Delad vårdnad
Idag utspelades ett ytterst egendomligt scenario på jobbet. Tiden då detta inträffade var under vår ack så viktiga eftermiddagsfikarast där man klämmer i sig en vitamingivande frukt, vilket inmundigas tillsammans med en latte. Vad som egentligen hände var väl att Emelie och Alexander pratade om vem jag skulle åka med hem och till jobbet.
- Det är väl bäst att man drar sig neråt, jag måste dra en halvtimme tidigare idag ändå. Kör du hem lillen?
- Ja, det kan jag göra, eftersom du körde honom hit i morse. Men då kanske du kan ta honom imorgon för jag ska klippa mig och kommer inte förrän till frukost. Det blir lite svårt att hinna.
- Ja, det ska vi nog kunna lösa.
Snacka om delad vårdnad eller vad? No saying i frågan har man heller. Och för er som inte fattar, så är det jag som är lillen. Jag kan se de två stå och lipa när jag tagit körkort så jag kna köra själv. "Han har blivit så stor..."
Något annat som konfunderar mig är hur man som förälder kan behålla ett efternamn som Ronkanen. Det funkar inte riktigt i Sveriga. När Alexander dessutom frågade helt seriöst om hon gick på Bonks förskola också så tappade jag allt. Jisses. Det är tur att det inte är förbjudet att skratta.