sandevarn

Nu har man vart och tränat. Det gick ju verkligen inte umma kardemumma kan jag säga. Men bättre svacka u än nästa helg. Så jag är inte så ledsen för det. Mest tråkigt när man spelar kasst. För övrigt har magen varit på fucky jumör igen. Kan varit det som spökar, men jag skyller fortfarande på benskyddet. Har inte vant mig än.

Det svarta har nog blivit mer grått. Och det är ju bra. Måste dock säga att tiden har fått mig att fundera på varför jag beter mig som jag gör. Tror at alla tycker illa om mig, och att jag typ är konstig. Vissa tycker det, men inte alla (har jag fått reda på). Jag har fått reda på att man umgås med mig för att jag är äkta utan falska fasader iaf. Måste säga att det var den bästa komplimangen sen jag vet inte när. Det får en att tänka till.

Ett bra avslut blir väl att citera Karl Bertil Johnssons Jul då.

"Det var bannemig det finaste jag hört sen jag konfirmerades!"