Idolveckofinalerna har börjat
Följande inlägg skrivs endast på grund av omåttlig tristess och övertrötthet
Jaha, jag antar att jag ska försöka få fram några sorts tankar om vad som hände under kvällens final. Vi får se hur det går. Risken finns nog att jag trampar på en och annan tå eller smockar till en och annan perfekt fejja. Men det bryr jag mig inte om. För tillfälet känner jag att energin som finns inom mig är lika stark som Alex Schulmans (eller hur det nu stavas?) andra personlighet som dog med hans lika kända blogg.
Marie Picasso öppnade med Baby Love i någon form av ultrafluff som tyvärr var större än framträdandet hon lyckades åstakomma. Hon var dock inte dålig, men inte heller bra. Kanske var det hårsprayet som satte sig i hennes stackars sparristäta hals som också gjorde att hon inte kunde ge ifrån sig lika mycket styrka som hon vanligtvis inte heller gör. Men hon har varit inne i Big Brotherhuset och Linda Rosing hejar på henne. Så vem fan bryr sig egentligen?
Efter kom Christoffer med hull och inte minst hår för att helt förstöra mitt efterlängtade moment. Att börja sitt framträdande med "Hej jag har fått tungmassage så att jag ska kunna spy" fungerade inte för mig direkt. Öron-orgasmen utblev och så blev även hans röster. Snacka om att fisa fjärilar eller något nästa gång tack. det är åtmistonde lite mer attraktivt för alla inblandade. Synd på en bra one hit wonder, nämligen baby I love your way.
Strax därpå hoppade alls vår jättebebis i hatt in på Scenen för att riva loss till She's so high. Något jag redan innan ville slippa höra. Att Kishti ens vågade yttra "körsången förstörde din fantastiska falsett" var lika vågat som att låta fröken Picasso dansa loss i en stringbikini på scen. Fantastisk var inte falsetten. Mest öronbedövande. Nej, ut med bodybuildern. Åker han inte nästa gång ska jag bjuda på ett års medlemskap på motiva, så länge han håller sig där och ingen annan stans.
Jag hade faktiskt längtat lite efter att få se vad Anastasia skulle ge ifrån sig när hon struttade in i sin mörkblå plyschballong till klänning, men ack så fel allt blev. Visst fanns där fina toner, men det nådde inte riktigt fram. Det fick oss att sväva ungefär lika mycket som vi skulle tillsatt varmluft till klädnaden. Inte särskilt högt med andra ord. Kraschladning är ett bättre ordval.
Någon som däremot äntrade den ljusblänkande scenen med självförtroende och applåder var allas våran Daniel. Ja, han får väl heta så nu. För det finns inte särskilt mycket som den pojken inte klarar av. Sprit tydligen enligt dagens expressen. Men det kanske är lika bra. I vilket fall som helst så trodde jag att jag skulle byta till reklamen på någon annan kanal medan han fick fortsätta med sitt oförståliga teckenspråk till handviftningar, men av någon konstig anledning lyckades han hålla mig kvar. Dessutom tycket jag han var bra. Gud vad dum jag känner mig.
Kvällens ögongodis var Evelina. Likt en oöverknarkad Lindsay Lohan raspade hon av "I am the one and only" med lite för mycket darr på ribban. Eller ska vi säga stämbanden? Hur mycket jag än vill älska hennes sång så kommer det inte gå förrän hennes vibrato tappar up-tempo-Mr. Rabbit-speed. Men jag tror på henne, hon kommer ta mig med storm Likt Lorén hösten 2004. Dock utan affropuff, men jag klarar mig nog.
Toyboybandens wet dream Mattias försökte sedan övertyga med sin would i lie to you. Även om hans röst är jäkligt härlig, så måste jag erkänna att jag ser honom mer som en coverbandsångare. Men så sade jag även om Erik förra året. Och se bara hur det gick. Ner i soptunnan för Fredriks tankar, för det blir bara fel ändå. Nej, men skämt å sido. Jag tror även han kan överraska. Bara inte för mycket. Vill inte ha repris av förra året. Jag hatar upprepningar när det bara hakar upp sig...hakar upp isg...hakar upp sig....
På tal om att haka upp sig så var Agnes...eller jag menar Patrizia...näst upp på scen. Jag anser nämlien inte att det är särskilt mycket skillnad mellan dessa två. Snacka om remake liksom. I vilket fall som helst så läste jag i dagens tidning att hennes version av runawaytrain skulle vara svår att genomlida och omåttligt falsk. Jag vet inte om expressens journalist är lika tondöv som Gynning eller bara allmänt obildad musikalsikt, för så jävla falskt var det inte. Tvärt om tycket jag att det var helt okej. Men som sagt. Repris á la 2005.
