sandevarn

Nu funkar äntligen bloggen igen. Den har varit helt konstig på min dator. Allt har gått himlans segt och så. Men men, nu är allt okej igen! Då kan jag ju berätta lite om helgen, som stog i festandets tecken. Jag, Micke, Ida och Becka hjälpte nämligen till på JCI:s 20 års jubileum. Det var Moulin rouge tema, som man ser på bilderna ovan. Det var i vilket fall som helst skitkul! Jag hoppas att vi får göra om det någon annan gång. Den 2:a Juni blir det "efterfest". Det blir nog skoj. Haha, mer drinkar. Vi är heta på att blanda sånt.

Jag kan ju ta lite om skolan också, som har legat i något av ett chockens spår i veckan. Det började med att Leif drog mig åt sidan för att berätta att jag får mvg i gympa. Lycklig som fan blev jag, och förvånad. "Positiv, alltid glad, och ett föredöme för andra". Jag kan inte säga att jag blev ledsen av dessa ord. Idag blev det inte mycket bättre, när jag gick till Sofie för att få reda på matte nationella. Hon skrämde upp mig när hon sa att hon "inte bestämt mitt betyg riktigt". Sen visda det sig att jag bara var ett ynka vg poäng från mvg på np Ma B. Jag kan ju nämna att jag satt som ett frågetecken, och undrade om det verkligen var mitt prov som hon rättat! Men jo, sedet var det. Stolt som fan är jag nu i alla fall.

Nu på kvällen såg jag ES3:s konsert för tredje gången. Jag kan ju bara säga att det var den bästa av dem alla. Det var lite nya låtar som de inte spelat innan. Göttans, söta bruds å allt! Nu har man långhelg framför sig. Tyvärr blir det massa plugg, så att jag blir klar till nästa vecka. Sen är typ skolan slut. Det är bara för skönt! Skulle vara coolt om man lyckades få det där lilla stipendiet med, som en i varje klass tydligen får. Häftigt, säger jag bara. Dom lär dock bara gå på betygen, och även om jag har bra, så tror jag det finns värre människor i min klass. Hoppsan, sånt kan livet vara ibland.

Kärlek och sånt då? Joda, det ligger kvar på samma dåliga nivå som innan. Det känns ganska pissigt, med tanke på att man inte har nåt ragg inför sommaren, och inte är jag tillräckligt het för att gå på stranden och spänna mig heller. Snarare tvärt om. Fläka på hemmaplan får det nog bli. Fast först är det som sagt jobbet som gäller. Fyra veckor, hoppas dom går snabbt, så är man klar sen. Haha! Skål parabol!