Ljuva, härliga, jävla LOV
Idag steg jag upp trött och skabbig och var berädd på hjärnsläpp när det gällde naturkunskapen. Men jag måste ha drömt om det hela, eftersom jag helt plötsligt kunde varenda celldel i både växternas och djurens celler. Jag var i djup chock. Jag tog sedan på mig lite seriösa kläder, dagen till ära och insåg då att byxorna som innan satt lite för tight nu satt ganska löst. Lyckan var fullbordad.
Provet flöt på, med en hel del skrivkramp, men efter lite fingerknäckande så löste sig även den biten. Jag svarade duktigt på alla frågor, även dom jag inte fattade ett skit av. Men som vanligt var Flumm-Fräddie på G, vilket betyder att jag skriver så mycket som jag bara kan om absolut inget alls, vilket brukar ge något eller några poäng i längden.
Efter att jag skrivit mina väl utformade 10 sidor (jag vet, det blev en del, men ska man föklara en potatisbits resa från munnen till druvsocker i blodet så tar det en stund. Även förklara syrets väg från tån och tillbaka kräver sina sidor) så reste jag mig, lämnade provet och stängde dörren. Plötsligt så infann sig ett totalt lyckorus. Jag ville inget helle än att springa, ropa WOHO likt Homer Simpson, och sjunga en bit på "Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in!". Självklart var jag stark nog att motstå, eftersom tanken på att göra bort mig totalt inför 10 insnöade NV-ettor inte var allt för lockande.
Så nu är det lov, ljuva lov. Det ska firas med familjelunch på Lorden. Och med tanke på att jag tydligen gått ner i vikt så tänker jag fira det med en stor, fet jävla hamburgare. Så är livet när det är som bäst.
Provet flöt på, med en hel del skrivkramp, men efter lite fingerknäckande så löste sig även den biten. Jag svarade duktigt på alla frågor, även dom jag inte fattade ett skit av. Men som vanligt var Flumm-Fräddie på G, vilket betyder att jag skriver så mycket som jag bara kan om absolut inget alls, vilket brukar ge något eller några poäng i längden.
Efter att jag skrivit mina väl utformade 10 sidor (jag vet, det blev en del, men ska man föklara en potatisbits resa från munnen till druvsocker i blodet så tar det en stund. Även förklara syrets väg från tån och tillbaka kräver sina sidor) så reste jag mig, lämnade provet och stängde dörren. Plötsligt så infann sig ett totalt lyckorus. Jag ville inget helle än att springa, ropa WOHO likt Homer Simpson, och sjunga en bit på "Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in!". Självklart var jag stark nog att motstå, eftersom tanken på att göra bort mig totalt inför 10 insnöade NV-ettor inte var allt för lockande.
Så nu är det lov, ljuva lov. Det ska firas med familjelunch på Lorden. Och med tanke på att jag tydligen gått ner i vikt så tänker jag fira det med en stor, fet jävla hamburgare. Så är livet när det är som bäst.
Kommentarer
Trackback