sandevarn

Känner mig typ fyiskt och psykiskt slut. Man stiger upp, jobbar, kommer hem och befinner sig liksom i ett vakuum tills det är dags att stiga upp igen. Känns lite halvbra faktiskt. Insåg idag under de sista minuterna på dagen att jag inte riktigt lyssnade på något. Att dessutom bli utskälld över telefon 10 minuter innan stängning var sådär bra. Kände för att bara slänga på luren. Men nä. Säger som Hassle, typ, I used save them troubles for another day. Det skulle man vilja ibland. Helst någon dag som aldrig kommer.

Jag längtar till nästa vecka. Jag saknar Växjö. Jag saknar min lägenhet. Jag saknar klasskamraterna. Jag saknar nästan biblan. Vafan. Om en månad eller två kommer jag ångra så sjukt att jag skrev det där sista.