Vad jag väntat på näst efter att få se Evelina var Amanda. Efter hennes rispiga toner i semin så kunde jag bara inte få nog. Hon är varje Rockabillys wet dream och sveriges svar på Aguliera. En lagom konstig kombi som ger var elvislookalike ståpäls. Tyvärr så var det inte mycket som stod under kvällens framträdande. Versen var låg, mesig och allmänt falsk bitvis. När sedan de höga tonerna kom fanns inte mycket kar att förstöra. Men jag tror på Amanda. Jag har sett vad hon har i sig. Kom igen nästa vecka.
Sveriges svar på Rihanna skulle komma härnäst. Jag vetifan riktigt var dom får ihop det för jag ser inte mycket likhet mellan henne och Gathania. Varken utseende- eller sångmässigt. Även om hon gjorde bra ifrån sig ikväll så rcker det inte i längden. Vilken artist ska förresten ha scenskräck? Man ser i ögonen på henne att hon inte vill vara där. Varför gå direkt på idol och inte börja med Schlagerbaren i malmö?
Efter regn kommer sol sägs det. Men den här gången var det Olas myspysiga storerbrosa. Han heter Andreas, det har jag kollat upp. För så mycket intryck gör han på mig att jag snarare tänker på Ola än på Andreas själv. Och egentligen är dom inte ens lika. Visst, han har en jävla pipa, det säger jag inte emot, men han leverar med lika mycket känsla som en svart änka har för sin hane. Dvs inte mycket. Hon tar död på den, precis som Andreas.
Alla vet redan att Anastacia åkte ut. Hon var typ, ja, sämst idag. Om man bortser från Sam, för Sam var kass. Jag gillar inte honom alls. Men vafan gör man när det finns så många kåta brudar som tänder bå jättebebisar. Inte mycket, man liksom hänger med och hoppas på det bästa. För att avsluta detta inlägg så måste jag bara skriva att jag anser att alla har bra röster, för jag skulle itne kunna mäta mig med någon av dem på något sätt alls. Jag liksom bara kände för att vara lite ärlig såhär på Fredagskvällningen.
Jaha, jag antar att jag ska försöka få fram några sorts tankar om vad som hände under kvällens final. Vi får se hur det går. Risken finns nog att jag trampar på en och annan tå eller smockar till en och annan perfekt fejja. Men det bryr jag mig inte om. För tillfälet känner jag att energin som finns inom mig är lika stark som Alex Schulmans (eller hur det nu stavas?) andra personlighet som dog med hans lika kända blogg.
Marie Picasso öppnade med Baby Love i någon form av ultrafluff som tyvärr var större än framträdandet hon lyckades åstakomma. Hon var dock inte dålig, men inte heller bra. Kanske var det hårsprayet som satte sig i hennes stackars sparristäta hals som också gjorde att hon inte kunde ge ifrån sig lika mycket styrka som hon vanligtvis inte heller gör. Men hon har varit inne i Big Brotherhuset och Linda Rosing hejar på henne. Så vem fan bryr sig egentligen?
Efter kom Christoffer med hull och inte minst hår för att helt förstöra mitt efterlängtade moment. Att börja sitt framträdande med "Hej jag har fått tungmassage så att jag ska kunna spy" fungerade inte för mig direkt. Öron-orgasmen utblev och så blev även hans röster. Snacka om att fisa fjärilar eller något nästa gång tack. det är åtmistonde lite mer attraktivt för alla inblandade. Synd på en bra one hit wonder, nämligen baby I love your way.
Strax därpå hoppade alls vår jättebebis i hatt in på Scenen för att riva loss till She's so high. Något jag redan innan ville slippa höra. Att Kishti ens vågade yttra "körsången förstörde din fantastiska falsett" var lika vågat som att låta fröken Picasso dansa loss i en stringbikini på scen. Fantastisk var inte falsetten. Mest öronbedövande. Nej, ut med bodybuildern. Åker han inte nästa gång ska jag bjuda på ett års medlemskap på motiva, så länge han håller sig där och ingen annan stans.
Jag hade faktiskt längtat lite efter att få se vad Anastasia skulle ge ifrån sig när hon struttade in i sin mörkblå plyschballong till klänning, men ack så fel allt blev. Visst fanns där fina toner, men det nådde inte riktigt fram. Det fick oss att sväva ungefär lika mycket som vi skulle tillsatt varmluft till klädnaden. Inte särskilt högt med andra ord. Kraschladning är ett bättre ordval.
