sandevarn

Nu börjar den där känslan komma. Visst, det ska bli så jäkla skönt att slippa skolan. Men samtidigt sprider sig ett vemod i min kropp som verkligen inte går att beskriva. Var uppe på skolan för att tömma det sista ur mitt skåp och det var precis när jag stände dörren som jag bara kände. Fan, det här är sista gången jag står här och drar igen skåpet med en smäll. Det var itne längre med en lättnadens suck som man drog igen skåpet. Det var med någon form av sorg. Så jag drog upp skåpet igen och skrev ett litet meddelande.


Det är säkert sjukt cheezy, men för första gången på jättelänge, har jag börjat känna att det verkligen är slut nu. Gymnasietiden är slut. 3:an har än sålänge varit den roligaste tiden i mitt liv. så många nya människor man har träffat, och så många nya kompisar man har fått. Det känns därför konstigt att man ska lämna allt nu. nu är allt är så jäkla bra. Förhoppningsvis så försvinner väl inte vännerna än på ett tag. Men ändå. Det känns hemskt. Tragikomiskt på något sätt.