Because I'm one hell of a dryg blogger
För tillfället så känns det inte som om det händer särskilt mycket alls i mitt liv, och därför finns det inte heller särskilt mycket att skriva. allt rullar på som vanligt, vilket gör att jag inte vill uttråka er med mina lagom ointressanta dags-business. Det enda roliga är väl att vi fått en gullig liten gran på jobbet (bild kommer senare) vilket faktiskt höjer julkänslan med rätt många nivåer till skillnad från skolan.
Vad som dock känns jävligt lustigt är att man bara har två veckor kvar på jobbet. Jag vet inte vad jag ska ta mig till sedan egentligen. Det är inte direkt så att jag inte har fattat att jag kommer bli arbetslös någon gång, men det är just den biten att man inte kommer vara kvar på samma jobb längre. Det var längesedan en höst gick så förbenat fort som denna. Så jag ska skriva lite CV, ta jullov och go back out there.
Något som faktiskt slagit mig rätt hårt i skallen, förutom att verkligheten kallar, är att jag inte riktigt vet om jag är sugen på att börja läsa marknadsföring till hösten. Det känns som jag antar att det är något annat än vad det är. eller tja, det kan ju vara tvärt om också. Jag vill trots allt ha den grafiska biten, men frågan är om det i slutändan är något för mig, och är det då verkligen marknadsföring jag ska gå. I'm not a strong talker. Det är lite så det känns. Detta har i sin tur lett till att USA har ploppat upp igen från ingenstans. Ett år känns dock som jävligt förbenat lång tid. Jag vill ha egen lägenhet, men läsa? Jag vetifan, haha. Man har ju inte så lång tid på sig. Så Nea, var fan är du? we have to have a serious talk, haha!
I vilket fall som helst får jag nog ändå ta en dag i taget. Jag får verkligen, allvarligt, tänkt att det här kommer från min mun. Jag får verkligen njuta av de sista två veckorna på jobbet. Något säger mig att jag kommer ränna där en del ändå om jag inte får jobb eller liknande. Jag får väl söka anställning som stödperson, eller varför inte personlig arbetsstämningshöjare. Man kan ju alltid hoppas att dom kommer sakna mig nästan lika mycket som jag kommer sakna dom. Tear.
Vad som dock känns jävligt lustigt är att man bara har två veckor kvar på jobbet. Jag vet inte vad jag ska ta mig till sedan egentligen. Det är inte direkt så att jag inte har fattat att jag kommer bli arbetslös någon gång, men det är just den biten att man inte kommer vara kvar på samma jobb längre. Det var längesedan en höst gick så förbenat fort som denna. Så jag ska skriva lite CV, ta jullov och go back out there.
Något som faktiskt slagit mig rätt hårt i skallen, förutom att verkligheten kallar, är att jag inte riktigt vet om jag är sugen på att börja läsa marknadsföring till hösten. Det känns som jag antar att det är något annat än vad det är. eller tja, det kan ju vara tvärt om också. Jag vill trots allt ha den grafiska biten, men frågan är om det i slutändan är något för mig, och är det då verkligen marknadsföring jag ska gå. I'm not a strong talker. Det är lite så det känns. Detta har i sin tur lett till att USA har ploppat upp igen från ingenstans. Ett år känns dock som jävligt förbenat lång tid. Jag vill ha egen lägenhet, men läsa? Jag vetifan, haha. Man har ju inte så lång tid på sig. Så Nea, var fan är du? we have to have a serious talk, haha!
I vilket fall som helst får jag nog ändå ta en dag i taget. Jag får verkligen, allvarligt, tänkt att det här kommer från min mun. Jag får verkligen njuta av de sista två veckorna på jobbet. Något säger mig att jag kommer ränna där en del ändå om jag inte får jobb eller liknande. Jag får väl söka anställning som stödperson, eller varför inte personlig arbetsstämningshöjare. Man kan ju alltid hoppas att dom kommer sakna mig nästan lika mycket som jag kommer sakna dom. Tear.
Kommentarer
Trackback