sandevarn

Trots att julen är över tänkte jag faktiskt bjuda på en krönika jag skrev i förra numret av assar. Jag har nämligen fått en del positiva kommentarer från folk som känner igen sig i min julsituation. Kort handlar artikeln om varför jag numer känner mig vuxnare under vintertiden. Den är rätt lång men jag hoppas någon själ orkar läsa den. Annars kan ni ju alltid beundra de vackra tillhörande bilderna

Jag tror inte att det var den där julen runt ett par drygt 10 jordsnurr, då tomten aldrig kom, som gjorde det. Nej, även om jag var förkrossad då mannen i rött aldrig dök upp den där smått regniga kvällen hemma hos mina kusiner, så tror jag inte att det var då det hände. För när jag 10 minuter senare upptäckt att det där stora paketet bakom granen var till ingen mindre än undertecknad, som dessutom innehöll mitt livs första (och enda) stereo, var alla tankar som bortblåsta. Nej, jag hade inte blivit vuxen.

Det var inte heller den där julen, då man en dryg kvart efter Benjamin Syrsas sista knaggliga toner på "ser du stjärnan i det blå", märkte att julklappsskörden faktiskt blivit lite mindre än tidigare år. Tanken på att man kanske fått lite dyrare klappar än vanligt slog en aldrig. Det var kvantitet över kvalitet som gällde. Vaddå det är roligare att ge? Det var inte direkt rätt pick-upline att använda på skolgården den 8:e januari när man träffade sina kompisar för att lättsamt beräkna vem som egentligen hade varit den duktigaste spenatätaren.

Nej, det var nog snarare det där året då julkänslorna aldrig riktigt hade tid att infinna sig. När "att göra listan" var för lång för att man skulle märka att affärerna varit tomtedekorerade de senaste 6 veckorna (ja, nuförtiden räknas tydligen november också som julmånad?). Det året när man i panik spelade julmusik i takt till granens hektiskt gungande grenar kvällen den 23:e, för att inte långsamt ge sig själv en plågsam död med hjälp av ett par varv juligt glimrande girlanger.

Det var den julaftonen då man faktiskt vaknade till julmusiken mamma drog igång innan det ljusnat ute, istället för att ligga och vända och vrida på sig medan man hörde henne stöka i köket. Det var den julaftonen när man inte sprang och kollade under granen var 5:e sekund, utan snarare låg och halvdåsade framför diverse filmer fram till risgrynsgröten, som vilken dag som helst. I ren julstress insåg man dessutom att man inte skulle hinna med julklappsutdelningen, innan det var tid att ge sig iväg till sin favoritmoster för det sedvanliga julbordet. Där man skulle bli sådär äckligt mätt att man inte ville se något ätbart förrän möjligtvis knäcken och ischokladen till sällskapsspelet.

Allt var som vanligt, fast ändå inte. Jag kände ungefär noll den julen. Visst, enstaka känslor till första lussebullen, eller glöggen den första advent på föräldrarnas traditionsenliga glöggparty sedan typ två år tillbaka. Det har plötsligt visat sig att det är julen som fått mig att förstå att jag blivit vuxen. Det är inte körkortet, studenten eller systemet. Inga antagningsbesked, egen lägenhet eller veckohandling. Det är en månad om året, eller en dag om året som gör det.

Men så hade vi den där glömda julklappsutdelningen samma år, som råkade hamna någon gång efter hemkomst. Klockan var väl passerad midnatt det var bara familjen, klappar, en kopp the och snack inpå småtimmarna. Plötsligt insåg jag att julen faktiskt handlar om något så klyshigt som, tro det eller ej, samvaro. För trots att jag är äldre och allt runt omkring är viktigare än adventskalender. Trots att känslorna försvinner och att den 24:e är mer en anledning att frossa lite extra, så är jag glad att jag har några att dela den med. Den kommer nog aldrig riktigt bli vad den varit, men jag kommer uppskatta den på ett annat sätt framöver. Julen har blivit mitt wake-up call, min vuxna vägledning.

Och skulle det nu vara så att mina kära föräldrar råkar lägga vantarna på ett exemplar av Assar. Så vill jag bara avsluta med att säga att hur vuxen jag än är, eller känner mig och trots denna långa utläggning. Så blir jag nog ändå aldrig riktigt för gammal för julklappar.