sandevarn

Att man kan uppskatta lediga dagar så fruktansvärt mycket visste jag inte. Eller jo fan det visste jag nog visst. Jag gjorde ju det förra veckan också. Åter igen går tiden snabbt. För snabbt. Det var nästan en vecka sedan man återvände från Storstaden. Två veckor kvar på jobbet, två veckor tills man återvänder till livet i Växjö. Det känns lite konstigt, samtidigt som det ska bli skönt. Vill komma in i mina rutiner igen. Träffa mina kära klasskamrater som man inte sett på hela sommaren. Det var som man trodde precis innan sommaren. Då var man lite trött på allt och behövde distans. Nu har jag haft distans. Det känns. Men så lär man uppskatta allt så mycket mer då. I alla fall en vecka eller två. Heja distans för ett tag.

Idag har jag försökt sola lite. Innan det blev för kallt. Sen blev det jättevarmt. Och kallt igen. Precis när jag och de två Alexandersana skulle hoppa i plurret. Men vi plurrade ändå. Det var inte så varmt, men all god mat här hemma sen efteråt rättade till kyliga tår. Precis som bastun i torstes. Trevlig kväll helt enkelt. Med två Alexander, och grillat, och en komedi och så jag förstås. Jag med svartvinbärssaftfläckar på tröjan. Typiskt.

Det är måndagkväll och jag är riktigt trött. Borde sova, men då vet jag att det är jobb som gäller ganska direkt. Det är det enda bittra med att börja lite senare om dagarna, man slutar senare. Vilket betyder att jag ofta är så seg att jag inte orkar göra mer än att möjligtvis gå en promenad efteråt. Lite halvdassigt för att nästan citera min gode arbetskollega Sara.

För övrigt så hade det varit SÅ skönt att vara ledig nu. Fast eftersom jag är kapitalist så tänker jag kravla mig igenom de tre "sista" veckorna för att kunna fylla sparkontot ytterliggare. Hoppas inte att jag är för död när jag ska börja igen. Gillar verkligen jobbet och arbetskamraterna, men det är lite slitigt att veta att man praktiskt taget har gått från skolan, till jobbet, till skolan igen. Känns inte direkt okej att ens tänka på det. Blaj.

Det åskar ute. Sjukt mysigt faktiskt. När jag var mindre hatade jag åska. Det var det västa jag visste ungefär. Bara det visar väl hur mycket livet förändras och vilka problem man hade som yngre. Hur som helst kan det få smälla på så ur in i helvete bara för att det ökar mysfaktorn, men det verkar det inte vilja göra. Typiskt, man kanske ksa ge sig ut och gå lite istället.

Östersjö är över. det var precis som vanligt. Jag glömde köpa naturgodis från tanten som alltid står på samma ställe, men hittade en sjal istället. 60 spänn, lätt värt det. Dock märker jag hur mycket överskattat östersjö börjar bli. Allt är som varje år, alla är lika fulla. Men visst är det trevligt att träffa alla människor man inte sett på så jäkla länge.

3 dagar kvar till Stockholm. yay!

Grymt bra låt måste jag säga. Blev rätt nöjd med hans framträdande trots sjukdom(?) på tivolirocken. Fick ju trots allt höra de tre låtar jag ville. Sitter här och sjunger högt. För övrigt så blev jag niondereserv till sånkursen. Känns rätt kört. Men 27:e av 98 känns ändå helt okej.

Det är fredag idag, igen. Tiden rusar och även sommaren. Det är ganska sjukt hur snabbt tiden far iväg ibland utan att man riktigt har koll på vart den tar vägen och vad man gör med den. För min del är det ju en del jobb, men ändå.

För tillfället har jag alltså tid att sätta igång datorn. Något som är otroligt underligt eftersom jag brukar rusa runt som en skållad gnu vid den här tiden för att hinna bli färdig i för att komma i tid till jobbet. Men jag duschade igår och lunch får jag köpa ute, så jäklar va tid man sparade. Hann ju ta en lång frukost till och med. Nä, nu ska jag kirra det sista så man ser lite pråper ut inför dagens kunder.

Jag och Alle fick en liten  fundering idag när vi varit på gymmet. Hur människor ibland kan vara så otroligt bittra på allt? Det var en man där som praktiskt taget bara klagade och var sur från stunden han kom in genom dörren. Visst, han kanske hade en dålig dag vilket gjorde honom lite sur, men frågan kvarstod ändå. hur orkar man vara så bitter?

