sandevarn

Att man kan uppskatta lediga dagar så fruktansvärt mycket visste jag inte. Eller jo fan det visste jag nog visst. Jag gjorde ju det förra veckan också. Åter igen går tiden snabbt. För snabbt. Det var nästan en vecka sedan man återvände från Storstaden. Två veckor kvar på jobbet, två veckor tills man återvänder till livet i Växjö. Det känns lite konstigt, samtidigt som det ska bli skönt. Vill komma in i mina rutiner igen. Träffa mina kära klasskamrater som man inte sett på hela sommaren. Det var som man trodde precis innan sommaren. Då var man lite trött på allt och behövde distans. Nu har jag haft distans. Det känns. Men så lär man uppskatta allt så mycket mer då. I alla fall en vecka eller två. Heja distans för ett tag.

Idag har jag försökt sola lite. Innan det blev för kallt. Sen blev det jättevarmt. Och kallt igen. Precis när jag och de två Alexandersana skulle hoppa i plurret. Men vi plurrade ändå. Det var inte så varmt, men all god mat här hemma sen efteråt rättade till kyliga tår. Precis som bastun i torstes. Trevlig kväll helt enkelt. Med två Alexander, och grillat, och en komedi och så jag förstås. Jag med svartvinbärssaftfläckar på tröjan. Typiskt.