Campusdödande effekter
En vän tog en bild på en arg lapp i hennes hus. Arga lappar är roligt. Det är så fruktansvärt översvenskt. Och det säger jag inte för att jag egentligen har något direkt problem med arga lappar. Jag har funderat på att pränta ner några väl valda ord ibland jag också. Men orka. Jag är inte den som klagar i onödan.
Men nu var det inte lappen det var fel på. Det var meddelandet på den. Hade det handlat om att någon lämnade sitt äckliga kattludd i torktumlarfiltret, så visst. Hade det varit likt mina kära husvänner som envisas med att slänga ut soppåsar med välfyllda vad jag och mina kompisar hade kallat dumpnings-blöjor i trapphuset när de har 5 meter till soprummet, så visst. Men att bo på Campus och klaga på att någon har fest "så att ni höll huset uppe hela natten". Vafan?
Det finns något man får acceptera här i den fina lilla bubblan, kallat campus-city. Det är att man måste köa utanför biblan innan åtta för att få ett grupprum. Det är att man får betala hutlöst förjävliga priser för kaffet. Det är att man måste gå ut alldeles för tidigt för att komma in på studentpubarna, vilket är ganska starkt kopplat till kommande nöje. Festerna. Bor man på Campus får man vänja sig vid att folk har fest! Visst, om någon pumpar as-kalas-bas varenda eviga kväll kan man klaga lite, men fest för en kväll, speciellt såhär i examenstider? Och på en helg dessutom? Knacka på om det stör så in i helvete. Jag hade blivit gladare att bemöta en trött granne än våra vänner klädda i grönt från Securitas med en liten fin bot i handen.
Nä, klarar man inte av lite dunkadunk eller att pressa in två små skumgummiproppar i öronen (alternativt sockervadd) så ska man inte bo här. Då finns det ett jättebra boende på andra sidan gatan där det säkert alltid är tyst vid 21.00. Att man då delar trappuppgång med sisådär 20 personer i åldrarna runt de 100 gör väl inte så mycket. Tyst är det nog fan. Men man vet ju aldrig. De kanske har lite för hög volym på TV:n?
Vem fan sa att det var lördag?
Här sitter jag nu. I skolan. En lördag. Den sista lördagen jag pluggar förrän i typ augusti. Förhoppningsvis. För oss studenter med tentavecka existerar inte det som heter helg. Dessutom så råkade jag sätta klockan en timme för tidigt. Men jag är inte den som är den, så jag steg upp. Nu kanske du tycker att jag är en dum jävel som inte somnar om igen? Men för de som känner mig så vet dom att efter att jag öppnat ögonen, så finns det ingen återvändo. Jag är vaken. Ungefär 2 sekunder hinner stackars Erik Hassle sjunga på sin låt som klingar ur mobilen innan han ligger dämpad bredvid sängen och jag sitter upp klarvaken. Typ klarvaken. Kalla mig dum.
Men idag gjorde det inget. Det är som vilken dag som helst i veckan. För mig är det lördag på onsdag. Då ska vi festa, blott dricka av det mesta. Det blir förhäng, förfest, mellanfest, utefest, innefest, whateverfest och efterfest. För då ser jag mina klasskamrater för kanske sista gången innan januari. Jag smakar på hela innebörden. Ensam och blottad för endast mig själv på andra sidan jorden i ett halvår. Jag måste säga att det är lite vad man på engelska kallar för en "bitter-sweet sensation".
Acceptance-mail
Igår kom det. Mitt acceptance-mail ifrån Clemson. Allt känns sjukt skönt. Nu väntar jag bara på DS-formulären jag behöver för visumet också. Så börjar allt ordna upp sig. Kurs- och boendeansökning står näst på listan. Och flygbiljetten. Men det får bli nästa veckas problem.
Dessutom gick sången kalas igår också. Fan. Nu ska jag bara hålla koncentrationen fram till onsdag också, så har man (förhoppninsvis) klarat sig igenom sitt andra år på högskolan med gott samvete.