Frågan är väl egentligen hur mycket energi som egentligen går åt? Ser jag till mig själv så är jag aldrig särskilt bitter, nästan. Visst, även jag kan väl vara sur och tvär ibland, men oftast håller det inte mer än en kortare stund. Enligt mig så tror jag att det är otroligt mer energikrävande att vara sur, än att försöka bita snabbt i det sura äpplet och kanske glömma det som hänt. Man kan ibland få samma vibbar när man möter en kund. Det verkar iband vara fel på allt, medan andra kommer in och skämtar bort det lite, är trevliga och säger "det kan hända vem som helst". Vilka tror jag lever lyckligast? Den glade såklart. En positiv inställning, ger positiv utstråliing, vilket ofta ger ett positivt bemötande från andra. Det finns ju en anleding att man själv alltid försöker vara glad även om någon annan är lite bitter.

Nä, nu ska jag nog faktiskt ta mig en liten jordgubbe och fundera lite över livets glada istället. Det är dags spola av sig lite av dessa bitterhetstankar. Jag blir nog lite bitter på bitterheten själv. Remember, karma's a bitch!

Idag är jag seg. Riktigt jävla bajsseg. Det var mycket att göa på jobbet bitvis, vilket var riktigt roligt, men sedan när det väl lugnar ner sig blir man ju som ett ursketet äpplagröt i skallen. Nåväl, det ska nog gå över tills jag gifter mig.

Var inne och hälsade på hos grannarna en stund för att se om tröttheten skulle gå över och kanske spä ut tristessen något. Det funkade rätt bra och luften jag just insöp när jag var nere på stan för att hämta min cykel (plus en liten omväg runt stan) gjorde sitt för huvudet. Mumsfillibiblan.

Allt är släckt, det är helt tyst, och jag hör ljudet av mina egna fotsteg. Ingen hög musik, ingen bas, inga fyllevrål och inga vinglande tjejer på allt för höga stiletter. Det är bara...tyst.

Var  precis ute en runda runt campus. Det var precis som beskrivet ovan. Helt jävla stendött. Det känns som en egen  liten spökstad i hörnet av Växjö. När jag kom hit verkade det rätt mysigt dock. Någon enstaka grupp människor som grillade. En dörr som stod öppen här och där. Det kändes exakt som min första dag här på campus förra året. Man ser inte en jävel man känner och allt känns öde och nästan lite hjälplöst.

Imorgon blir det kansliet (kommer jag inte in där slår jag någon). Insåg dock att vårt tryckeri tydligen bestämt sig för att ha sommarstängt, så vi får väl se vad som händer där. Annars ska nollningsnumret färdas så jag slipper det i bakhuvudet. Sen blir det hämta micro, stan och sen återvända till Karlshamn. Känner att det här stället inte har mycket att ge för tillfället.

Imorgon är det fredag, wioppie! Det blir jobb till 18.15 och sedan vidare till först Ryd för att sedan på ett eller annat sätt fortsätta till Växjö. Måste upp och fixa klart med nollningsnumret. Känner att jag har det där bak i skallen ältandes. Kan lika gärna färda det så att jag slipper tänka på det mer. Förhoppningsvis är det bara mitt kvar som ska in, men på någon vänster så tvivlar jag. Men vi får väl se hur det ligger till.

Vet inte riktigt om jag stannar till söndag eller om jag åker hem redan på lördag. Känner att jag inte har så mycket där uppe att göra för tillfället. Men som sagt, vem vet, kanske tycker jag det blir otroligt jätteskönt att vara där uppe, så att jag stannar kvar hela helgen.

Det säger sig självt, av någon konstig anledning känner man alltid att det är måndag. Man har någon uderlig trötthet kvar från helgen som hoovrar ovanför huvudet och som dessutom vägrar släppa taget. Ja, ja, dagen är över, så det är väl inget att sitta och fundera över. Det var sjukt mycket folk på jobbet ett tag, så tiden flög iväg. Det är när det lugnar ner sig som man märker att man faktiskt är trött.

Efter jobbet drog jag hem och bytte om, sen gick jag och Alle en långpromenad i skogen som vi sedan avslutade med ett dopp i Kollevik. Det var varmare än jag trodde och dessutom sjukt svalkande efter att man gått. Havsbadsoskulden 2009 är tagen! Sen kom jag hem och möttes av ett mail från studentkoordinatorn och det visar sig att utbytesstudenten jag ska "ta hand om" till hösten är en Amerikan vid namn Alexander (jippie, en till Alexander, som om inte listan är full, haha!). Så nu har jag dragit iväg ett mail till honom. Får väl se om man får något svar.

Jämförelse mellan två listor. En ny och en gammal. Det här gör jag bara för att jag egetligen inte har något att göra.

Gammal (2006):

För 10 år sedan:
1. Fick jag glasögon
2. Gick jag på korpadalsskolan
3. Hette min bästis Dennis Hansson
4. Älskade jag att gunga
5. Tyckte jag spice girls var bra(!?!?!)

