Bloggflytt
Numer finns jag på http://sandevarn.colin.se
Att utmana sig själv
Jag är lite feg av mig. Stannar gärna i min comfort zone lite väl ofta, för det som kan känns tryggt, och jag vet hur resultatet blir. Detsamma gäller när jag målar. Gör gärna samma sak, och har ibland svårt att vara ombytlig. Men så läste jag ett tips om att rita något varje dag. Det kan vara stort eller litet, men huvudsaken är att man producerar en teckning om dagen. Idag blev det helt i akvarell faktiskt. Inte vanligt för att vara mig. Undra vad det blir i morgon?
Mental paus
Efter en dryg vecka i Karlshamn med skärgård, segling, sol, regn, vänner, mat, vin osv. så är jag åter på plats i Göteborg och storstadspulsen. Eller tja, storstadsgnisslet ifrån vagn 2. Hittade lite blyerts- och akvarellpennor hemma, samt akrylfärg. Självklart fick det följa med upp. Det resulterade i lite målat redan i kväll.
Att tömma en lägenhet
Imorgon är det dags att börja med operation "Växjö is no more". Något som innebär att jag måste ta mig upp till kära lilla Growlake city och campus för att tömma min lägenhet. Växjö känns som ett avslutat kapitel redan nu, vilket gör att känslorna för att behöva upp dit och rota i minnen, samt skruva isär hyllor igen är tämligen svala. Speciellt på grund av det sistnämnda. jag HATAR att flytta ut och skruva ner saker. Speciellt nu, eftersom jag i detta fall inte riktigt har en egen lägenhet att få skruva upp det i igen. Men det kommer väl det också...
Så här pigg är jag på att packa.
Lite ego får man vara
Sitter och väntar på tvätten. Andra för idag. Plus jobb. Och matlagning. Ibland är man effektiv. Lekte lite på samma sätt som igår. Med fotografi, typografi och vattenfärg. Blev väldigt nöjd och den här hade jag kunnat tänka mig att printa upp och sätta på min egen vägg. Sådetså!
Med framtiden framför fötterna
Ibland känns det som livet kan slå snabba kullerbyttor utan att man riktigt hänger med. För tillfället kullerbyttar livet så in i helvete för herr Fredrik Sandevärn. För någon vecka sedan funderade jag på vad det skulle bli av mig här i livet. Om jag skulle bli tvungen att flytta tillbaka till Karlshamn för att fundera, för att liksom börja om lite från noll.
Men så, fick jag en liten tweet. Som ledde till ett möte. Som ledde till två möten och nya bekantskaper och en herrans massa "fan va du är grym Fredrik". Inte nog med det, så har det börjat röra på sig på jobbet också. Tillsammans kan det skapa en en höst som knappast håller samma färg som höstlöven. Känslorna slår kullerbyttor ihop med livet, och glädjen för att skapa har kommit tillbaka. Åh, vad jag har saknat dig.
Sketchy
Jag har fått dille på bläck. Jag älskar bläck. Jag älskar svartvitt. Jag älskar svartvitt med an itsy bitsy bit of color. Jag älskar att jag har börjat rita igen. Jag har börjat alldeles för många meningar med jag. Förlåt. Ibland undrar jag varför man bara glömmer bort saker som gör en så upprymd och lugn. Rita alltså. Inte att rätta mig själv.
Inte nog med att jag gör det med glädje. I dagarna har jag dessutom varit på ett roligt möte som kan innebära att det jag ritar kanske kan komma att synas på mer än instagram.
Mina fötter är som ursketna äpplagröt
Vilket innebär att dom är trötta, off, ajsombajsom, hurts, gör ont. You name it. När man jobbar i butik borde inte Converse vara det självklara valet. Nej, inte utan inlägg. Har jag inlägg? Nej, eftersom jag är hobby-dum-i-huvudet. Eller fåfäng. Välj själv. Tur att dom ska få vila upp sig imorgon, innan det blir jobb fredag och lördag igen. Eftersom jag inte orkar ta någon knåpig bild på mig själv, och vet att ingen egentligen vill se ett par trötta fötter förutom eventuella fotfetichister, så får det bli en bild på det senaste verket. Bara för att det inte bara ska bli text. Typ.
Spelade in en ny cover
Blev allmänt trött på allt vad som går på tv i fredags kväll/natt, så fick ett litet ryck och spelade in cover på Foster the people's Pumped up kicks. Ganska newbieinspelning som vanligt. But hey, thats me.
Med regn kommer so....teckning?
Idag har det varit ett jävla pissväder rent ut sagt. Det har regnat, blåst, regnat, blåst, regnat, om och om och om igen. Bra väder för att städa. Check! Handla, check! Men sen då?