Dessutom gick sången kalas igår också. Fan. Nu ska jag bara hålla koncentrationen fram till onsdag också, så har man (förhoppninsvis) klarat sig igenom sitt andra år på högskolan med gott samvete.
Jag får väl avsluta som min handledare från Clemson. Go Tigers!
Ständiga påminnelser.
Har ett antal gånger funderat på att ta bort din blogg ifrån favoriter. Men jag kan inte. Den ska liksom vara där. Först låg vanten där, och sen Emelies. Det kan man ju inte ta bort. Även om jag går in på den så vet jag att ingenting har hänt. Men det gör inget. Den ska liksom finnas där ändå.
Fokuserar som en apa på plugget nu. Dock är det avslutning i sången ikväll. Det ska bli sjukt skönt. Det har varit roligt, men nu i slutet ett lite jobbigt stressmoment, eftersom jag inte riktigt känner att jag har kunnat lägga ner den tiden jag har velat. Hade nog varit bättre om man hade haft den på höstterminen. Det är ännu svårare när fokusen brister. Som igår. Det stod ett bord utan för salen med bilder och grejer från din minnesstund. Det blir lite som ett slag i ansiktet varje gång.
Pluggeliplugg
Vardagen har återgått till det normala. Det vill säga, tentaplugget has returned. Grejt säger jag. Sjukt osugen. Jag som lovad mig själv att jag inte skulle klumpa allt mot slutet. Jag som lovad mig själv att jag skulle hålla lågan uppe till sista minut. Men det sket sig rätt radikalt. Allt hopade sig i skolan, och allt hopade sig i huvudet efter senaste tiden händelse. Det blir inte alltid som man planerat helt enkelt.
Men fan. En vecka kvar. Sen är det sista festen med klassen och bye bye i ett antal månader. Sjukt, sjukt, sjukt.
Vackert. Jobbigt.
En av de jobbigaste stunderna i mitt liv. Det var det idag. Trodde aldrig jag skulle reagera så starkt som jag gjorde. Redan utanför kyrkan fick jag bita mig i läppen för att inte börja gråta.
Allt var fint, men sorgligt. Så mycket blommor. Så mycket musik. Så många tårar och så mycket kärlek. Mitt huvud var som en gröt och jag fick påminna mig själv att komma ihåg att andas ibland. Men det var ett välbehövligt avslut.
Allt var fint, men sorgligt. Så mycket blommor. Så mycket musik. Så många tårar och så mycket kärlek. Mitt huvud var som en gröt och jag fick påminna mig själv att komma ihåg att andas ibland. Men det var ett välbehövligt avslut.
Efter allt blev jag adopterad av familjen Hägg för dagen. Orkade inte åka hem och sitta ensam. Vi åkte ut till en plats vid Långasjön dit ni brukade åka varje år. Åt och pratade. Det var fint. Som du. Tack för tiden du gav oss. Du och minnena kommer aldrig någonsin suddas ut.
"None but ourselves can free our minds"
Tomorrow's the day
Jag har rakat bort tentaskägget för att inte se ut som en luffs. Jag har köpt nya byxor för att inga andra var mörka nog. Jag har hämtat bilen ifrån klasskompisen. Jag har bytt kläder fram och tillbaka, eftersom jag inte vet vad som är rätt och riktigt. För svart, för glatt, för fint och för alldagligt.
Imorgon går bilen 8.15. Då åker jag mot Karlshamn och mitt livs andra begravning. Då åker jag på en begravning som absolut inte skulle varit den andra. Då åker jag för hedra någon som var lika gammal som mig själv. För att hedra henne. Emelie.
Att finna ro
Har lite svårt att komma till ro om kvällarna. För det är under kvällarna som tankarna kommer. På dagen går de att förskjuta en aning. Men bara fram till kvällen. Jag ser, minns, läser, fastän jag inte riktigt borde. För egentligen tar det bara ännu längre tid att komma i säng. Jag hoppas det blir lite bättre efter fredag. Först ville jag inte, men nu känner jag att jag måste. För min egen del. För att komma till ro om kvällarna.
