sandevarn

Tilda var här i lördes! Det var bara några timmar, men ändå. Man blir alltid så otroligt glad när man är med henne. Snart har vi känt varandra i 3 år, även om det känns som hela livet. Konstigt nog träffades vi genom lunarstorm, eller ja, hon träffade Jonas genom lunarstorm. Sen fick jag hänga på på ett bananskal! Första gången vi träffade henne tog vi tåget till Ronneby och våldgästade lite. Det var kul, haha, eller hur Tilda?
Det var då som jag fick mitt första intryck av Hennes pappa:

- Och vad går du då?
- SP
- ööh?
-Samhällsprogrammet.
- Och vad fan blir man på det?

Att Jonas gick el var helt klart mer godkänt. Efter den gången har vi varit med om mycket tillsammans. Vi har gått skrivarkurs tillsammans, vi har sett på idol tillsammans, vi har gjort narr av hennes lillasyrra och jag har dessutom hört hennes mamma skrika ätthjärna så högt i mobilen att det hördes över hela stenhagen. För det var den gången hon glömde en nyckel, och hamnade utelåst. Då fick hon sova hemma hos mig, och det var gulligt när hon hela tiden frågade om min brorsa skulle komma hem. Men hon klarade sig, för han kom aldrig hem, haha.

Även om vi haft våra up's and down's som alla andra, så är hon en otroligt bra vän som amn kan snacka om allt med. Så fort man träffar henne blir man sådära glad. Hon är sådär mysigt blyg och jävligt trevlig. Med lätt porrig humor, även om hon inte vågar erkänna det själv. För det måste man ha om man ska klara mer än 10 minuter i samma rum som mig. Dessutom är hon jävligt kass på att fuska i poker...

Never leave me!