Home, sweet home
Då var man tillbaka in old K-town igen. Det känns redan lite konstigt, samtidigt som man känner sig hemma. Trodde ärligt talat att det skulle kännas mer som att jag var semester eller något. Men man finner väl sin plats i vardagen snabbt, när man befinner sig på gammal bekant mark.
Man ser gymnasieleverna springa förbi ute i backen och inser för sig själv hur längesedan det var som man gick där. Då kände man sig jäkligt vuxen och de som var 1,5 år äldre var ju praktiskt taget panchisar. Nu är jag en sådan panchis. En som bara är borta helt pltösligt för att starta ett nytt kapitel i livet. Tiden går, men de djupa tankarna består. Men vad vore väl livet utan lite funderingar?
Man ser gymnasieleverna springa förbi ute i backen och inser för sig själv hur längesedan det var som man gick där. Då kände man sig jäkligt vuxen och de som var 1,5 år äldre var ju praktiskt taget panchisar. Nu är jag en sådan panchis. En som bara är borta helt pltösligt för att starta ett nytt kapitel i livet. Tiden går, men de djupa tankarna består. Men vad vore väl livet utan lite funderingar?
Kommentarer
Trackback