sandevarn

Har precis kommit in från en trevlig kväll hos grannarna med föräldrarna. Jag var "ensamt barn" men det gick bra ändå. Nu är man så pass vuxen att man skiter i vilket. Massa snack och lite vin. Helt i min smak. Dock har jag den där känslan att jag inte vill gå och lägga mig. Problemet är bara att folket som finns närmast (dvs gångavstånd) har fullt upp med annat och Harrys, njä tack inte idag. Så jag få väl zappa och frenetiskt sms:a folk i telefonlistan för att få lite ytligt och kvällsligt umgänge. Äh, vafan. Dags att skutta ner i sängen och tycka lite synd om mig själv. Fast bara lite, för egentligen så mår jag ju riktigt bra!