sandevarn

I vilket fall som helst så drog jag dit med diverse berochdalbanefantaster (bortsett ifrån en bakfull/fortfarande onykter och undersövd Orhan) vilket innebar typ 5 minuter innanför parkens grindar innan vi stod i kön till Georgia cyclone, en gammal ranglig träbergochdalbana, vilken redan den troligen låg i topp för vad jag någonsin åkt i hela mitt liv. Det hela gick dock bra, trots goda skratt över min vackra min när jag drog ner för backarna. Men den bjuder jag på.

Efter det drog vi vida till nästa som låg mitt inne i en skogsdunge, vilket praktiskt taget innebar att man inte såg mycket mer än plattformen man åkte ifrån. Den här var klenare än den andra sas det. Redan då ifrågasatte jag argumentet, och när jag stirrade ner för första backen och såg en loop frågade jag snabbt en glad Zoe bredvid mig "It has a loop!?", "oh, no, there's two of them, you'll be fine". Och visst överlevde jag. Sen överlevde jag nästa, och nästa, och nästa...