sandevarn

Nu vankas en runda på staden för att sedan gå på lite vernissage. Det är en utställning av Arne Erkers olika designer. Han bodde tidigare här i huset med sin fru innan han tyvärr gick bort förra året. Sjukt trevlig man, likaså hans fru. Ska bli kul att se vad han har gjort. Det enda jag har koll på är att han har designat lite för Kockums.

Nä, på torsdag bli det time-out för herr Sandevärn. Hem till K-town för att ta några djupa andetag innan jag ger mig på livet igen. 

Så finns det då några andra intressen? Jo men visst. En hel del, men jag är inget proffs på något. Så vafan, varför inte bara köra på. Dock kommer jag försöka köra lite mer mat och bakning. Dels för att jag älskar att just laga mat och baka, åtminstone när jag har tid, men också för att jag nu har en kamera som kan ta lite smarrigare bilder.

Så varför inte bjuda på lite recept, och inte bara bilder? Och varför inte börja redan nu? Så då bjuder jag på dagens kvällsmat. Hittade ett recept på en vietnamesisk nudelsoppa so jag modifierade lite till min studentplånbok. Även om jag gärna ligger lite extra på mat, så får det finnas lite gränser. I alla fall när det gäller veckomaten.

Mät upp 2 liter vatten i en kastrull och lägg i kycklingbuljongtärningarna. Skiva ingefäran och citrongräset. Ta ur kärnor och vita innerväggar i chilin och hacka smått. Lägg i buljongen. Tillsätt fisksås. Koka upp och låt sjuda i ca 10 - 15 min. Skär kycklingen i tunna skivor och låt koka i buljongen i minst 10 min. Koka nudlar enligt paketets anvisningar. Spola dem i kallt vatten. (sila buljongen i fin sil och lägg kycklingen separat). Lägg tillbehören i olika skålar så varje person kan plocka vad de själva vill. Tillsätt nudlar och sedan kyckling och fyll till sist upp med så mycket buljong som behövs. Ät och njut (gärna med lite pressad lime ovanpå)!

För att orka med behöver man en liten lunch. Speciellt med lite proteiner efter gymmet. Det blev helt enkelt en omelett med fetaost och tomat. Sallad på broccoli, kålrabbi och paprika. Yumyum.

För nu är det ju faktiskt så, att det är dags att bli seriös igen. Det är dags att ta tag i sitt liv. Frågan är ju bara hur? Det underbara är ju att man får nog av att ställa sig den frågan själv. Man mår alltså underbart prima när femtioelvatusen andra människor frågar vad man ska göra av sitt liv nu när man snart är klar.

För ska sanningen fram så får den inte ljuga, för jag har inte kommit på någon dåligt skrytsam och bortförklarande überdröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse. Sanningen är helt enkelt: JAG VET INTE! För hur lätt är det när man är fast i ovisshetens klor? Jobba = Pengar, ja tack. Nackedeln är bara frågan om vad jag vill jobba med och att över huvudtaget få ett jobb. För att inte tala om det största problemet i att kanske tro på sig själv, för vad fan kan jag egentligen? Studera = Sure, men jag är lite trött på det. Samtidigt så skulle jag en gång för alla vilja ta tag i de där grafikdrömmarna som legat på hyllan och dammat ett tag, men frågan är samtidigt, håller jag för jobbet? What to do?

Men nej, jag ska inte klaga. Men att vara tillbaka i Växjö känns faktiskt helt underbart även om man saknar Clemsonfolket med jämna mellanrum. På måndag börjar plugget igen, men innan dess ska vi hinna med en brakfest. Kanske till och med brakfesternas brakfest. Sivans, här kommer vi!

För övrigt så lämnade vi hotellet i stil och på äkta Vegas-manér. Det vill säga i Limousin. Nej, vi har inte blivit dumma och har inte vunnit miljonerna. Vi ville bara lämna staden på topp.

Resan började med destination San francisco, där jag först spenderade en natt själv innan Martin, Kesak och Per flög in. Någon dag senare kom även Nicklas. Vi gjorde allt det där som man ska göra. Den kurviga Lombard street, hängde ur en cable car, gick i China Town, kollade Golden Gate och självklart tog vi även en tur till Alcatraz. Trots att regnet hängde över oss större delen av tiden så fick jag ett otroligt bra intryck av staden. Vi bodde sjukt centralt, det var lätt att ta sig runt både kollektiv och via det gamla väl beprövade sättet: Till fots. Något man inte allt för ofta kan i det här landet.

En tidigt morgon lämnade vi big 'ol San Fran i en hyrbil som rullade längst vägen "the one". En otroligt vacker bilfärd längst med kusten. Eftersom vi var så duktigt pålästa (läs: inte alls) trodde vi att det skulle vara en fin liten väg nere vid kusten. Jo det var det, till en början. Sen blev det alpin körning högt upp i bergen med en utsikt över ett mäktigt hav. Vi fick även se lite elefantsälar innan vi landade vår "space shuttle" i Los Angeles.

Los Angeles var inte så inbjudande, med tanke på att regnet öste ner på oss. Men dagarna rullade på och vädret blev bättre, så vi hann göra allt man ska. Walk of fame, en liten barrunda, Rodeo drive, Bevely hills, Bel air, Hollywoodskylten. Venice Beach fick bli vårt tillhåll under julafton. Vi öppnade minst sagt många ögon när vi kom skuttande i shorts och tomteluvor. Kvällen avslutades med köttbullar, prinskorv, glögg och pepparkakor som inhandlats på vår käre vän IKEA.

Just nu befinner våra rumpor sig i det minst sagt underliga Las Vegas. En stad som man helst sover dagtid i och ränner runt i så fort det blivit mörkt. Det ser nämligen lite halvskabbigt upp på sina håll när neonet inte lyser upp den. Jag har inte spelat bort mer än ett par dollar, vilket gör att jag inte fått särskilt många gratis drinkar heller. Men det gör inte så mycket. Igår använde vi år otroliga svenskhet och charm för att hoppa förbi kön till en privat fest på Bellagios nattklubb the bank. En upplevelse minst sagt trots dyrt inträde och dricka.

Just nu tar vi det bara lugnt efter nattens bravader och försöker hålla koll på snöyran i New York. Resan går ju nämligen dit imorgon natt, med ett stopp i Boston först. Vi hoppas på att de ska hinna skotta lite, och att snön inte ska falla allt för hårt under morgondagen. Har jag bra WiFi där uppdaterar jag lite till. Annars blir nog nästa inlägg tråkigt nog när jag är tillbaka i Svea rike. Puss!