sandevarn

Det är min första gång på SRF, och nog har jag hört om att det ska vara i en dimension för sig. Något jag inte förnekar. Sällan har jag sett så mycket manlig kärlek, så många män i tights, eller så många pudelrocksfrillor på en sån liten yta. 54:an kan slänga sig i väggen. Det är inte heller det där jäkla fjortisdrället som ramlar runt på Östersjöfestivalen. Det är en salig blanding mer eller mindre musikintresserade människor i olika åldrar som kvittrar runt likt frisläppta kanariefåglar. Även om många är maffigt onyktra och stinker jag vet inte vad, så är de snälla som lamm. Snällt sträcker händerna högt i skyn när man ska muddra dem, medan de skriker "ta på mig!" och lägger av ett kluckande asgarv så den eventuella ölmagen gungar i takt. Lite sådära lagom mysigt, in a creepy-cute kind of way.