Någon som däremot äntrade den ljusblänkande scenen med självförtroende och applåder var allas våran Daniel. Ja, han får väl heta så nu. För det finns inte särskilt mycket som den pojken inte klarar av. Sprit tydligen enligt dagens expressen. Men det kanske är lika bra. I vilket fall som helst så trodde jag att jag skulle byta till reklamen på någon annan kanal medan han fick fortsätta med sitt oförståliga teckenspråk till handviftningar, men av någon konstig anledning lyckades han hålla mig kvar. Dessutom tycket jag han var bra. Gud vad dum jag känner mig.
Kvällens ögongodis var Evelina. Likt en oöverknarkad Lindsay Lohan raspade hon av "I am the one and only" med lite för mycket darr på ribban. Eller ska vi säga stämbanden? Hur mycket jag än vill älska hennes sång så kommer det inte gå förrän hennes vibrato tappar up-tempo-Mr. Rabbit-speed. Men jag tror på henne, hon kommer ta mig med storm Likt Lorén hösten 2004. Dock utan affropuff, men jag klarar mig nog.
Toyboybandens wet dream Mattias försökte sedan övertyga med sin would i lie to you. Även om hans röst är jäkligt härlig, så måste jag erkänna att jag ser honom mer som en coverbandsångare. Men så sade jag även om Erik förra året. Och se bara hur det gick. Ner i soptunnan för Fredriks tankar, för det blir bara fel ändå. Nej, men skämt å sido. Jag tror även han kan överraska. Bara inte för mycket. Vill inte ha repris av förra året. Jag hatar upprepningar när det bara hakar upp sig...hakar upp isg...hakar upp sig....
På tal om att haka upp sig så var Agnes...eller jag menar Patrizia...näst upp på scen. Jag anser nämlien inte att det är särskilt mycket skillnad mellan dessa två. Snacka om remake liksom. I vilket fall som helst så läste jag i dagens tidning att hennes version av runawaytrain skulle vara svår att genomlida och omåttligt falsk. Jag vet inte om expressens journalist är lika tondöv som Gynning eller bara allmänt obildad musikalsikt, för så jävla falskt var det inte. Tvärt om tycket jag att det var helt okej. Men som sagt. Repris á la 2005.
Vad jag väntat på näst efter att få se Evelina var Amanda. Efter hennes rispiga toner i semin så kunde jag bara inte få nog. Hon är varje Rockabillys wet dream och sveriges svar på Aguliera. En lagom konstig kombi som ger var elvislookalike ståpäls. Tyvärr så var det inte mycket som stod under kvällens framträdande. Versen var låg, mesig och allmänt falsk bitvis. När sedan de höga tonerna kom fanns inte mycket kar att förstöra. Men jag tror på Amanda. Jag har sett vad hon har i sig. Kom igen nästa vecka.
Sveriges svar på Rihanna skulle komma härnäst. Jag vetifan riktigt var dom får ihop det för jag ser inte mycket likhet mellan henne och Gathania. Varken utseende- eller sångmässigt. Även om hon gjorde bra ifrån sig ikväll så rcker det inte i längden. Vilken artist ska förresten ha scenskräck? Man ser i ögonen på henne att hon inte vill vara där. Varför gå direkt på idol och inte börja med Schlagerbaren i malmö?
Efter regn kommer sol sägs det. Men den här gången var det Olas myspysiga storerbrosa. Han heter Andreas, det har jag kollat upp. För så mycket intryck gör han på mig att jag snarare tänker på Ola än på Andreas själv. Och egentligen är dom inte ens lika. Visst, han har en jävla pipa, det säger jag inte emot, men han leverar med lika mycket känsla som en svart änka har för sin hane. Dvs inte mycket. Hon tar död på den, precis som Andreas.
Alla vet redan att Anastacia åkte ut. Hon var typ, ja, sämst idag. Om man bortser från Sam, för Sam var kass. Jag gillar inte honom alls. Men vafan gör man när det finns så många kåta brudar som tänder bå jättebebisar. Inte mycket, man liksom hänger med och hoppas på det bästa. För att avsluta detta inlägg så måste jag bara skriva att jag anser att alla har bra röster, för jag skulle itne kunna mäta mig med någon av dem på något sätt alls. Jag liksom bara kände för att vara lite ärlig såhär på Fredagskvällningen.
Kommentarer
Trackback