Jo, om man är som jag så börjar man hitta lite inspiration. Det börjar rycka lite i den kreativa nerven. Hipp som happ, och 10 minuter senare sitter man där med block och penna framför sig. Så idag fick det bli två bilder. Har fått dille på bläck. Men skulle nog kunna tänka mig lite akryl på canvas snart ocskå. Mmmhm.
Motivationskicken
Efter att varit av med träningsmotivationen allt för länge, känner jag hur den sakta börjar komma tillbaka. Jag saknar den gamla Fredrik ifrån sommaren 2010, innan det bar iväg till USA när jag kom in i ett sjukligt bra flow i tre månader, som jag dessutom höll igång ganska bra till förra våren någon gång. Har nog aldrig varit så fit som den sommaren dock. Bilden nedan var nog en 3 månader efter min höjdpunkt.
Morgonpromenader, träning efter jobbet och en bra kost utan småätning. Ändå tillät jag mig själv en dag i veckan äta onyttigheter. Främst för att jag vet att jag gärna tappar sugen om jag plockar bort allt helt och håller (även om det någon gång hade varit kul att prova) Jag droppade nog en 5 kilo, även om det kändes som så mycket mer mentalt.
Fredrik 2010, var är du?
Dressed for success
Det där med hur man ska gå klädd för en intervju är för mig en knepig sak. Idag är det ingen större fara, eftersom jag varit på företaget innan, men annars. Att liksom gå klädd på ett sätt som säger "jag vill ha jobbet", och samtidigt visar att "jag passar in här", utan att på något sätt vara varken över- eller underklädd. Samtidigt vill man ju inte heller förlora sig själv helt och hållet på vägen. Tipset är ju att fråga. Även om det känns dumt. Går man genom en rekryterare så brukar man få en hint, i alla fall enligt egna erfarenheter.
Även om det kan låta knasigt så tror jag många faktiskt läser en människa via kläderna. Typ, tubsockor, som för vissa fall skriker "I just don't give a shit". Sen så har vi den berömda kavajen, som jag har hört, visar att man verkligen vil ha jobbet. Jag vet inte om det är sant, men tror man på det, och inte vill vara överdressad så kan ju alltid kavajen dressas ner. Man måste inte ha helkostym. Om man nu inte söker ett helkostymsjobb.
Sen har vi dom omtalade glasögonen. Vare sig man vill det eller inte, så verkar det som om glasögonen skriker av plugghäst, då många människor uppfattar flaskbottnebärare som smartare. Något jag tror jag undermetet har tagit till mig då glasögonen ofta varit på. Sen är ju frågan om det är så man vill uppfattas. Det kanske är så att företaget letar efter någon som är en flashig jävel och helst är galet utsvävad och kanske inte lägger allt för mycket tid på att bränna hjärnceller genom att tänka allt för strukturerat. If you know what I mean.
Att varva Göteborg
Idag har familjen sprungit. Jävlar, va dom har sprungit. Ja, dom. Inte jag. Jag har INTE sprungit Göteborgsvarvet, även om jag måste medge att jag nog gärna gör ett försök nästa år. För jag skulle behöva ett litet träningsmål i livet känner jag. Så även om det ligger långt fram, så kan jag bara fråga mig själv om jag vill vara en lite looser som bangar, eller en duktig jäkel som håller igång benen så att de faktiskt klarade Göteborg runt. en lite sprak i röven. Eller en ständig fot i arslet under ett helt år. Typ. Jag tror jag kan behöva det.
En liten nyhet på bloggen
I menyn till vänster bör det nu synas en liten twitterwidget som visar min senaste aktivitet. Gör det inte det så refresha sidan. Alt + F5 för windöööws tror jag, eller Cmd + R för de med mackor.
Att använda Google Analytics
För ett tag sedan fick jag tips på att använda Google Analytics för att få lite mer utförlig information om vad det är för människor som ramlar in här. Största anledningen är egentligen att jag söker jobb, och vet att bloggen hamnar högt upp då man söker på mitt namn. Det skulle därför vara intressant att se hur många som söker på namnet (eller något annat), varifrån de refererats, och hur lång tid de spenderar här. Vad jag vet så handlar det i dagens läga inte om arbetsgivare aktivt söker information, snarare att de gör det och om/vad de hittar.
För egen del handlar det för min del om att faktiskt synas alls. Att inte existera alls kan knappast skapa ett större intresse. Att visa vem jag är, då förhoppningsvis genom en positiv bild av mig som person, kan säkert åtminstonne ge mer kött på benen, om inte en anledning att höra av sig. Något som sjävklart är målet i slutet. Knappast samma mål som jag hade år 2006 när den här bloggen kom igång...
Att någon sedan har hamnat på min blogg genom sökningen "sweet klocka" är en annan femma...
