Lämnad till mitt eget öde

Föräldrarna försvann likt en virvelvind. De kom, de såg, de segrade seglade. De tog helt enkelt den lilla segelbåten och drog sin kos. Vart vet jag inte, men jag antar att det kan vara dit som det blåser, för att det ska gå så fort som möjligt menar jag. 

Själv sitter man här och brottas med ett vanskligt val av hög panchiskarraktär. Det är så att jag inte kan bestämma mig om jag ska gå en sväng för att förbränna en slice av den där pizzan jag så hagalet proppade i mig för en stund sedan. Eller om jag ska läka ut mig som en annan valross i sängen och se på någon trevlig film. Valet och kvalet. Helt galet.

Några kilometer härifrån börjar Sweden Rock gå in på sluttampen. För ett år sedan satt man och huttrade i en bil medan vinden blåste kalllt utanför medan vi inväntade Guns n' Roses. Jag vet. Så jävla orockigt, men vi hade ju så nära till bilen och det regnade ute. Dessutoom hade vi muddrat hårdrockare i huvudentren i några timmmar...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback