sandevarn

Jag har varit lite halv (läs helt) såld på låten Hurtful med Erik Hassle sedan han var finalist i Metro music challenge i våras. Jag har ända sidan låten kom ut undrat varför den spelats så lite på radio, med tanke på hur bra den faktiskt är. Tydligen har den faktiskt spelats en hel del på P3, och med tanke på att de känns ungefär 10 gånger så före resten av de flesta radiokanalerna på att hitta hits innan de faktiskt blir hits, så kan man väl anta att vi hör Hurtful i full gång om ett par månader. Bara ett år för sent.

För att komma till saken fick jag en fin liten hint från min kära vän Tilda, att Hassle faktiskt tolkat årets nominerade till Rockbjörnen, coh jag måste erkänna att det lät lite skumt, men visade sig vara helt underbart bra. Är det inte lite kul att alla verkar göra t.ex. Olas låtar bättre än Ola själv? (Nu får jag stryk av Nea).

Jag tänkte göra en liten årsesumé för att summera det gångna året. Förra året tror jag minsann det glömdes bort och endast gjordes i bilder. Men bättre det än inget alls. Vissa månader blir väl tråkiga, men vad gör man. Jag tror inte så många läser, men det är en trevlig återblick för egen del.

Januari kom med 2008 års första dagar. Jag bestämde mig för att det var dags att ta tag i mitt liv och gå ner i vikt. Jag började på ca 98-99 kilo. Konstigt nog kändes det helt plötsligt förvånansvärt enkelt att börja. Jag var arbetslös och kunde äntligen fundera lite på livet, och faktiskt kunna ta hand om bara mig själv utan förhinder. Samma månad fick jag spela i serielaget för första gången. Jag spelade bra singel i Östersjöspelen och blev utan dubbel eftersom Alle rå-vrickade foten. Kusinen lämnade även Sverige för varmare breddgrader för 3 månader och Jenny drog sig så långt som till Halmstad. Tillräckligt långt för min del när det gäller längre tidsspann.

Februari spenderades på ett sätt. Låt mig citera mig själv:

"Jag har långsamt insett att mitt liv är rätt degigt för tillfället. Jag går upp på morgonen, går en promenad, äter lite frukost varpå jag degar fram till lunch. Jag fixar lunch, degar sedan fram till mellanmålet, vilket avslutas med ytterliggare lite degning fram till middagen. Då blir det mat, sen tränar man, käkar lite igen och efter det degar man. Ungefär så ser min dag ut. Och det värsta är väl nästan, att det inte stör mig för fem öre. Ibland händer det något, ibland inte. Man gör vad man behöver"

Dessutom var jag kulturell och såg minst 12 filmer på en vecka. Tänk om man hunnit det nu? För att inte tala om Kyle XY som jag tog mig igenom fruktansvärt jättefort.

Mars kom och min egenskrivna låt "Last page of our story" fick världspremiär med pompa och ståt. Eller inte. Men det var fruktansvärt roligt att få lite positiv feedback på något som man gjort själv. Fortfarande massa Cred till Alle som orkar fixa och dona. Han fick dessutom en egenhändigt designad fan-shirt för att hylla hans storhet. Det blev även Halmstadsfestande där vi insåg att halvmisslyckad banankaka kan vara fruktansvärt gott. Kilona rasade sakta men säkert och jag tror jag hade loosat över 10 kilo. Lyckan var fullgjord och jag kände mig som en helt ny människa. Dessutom hade jag fortfarande som arbetslös för mycket fritid:

"Världen hade varit en så mycket finare och vänligare plats om alla människor var trevliga motvarandra, smilade stort hela tiden, fes fjärilar och sjöng disneysånger när dom städade."

April kom med min "köpa på systemet dag" och lyckan var fullbordad. Universitetet i växjö hade fått min anmälan och jag ville faktiskt bort lite granna. Hösnuvan kom, den sågs oh den segrade. Jag knarkade tabletter och övervann det så gott det går, som vanligt. Jag fick sommarjobb på Kreativum som filmaskinist. Jag, den mest otekiske som går i ett par skor.

