Då var det över igen...
Då var Pro-viva cup över för i år igen. Varje gång det händer så infinner sig en liten saknad, eftersom man vet att det är så lång tid tills nästa gång igen. I år vad dock känslan värre, eftersom man inte riktigt vet hur framtiden ser ut. Drar man till Växjö så vet jag inte riktigt hur det går med badmintonen. Förhoppningsvis så kan man fortsätta spela där, men det kommer ine bli samma sak som med moderklubben. Det lär väl bli så att man kommer tillbaka och spelar lite här ändå.
Hur gick det då? Nja, inte jättebra. Inte för mig i alla fall. Det sket sig i singeln totalt och benen kändes tunga. Motståndet i dubbeln var för hårt för mig och Emil, men det blev åtminstonde en semifinalplats i mixed för mig och Viktoria. Dock så missade jag 4:e platsen med mycket lite i den sammanlagda poängplaceringen. Det sög lite. Det hade antagligen räckt att bara gå ur poolen för att hålla mig kvar på pris-placering. men sådant är livet. Förhoppningsvis kommer man spela nästa säsong igen. Vi har dessutom bestämt oss för att dra ut på jakt efter nån mer tävling. Det känns lite tråkigt att tävlingsäsogen skulle ta slut nu. Det är trots allt inför tävling smo man taggar till lite extra!
Som vanligt så var umgänget lika roligt som vanligt. Myckt flumm, mycket gap, mycket kladdkaka och många pro-vivapoäng. Som sagt, det käns inte riktigt som man kan hitta en annan klubb där man skulle hitta samma känslo hos, som i CBF. We are the shit. Ibland önskar man bara att man skulle börja gymnasiet eller något igen, så att man hade 3 år kvar med alla underbara människor.
Hur gick det då? Nja, inte jättebra. Inte för mig i alla fall. Det sket sig i singeln totalt och benen kändes tunga. Motståndet i dubbeln var för hårt för mig och Emil, men det blev åtminstonde en semifinalplats i mixed för mig och Viktoria. Dock så missade jag 4:e platsen med mycket lite i den sammanlagda poängplaceringen. Det sög lite. Det hade antagligen räckt att bara gå ur poolen för att hålla mig kvar på pris-placering. men sådant är livet. Förhoppningsvis kommer man spela nästa säsong igen. Vi har dessutom bestämt oss för att dra ut på jakt efter nån mer tävling. Det känns lite tråkigt att tävlingsäsogen skulle ta slut nu. Det är trots allt inför tävling smo man taggar till lite extra!
Som vanligt så var umgänget lika roligt som vanligt. Myckt flumm, mycket gap, mycket kladdkaka och många pro-vivapoäng. Som sagt, det käns inte riktigt som man kan hitta en annan klubb där man skulle hitta samma känslo hos, som i CBF. We are the shit. Ibland önskar man bara att man skulle börja gymnasiet eller något igen, så att man hade 3 år kvar med alla underbara människor.
Kommentarer
Trackback