sandevarn

Jag hade bara en liten bild att förmedla. Den har råkat glömmas bort, men jag kom att tänka på den idag igen när det verkligen gick upp för en att man inte skulle tillbaka till skolan. När jag cyklade till jobbet tyckte jag nämligen att det var så jävla mycket folk ute. Och plötsligt insåg jag att skolorna började. fick en skum känsla i kroppen. skolan börjar, och jag var inte där. Men det är väl något man får lära sig leva med. Får ärligt talat lite ont i magen när jag sitter och skriver det här. verkligheten kallar.

Så tillbaka till bilden. Den var faktiskt färdig redan några dagar innan studenten. Jag antar att jag blev inspirerad av bilderna från vår kubbkväll hos Jenny. Hur roligt vi hade, och hur bekymmerslöst allt kändes. I alla fall när man ser på bilderna. I vilket fall som heslt var hela meningen egentligen att jag skulle försöka få ett ex utskrivet till varje person på bilden, som en studentpresent. Tyvärr kändes det typ töntigt, så det blev aldrig av. Men det är bara Alle som sett bilden, fram till nu D.V.S.

Man längtar faktiskt tillbaka dit. till den där kvällen, då allt kändes så bekymmerslöst, och man fortfarande hade hela studenten framför sig. Man hade hela sommaren framför sig (inte för vi visste att hela skiten skulle regna bort, men vafan, man kan inte få allt). Det var då man ännu inte hunnit oroa sig särskitl mycket om vad som skulle hända sen, man kände sig lite smått oövervinlig. Men det var då, och jag ville spara en liten bit av då. För min egen del lyckades jag. Sen vet jag inte vad alla andra tycker. Men ärligt talat skiter jag i det. Det viktigtaste är att min känsla finns där.