Blame it on the boogie
Diggar verkligen den låten starkt! Sitter här på en vanlig sketen tisdag och funderar lite över livets värdsligheter. Hur mycket jag skulle vilja vara smal till studenten, hur jag verkligen inte orkar plugga mer nu, vad jag ska göra efter skolan, hur jag ska göra det jag vill efter skolan osv. Jag vet att jag är ensam om mina tankar om livet efter studenten, och inte minst om mina tankar om att vara trött på skolan.
Satt och smådrömde idag, och kom fram till att jag verkligen inte tycker något är roligt längre. Bli inte rädda nu, för självklart har jag kul med mina vänner och all sådan shit. Men inget i skolan är verkligen roligt, inte ens det minsta intressant. Ibland kunde man ju faktiskt överleva på grund av att man fick skriva en trevlig novell ibland, ta lite bilder, eller kanske måla en vacker bild. Men nej, nej. Nu har man bara tråkiga ämnen, och den här engelskan förstår jag mig inte på! varför valde jag engelska C. Fick för övrigt mitt första G i engelska i världshistorien. Känns grymt bittert, och på nåt konstigt sätt verkar jag tro att detta ska fortsätta på grund av min trötthet. Men det sjukaste var att jag var grymt nöjd med arbetet. Men jag hade tydligen missförståt allt. Blä på henne. Usch.
Förra året hade jag Foto och bild. Det var en grymt skön avslappning. Nu undrar säkert varför jag i helvete inte spridde ut skiten lite. Jo det hade jag självklart gjort, om det inte vart för att jag bara läser C kurser på individuella och valbara, vilket betyder att jag var tvungen att läsa B först. Alltså suger det mesta. Men efter jul har jag blivit av med typ 4 50 poängare, och börjar bara en ny, vilket betyder grymt mycket mer ledig tid. Hoppas på att livet kommer tillbaka lite då, för just nu är jag så trött på allt. Vill verkligen inte ha ett VG år, vill kunna fortsätta som innan.
Jag fattar att allt blir svårare, och jag verkar inte vilja förstå det. Men jag har ofta haft ganska lätt för saker. Så när jag helt plötsligt måste kämpa riktigt för något så tappar jag bara orken. Jag menar inte att jag aldrig behövet jobba för det, för det har jag, men nu blir det så mycket att jag inte orkar längre. Jag bli besviken på mig själv och inte alls nöjd. Det som är bittert är att det ofta sprider sig, så att man tröttnar på annat också.
Du ska veta fredrik i det verkliga livet betyder utseende så himla lite. Det är insidan som räknas. Utsidan är bara ett skal som andra stirrar sig blind på. Det spelar ingen roll om man är för tjock eller för smal. Man kanske tror det. Var lycklig istället för allt det fina du har, både hos dig själv och hos din fina familj.