In the summertime
Terra Naomi - In the summertime
People come to see you When you don’t wake up In the summertime
People come to see you When you don’t wake up In the summertime
We get so high, We get so high
Why you sleeping in On this lovely summer morning?
Sun it is shining, Oh it is shining
People come and tell me It’s a pretty dress That I picked for you to wear
Come and ask me how your makeup looks so fresh And the way they did your hair
They kiss your eyes, They kiss your eyes
and touch your hand And the lilac flowers laying by your feet
Remind me of those shoes you used to wear
I come see you in the summertime Don’t know if you know I’m there
Bring you lots of flowers in the summertime Picture flowers in your hair
I lay them down, Cover the ground
With the colors I remember that you loved
That summer Back when we were twenty one
We were twenty one
When we were twenty one
People come to see you When you don’t wake up In the summertime
We get so high, We get so high
Why you sleeping in On this lovely summer morning?
Sun it is shining, Oh it is shining
People come and tell me It’s a pretty dress That I picked for you to wear
Come and ask me how your makeup looks so fresh And the way they did your hair
They kiss your eyes, They kiss your eyes
and touch your hand And the lilac flowers laying by your feet
Remind me of those shoes you used to wear
I come see you in the summertime Don’t know if you know I’m there
Bring you lots of flowers in the summertime Picture flowers in your hair
I lay them down, Cover the ground
With the colors I remember that you loved
That summer Back when we were twenty one
We were twenty one
When we were twenty one
Välbehövlig promenad.
Fick äntligen den välbehövliga promenaden med Nea ikväll. Kändes skönt att prata av sig lite. Inte för jag tror det känns så mycket bättre egentligen, för som förut blir det ju aldrig igen. Dock kändes det ändå bra att kunna fråga lite. Dela några tankar med en gammal vän, som dessutom var lite närmare än jag. Det är nog först på fredag som det kommer gå upp för en 100 procent. Både bra och dåligt. Få ett avslut, samtidigt som man inte vill det. För just nu väntar man bara.
Allkår 2010
Då har en ganska fartfylld vecka och inte minst helg över. Kan inte säga att jag medverkat särskilt mycket under veckan eftersom jag behövde plugga och inte kände någon direkt lust till det heller. Regn större delen av veckan gjorde det hela inte särskilt mycket bättre heller.
Dock gjorde jag en insats i fredags när jag jobbade på fredasfestivalen. Det var riktigt roligt att träffa lite nytt folk och göra nytta samtidigt. Barpasset 22-00 var hårt, men kul också. Eftersom jag jobbade inne just då så missade jag artisterna, men det gjorde inte så mycket.
Igår blev det rätt mycket fest och tiden flög iväg lite för fort. Men fan va jag gillar bra coverband. Bara låtar man känner igen och kan skutta med till. Även om man fastnade i leran och mest fick gunga. Men vad gör väl det. Vi höll värmen tillsammans ändå i klungan.
Så många minnen
Jag har suttit och kollat igenom större delar av din bilddagbok. Du, vår lilla paparazzi med kameran i högsta hugg. Alltid. Men det gjorde inget. Även om du la upp fula bilder på mig ibland. Man var liksom van.
Så många bilder, med så många minnen. Prag, studenten, spelkvällar, filmkvällar, fester, bal. "Det är inte lätt när det är svårt" skrev du i min studentmössa. Och nej, saker och ting har definitivt inte varit lättare den senaste veckan.
Så många bilder, med så många minnen. Prag, studenten, spelkvällar, filmkvällar, fester, bal. "Det är inte lätt när det är svårt" skrev du i min studentmössa. Och nej, saker och ting har definitivt inte varit lättare den senaste veckan.
Gårdagens bästa spex. (Ja, även MU kan vara självgoda ibland)
Inte som planerat
Det blev inte som planerat. Det blev onyktert, men ack så trevligt. Skönt med när man kommer hem i hyffsad tid (med risk för att låta som en annan panchis). Huvudet var på rätt håll så att säga. Där det skulle vara. Vårt spex blev lovordat dessutom. Jag blev glad. Lite sådära varm inombords. Jag är så dålig på att ta komplimanger. Måste nog bli bättre. Något att lära sig helt enkelt.