För 5 år sedan:
1. Gick jag i sjuan på Stenbacka.
2. Tyckte jag att jag var jätte vuxen
3. Ägde jag bildlektionerna i skolan
4. Lyssnade jag och Jonas på radio match hela tiden
5. Fick jag riktiga känslor för någon för första gången

För 4 år sedan:
1. Var jag inte yngst, men inte äldst på Stenbacka
2. Började pervohumorn slå sin rot på riktigt
3. Tyckte jag att 10 sidor till ett prov var mycket
4. Skolkade jag för första gången
5. Var jag i Turkiet

För 3 år sedan:
1. Var jag grymt deprimerad
2. Träffade jag Tilda för första gången
3. Ville jag inget hellre än att börja gymnasiet
4. Kände jag mig ensam allt för ofta
5. Fick jag min första "riktiga" kyss

För 2 år sedan:
1. Började jag i Sp1a på Väggaskolan
2. Dog min älskade idol morfar
3. Flyttade jag till snittingsviken
4. Krockade min bror
5. Var jag i Paris

För 1 år sedan:
1. Trodde jag att skolan inte kunde bli jobbigare
2. Fick jag tillbaka mina älskade bildlektioner
3. Töntade sig jag och Becka varje fredageftemiddag på Foto A
4. Ägde jag och Ange Hela UF-Sverige med Våra boxerkallingar
5. Träffade jag Micke för första gången

Nu:
1. Vill jag inget hellre än att sluta skolan
2. Är jag orolig för vad framtiden har att bjuda
3. Är jag trött på ensamheten
4. Borde jag ta tag i körkortet
5. Är listan slut

Ny

För 10 år sedan:
1. Hade jag gått ut typ...4:an
2. Gick jag på korpadalsskolan
3. Var jag en liten knubbis
4. Började man få kärleksbekymmer
5. ringde jag och Jonas till Radio Match alldeles för ofta

För 5 år sedan:
1. Vinkade jag Byebye till Stenbacka
2. Tyckte jag att jag var jättevuxen
3. Flyttade jag in till stan
4. Försvann morfar ifrån oss
5. Var jag i Bohuslän med farmor och farfar

För 4 år sedan:
1. Insåg jag att man inte var så vuxen som man trodde
2. Flyttade jag till Snittigsviken
3. Krockade Johan
4. Fick jag mitt första sommarjobb
5. Visste jag inte bättre

För 3 år sedan:
1. Ville jag egentligen ta studenten
2. Fick jag stipendie för bästa ekonomielev på Vägga
3. La jag och Ange ner Box it UF med vinst
4. Klagade jag på att jag hade mycket att göra för att jag inte visste bättre
5. Gick jag på studentfester med Micke

För 2 år sedan:
1. Tog jag studenten
2. Bestämde jag mig för att börja spela gitarr
3. Spenderade jag många kvällar i en soffa med Alle, Nea, Jenny och Emms.
4. Fick jag jobb på Pixybild
5. Undrade jag vad framtiden hade för planer på mig

För 1 år sedan:
1. Var jag arbetslös
2. Skrev jag last page of our story
3. Var jag och Alle ut och gick varje morgon klockan halv 9
4. Gick jag ner 14 kilo
5. Väntade jag på att få komma in i Växjö

Nu:
1. Undrar jag varför man klagade så mycket på världsliga saker som yngre
2. Är jag orolig för vad framtiden har att bjuda
3. Är jag spänd på vad framtiden har att erbjuda
4. Är jag mer öppen än för ett år sedan
5. Vet jag att jag kan klara mig själv med bravur

Jaha, då gick Michael Jackson och koladevippen inatt någon gång. Kan väl inte säga att det var så jätteoväntat. Han såg inte så fräsch ut sist man såg han framträda i TV, och den där comebackturnén kändes rätt krystad. Troligtvis behövde han pengarna till alla sina skadestånd. Hade man kunnat se honom på 80-talet hade jag mer än gärna pungat ut en rejäl summa. Men nu? Nä tack.

Det för ju genast tanken vidare till om det kanske bara är så att han gått under jorden på grund av att pengarna var slut. Jag kan ju inte säga att det är helt omöjligt. Håva in STIM-pengarna på någon vänster och lever på någon liten Robinson-ö. Med sitt syrgastält såklart. Sen kan han komma tillbaka om 10 år och göra en fetingcomebackturné, där biljetterna kostar skjortan och halva ärmen, och dessutom 3 tröjor som ligger bredvid. Ja, ja. Spekulera kan man alltid. Men sjunga kunde han.

IDag är det midsommarafton och då ska man äta köttbullar. Viktigt! Nu ska jag snart ut till Mulö där det ska firas med sill och nubbe och förhoppningsvis en massa sång och skratt också. Vi får se hur bra vi klarar oss ifrån regnet. En glad midsommar till er alla!