Maj kom med solen, vilket vi utnyttjade genm att ta en myskväll ute på mulö. Runt grillen satt vi och kollade på solnedgången. Jag började provjobba, tabbade mig, och gjorde det aldrig igen. Men det är ju så det är. Trial and error. Jag ploppade in på topp 20 på allears och tänkte som vanligt en del. Speciellt när jag satt nere i mitt kalla projektorrum.

"Han är lite som en såndär idiot savante, fast han glömde att han skulle vara duktig på något..."

Juni kom med bal i sin hand, där jag var date till Tilda. Vi började vid 4 och tog 20 i 5 tåget hem. Helt, jättetrevlig kväll. Jag har nog aldrig sovit så gott någonsin. Jag fick tuggummi för att visa leg på systemet och jag och Alle skaffade oss Tyska fans efter en otroligt mysig kväll ute på Mulö. Det var även där som jag spenderade midsommaren med gitarrspel mellan glada miner då solen sakta dalade över havet. Kusinerna tog studenten och jag hoppade studsmatta väldigt onykter, medan Jenny spenderade tiden inomhus av någon anledning. Bloggen fick ett nytt blått utseende.

Juli studsade fram med antagningsbrev i sin sida. Växjö it is, sa det, och hoppsan, så hade man lägenhet. Det råkade sig dessutom så att Alle fick lägenhet i samma hus, fast våningen under. Ibland är livet bra skumt. Kreativumtiden kröp på, för trots att solen lös, var jag nerkyld i källaren. Men fan va bra film jag visade, vid exakt rätt klockslag. Det blev grillkväll med badmintonmänniskorna, som blev spontana nattbad, bastande för att sedan tecka allihopa i en och samma säng vid halv sex på morgonen. Östersjöfestivalen drog förbi med förförande ögon och o-vita skor. Frida stog dock för månadens ord:

"- Frida, jag tycker allt du ser lite trött ut
- Men jag funderar, det är svårt att vara snygg då..."

I Augusti fyllde mamma de vacka 50, vilket firades med brakfest. 11 Dagar med jobb på rad på Krea. Jag flyttade och satt som en rädd 5 åring i Weber, den där första dagen. Massa nya ansiken, och jag undrade om någon av dom över huvud taget skulle vilja umgås med en sån som mig. Stackare, för så blev fallet. Kanske inte de jag förväntat mig, utan fler. Nollningen var galen.

September bjöd på duggor och duggafester. Jag hade otrolig bloggtorka, och jag försökte anpassa mig till livet som "egen". Badmintoncravingsen började arta sig en del. Jag kom med i Assar där vi rockade loss för att sparka in oss.

I Oktober bloggade jag hela 6 gånger på en månad. Det nya livet tog ut sin rätt, och jag förstod varför det sprack i människors förhållanden runt en. Det är svårt att förstå sig på det nya ibland. Jag skrev min första tenta (som gick ap-bra) och lyckan var fullbordad.

November, med halloween i sällskap. Jag var överseriös och ingen vågade kolla på mig på hela kvällen. Första hemfärden på ett bra tag gjorde att håret åkte av, men så gjorde även immunförsvaret. Megaförkylningen var ett faktum. Jag som kom hem för att få banka lite bollar. Jag handlade för mer än någonsin på Willys, kul för dom. Allas vår Chief får stå för månadens tanke:

"- Äter du inte grönsaker?
- Jodå, men det finns så många andra godare saker att fylla magen med..."

December gav oss boys night out som utspelade sig i min lägenhet. en mycket lyckad kväll för oss killar. Jag fixade rätt mycket christmas-pimpin' i lägenheten och mysfaktorn var hög. Julsittningen bjöd på misslyckat spex, men en ack så trevlig kväll i ett par ack så röda byxor. Campus övergavs oh det kändes plötsligt underligt att lämna alla de man varit så beroende av de senaste månaderna. Vi spelade i Simrishamn, det gick dåligt, men jag hade sjukt kul ändå. Snuskhistorier is the shit. Julen kom, den försvann, och så var det helt plötsligt nyårsafton. Den blev en riktigt bra punkt för det gångna året.