sandevarn

Sitter och diskuterar livet och gamla vänner med just en gammal vän. En av de äldsta jag har faktiskt. Diskuterar hur svårt det kan vara att få ihop allt och hur många man tappat kontakten med, trots att man lovade att det aldrig skulle hända. Det är lite tragiskt, men samtidigt så känns det som man lever så skilda liv. Man trode att man skulle vara på en plats i livet, men man hamnade så mycket längre ifrån att det blir svårt att hålla taget.

När man pluggar släpper man allt annnat för att skaffa sig ett nytt liv och ett umgäng. Eftersom man inte vill vara ensam kvar. Man får lägga all krut på att hitta vänner och personer som man passar och inte passar ihop med. Det känns lite som hela min skoltid här i Karlshamn på några få månader. Just därför kan det vara svårt att hålla kvar vid det gamla. Men samtidigt blir det en (se upp, här kommer ett av Jennys favoritord!) paradox. För samtidigt vill man ha ett liv att komma hem till när man väl är här, för att släppa allt där borta. Det kan vara sjukt svårt att parera.

Fast samtidigt så är det väl så att de vänner som faktiskt finns kvar därefter är de som verkligen "satt sig". De som finns kvar även om det råkar ha gått ett halvår sedan man sågs sist, men det känns ungefär som tiden stått stilla. Jag hoppas och tror att det kommer vara så i många fall. I alla fall i de fall som jag tror. Haha, lustigt, men sant.