75803-7
My scattered self
I'm so tired of being here, Suppressed by all my childish fears. And if you have to leave, I wish that you would just leave. Cause your presence still lingers here. And it won't leave me alone
These wounds won't seem to heal, This pain is just too real. There's just too much that time can not erase.
When you cried, I'd wipe away all of your tears, When you'd scream, I'd fight away all of your fears.
And I held your hand through all of these years. But you still have all of me
Började lyssna på My Immortal av Evanescence. Jag får sånna jobbiga tankar när jag lyssnar på den. När jag var som deppigast lyssnade jag på den hela tiden. Men det är något visst med den. I vilket fall som helst tycker jag att den är skitbra. Iaf om man är lite smånere. Kommer ihåg speciellt en gång hos jonas, han var nere och åt tror jag. Då lyssnade jag på den så jävla högt och låg typ deckad i sängen, lite halvt borta. Skumt, att man får minnen av en låt. Hade dock hellre haft ett trevligare minne.
Den där känslan är så härlig, när man vet att någon bryr sig. Fick den igår. Tack. Inte för att jag menar att ingen bryr sig. Men ibland får man lite extra känsla, och det känns så jävla bra. För någon dag sedan fick jag höra att jag var behöv också, att hon inte visste vad hon skulle göra om jag inte kommit in i hennes liv. Det kändes också bra. Det är sånna saker man inte förstår, förrän någon kastar dom direkt i ansiktet på en. Tack, det är också sådant som behövs. Sådana små stunder gör livet värt att leva.
Imorgon är det skola igen. Och snart är det sommarlov. Jag borde nog skriva klart det lilla arbetet som Leif ville ha. Jag är nästan färdig tror jag. Blir nog inte två sidor som han snackade om, men en och en halv iaf. Jag vill ha VG i gympa. annars blir jag ledsen. FAN, nu börjar jag snacka betyg igen. Jag ska inte bry mig om betyg. Det finns bättre saker i livet! så det så!
För er som inte förstår det, så är bilderna jag lägger ut mina egna. Inte för jag vet om så många läser den här bloggen, för ingen kommenterar och jag kan inte se hur många som varit inne. Jag vill använda foto i mitt framtida arbete tror jag. Det är så jäkla kul. Inte för att jag är så duktig. Men det är kul ändå. Man lär sig på vägen. Dessutom är det ett bra sätt att få ut sina känslor på, precis som när man skriver. Snart är jag uppe i 100 dikter på socker. Men, men. Time to go. Peace out.
These wounds won't seem to heal, This pain is just too real. There's just too much that time can not erase.
When you cried, I'd wipe away all of your tears, When you'd scream, I'd fight away all of your fears.
And I held your hand through all of these years. But you still have all of me
Började lyssna på My Immortal av Evanescence. Jag får sånna jobbiga tankar när jag lyssnar på den. När jag var som deppigast lyssnade jag på den hela tiden. Men det är något visst med den. I vilket fall som helst tycker jag att den är skitbra. Iaf om man är lite smånere. Kommer ihåg speciellt en gång hos jonas, han var nere och åt tror jag. Då lyssnade jag på den så jävla högt och låg typ deckad i sängen, lite halvt borta. Skumt, att man får minnen av en låt. Hade dock hellre haft ett trevligare minne.
Den där känslan är så härlig, när man vet att någon bryr sig. Fick den igår. Tack. Inte för att jag menar att ingen bryr sig. Men ibland får man lite extra känsla, och det känns så jävla bra. För någon dag sedan fick jag höra att jag var behöv också, att hon inte visste vad hon skulle göra om jag inte kommit in i hennes liv. Det kändes också bra. Det är sånna saker man inte förstår, förrän någon kastar dom direkt i ansiktet på en. Tack, det är också sådant som behövs. Sådana små stunder gör livet värt att leva.
Imorgon är det skola igen. Och snart är det sommarlov. Jag borde nog skriva klart det lilla arbetet som Leif ville ha. Jag är nästan färdig tror jag. Blir nog inte två sidor som han snackade om, men en och en halv iaf. Jag vill ha VG i gympa. annars blir jag ledsen. FAN, nu börjar jag snacka betyg igen. Jag ska inte bry mig om betyg. Det finns bättre saker i livet! så det så!
För er som inte förstår det, så är bilderna jag lägger ut mina egna. Inte för jag vet om så många läser den här bloggen, för ingen kommenterar och jag kan inte se hur många som varit inne. Jag vill använda foto i mitt framtida arbete tror jag. Det är så jäkla kul. Inte för att jag är så duktig. Men det är kul ändå. Man lär sig på vägen. Dessutom är det ett bra sätt att få ut sina känslor på, precis som när man skriver. Snart är jag uppe i 100 dikter på socker. Men, men. Time to go. Peace out.
Kommentarer
Postat av: Miriam
Hm, trevligt ställe det här. Aight, du läggs här med till i mina favoriter och kommer antagligen kolla in varje dag samtidigt som Kawabe Chieco's blogg osv. ^^
Ta hand om dig.
/Konstiga människan i Japan
Trackback