So-long för några veckor PrettoFredrik
Det börjar dra ihop sig med allt. Tidningen ska vara klar. Sångscenen ska vara klar. Sång-paperet ska vara klart. Tentaplugget börjar. utlandsstudieansökning. Utskottsfest och Allkår. Egentligen har jag inte någon större lust till något av det för tillfället. Speciellt inte festa. Något säger mig att endast lilla uns alkohol kommer dra på känslorna imorgon.
Nä, juridikplugget och höstplanerandet känns nog. Vet inte varför jag alltid måste lyckas klumpa ihop allt till en och samma gång. Just den här gången också. Rumpa. Men det ska gå vägen. Man måste inte klara allt med flaggan i topp, även om jag alltid vill det. Huvudsaken är att man tar sig igenom det. Och det kommer jag göra. Det vet jag. Det kommer bara vara sjukt stressigt de kommande 3 veckorna, sen har jag faktiskt 2 veckors semester. Mitt inre prettoFredrik får gräva ner sig ett tag och göra plats för han som inte är mer än mänsklig.
Weekend-break
Det har varit en omåttligt lugn helg. Det har verkligen behövts. Rensat tankarna, som dock inte lära vara rensade på ett bra tag, men tillräckligt för att det ska gå för stunden. Tror det hela slog mig som hårdast igår. Det verkade som om det behövdes ett dygn för att det verkligen skulle sjunka in. Kollade lite gamla bilder. Ville minnas mer än bara det jag hade i huvudet. Tyvärr så är de flesta på datorn hemma.
Har spenderat kvällen hos Alle med honom och Ida. Vi snackade och testade deras nyinköpta Lips. Det var skönt att bara göra något annat. Att försöka undvika att tänka på det för stunden.
Tänkar- och komma ihåg musik i högtalaren
Minnen som aldrig försvinner.
Dagen som går till historien
Dagen går nog till historien som den mest absurda i mitt liv. Mycket positivt att glädjas för, men som hamnar i skymundan för något jag aldrig för mitt liv hade trott kunde eller skulle hända. Det är så mycket man skulle vilja säga och så mycket mer man skulle vilja ha sagt. Men det går inte längre. Ikväll brinner ett ensam stearinljus i det Sandevärnska residenset. Det brinner för dig. Vi ses lilla Emelie.
Till dig.
Confirmation och health-care, CHECK!
Allting rullar på så fort nu. Ena stunden trodde man inte att man skulle komma iväg alls till hösten, men efter i måndags sattes bollen i rullning bigtime! Läste igenom allt igår, accepterade min ISEP-plats genom påskrifter och genom att skaffa deras health-care. Så nu är det bara att vänta på lite mer papper och mail ifrån skolan så att jag kan söka kurser och boende. Viktigast för tillfället är dock mina visumblanketter. Ge mig dom fort, så jag kan börja plöja den feta högen!
Presenter
Familjen och mormor var ju förresten här igår för att fira min födelsedag. Det blev en del oväntade men ack så trevliga presenter. Utöver pengar som alltid är ett gott tillskott för en fattig student så fick jag Armani code parfym och deo. Det var verkligen på tiden, för min parfym börjar sina. Synd bara att den jag haft innan bara var en tillfällig specialutgåva. Dessutom hade mamma beställt klockan jag bloggat om tidigare. Så jäkla najs! Lyckorus.
Grattis bloggen 4 år
Idag fyller min kära blogg 4 år. Grattis bloggen! Mycket har vi varit med om tillsammans. Studieresor, jobb, studenten, fester, roliga stunder, tråkiga stunder och annat som knappt varit värt att nämna. Men en nyhet som för tillfället är värt att nämna är att jag precis fått confirmation på är att jag ska till Clemson university i south carolina till hösten. Papprena hämtas på internationella relationer imorgon. Min mage är full av lycka och fjärilar! Fan va jag är glad. Jag vågar knappt tro det.
