sandevarn

Japp, jag kom in. Som Kornelia sa "väntade du dig något annat?". Nej egentligen inte, men man är inte säker förrän man ahr det där brevet, eller snarare mailet, till hands. Det som visar att "Du är antagen". Nu känns helt plötsligt framtiden, i alla fall för ett tag, som lite mindre oviss. Men vem vet, jag kanske vantrivs. Något vi dock INTE ska hoppas på. Så nu blir det till att börja söka lite bostad, vilket jag tror ska gå prima ballerina.

Samtidigt som man är glad så är det lite ångestfylld glädje. Jag är lätt orolig för att jag typ inte ska hitta någon att umgås med. Dessutom blir det alltså inget Pixy till hösten. Det var ju som sagt väntat. Men nu är det klart. Lite tråkigt. För jag kommer sakna det stället. Och av en viss känsla och en del kommentarer så tror jag minsann att dom kommer sakna mig också.