sandevarn

Idag började min sång och performancekurs. Snacka om att man kände sig som en ulv i fårakläder. Under presentationen snackade de flesta om hur mycket de hade hållt på med musik, på vilka gymnasie och folkhögskolor de hade gått sina inriktningar, för att inte tala om att hälften gick eller skulle gå musikproduktion typ. Dessutom vill jag inte räkna på hur många som verkade spela i band och varit med i diverse musikaliska uppsättningar. Men det var en där som skiljde sig från mängden. Jag då. För när det var min tur var jag redan lätt vettskrämd och kunde endast klämma ur mig en mening i stil med "jag har hållt på i.....3....år....kanske....och sjungit hemma....typ". Bra första intryck.

Men jag har lovat mig själv att försöka vända på det. Vanligtvis kan jag vara en ganska negativ person inombords, som inte tror så mycket om mig själv. Men den här gången har jag kommit in på audition. Det är inte någon vanlig ansökan. Jag är utvald av de som håller i kursen. Dessutom borde jag se det som att jag har så mycket mer att lära än många andra där, vilket betyder att jag förhoppingvis är en av dem som har möjlighet till att växa mest. Ut med negativa tankar och in med tankar om typ solsken, glass och sånt skit. Negativitet från mig själv och andra kan suga så fuktansvärt mycket energi har jag märkt. Jag kan åtminstonde försöka skona mig från egna tankar, eftersom jag är den enda som har kontroll på dom. Konstigt nog.