så långt efter moi, höhö. (Jag har faktiskt redan grattat henne en gång idag).

Am I happy tonight or what? Träningen gick jävligt bra idack också. Hade väl en liten da där i mitten, men det var mest av trötthet, så det tog sig mot slutet igen. Övningarna satt hyffsat och benen hängde med bra. Dessutom tog jag fler poäng på Anders än ajg någonsin gjort, och jag och Nea storspelade när vi mötte Roggan och Frida. Har nog aldrig fått så mycket beröm på en och samma träning innan. Det är sjukt kul att folk säger att man utvecklats. Speciellt när man inte riktigt ser det själv. Men jag får lita på dom.

Dock är man lätt seg i kroppen nu, men jävligt pigg i skallen. Frågan är hur lång tid det tar innan man kan somna. Just nu är jag jävligt glad att jag inte jobbar skift längre. Dt gör inget att man tar dne där extra timmen innan sängen, utan att bli helt jävla stendöd i skallen dagen efter.