sandevarn

Fasen alltså. Känns som om det var igår jag tog den där bilden! Fast det var säkert tre månader sedan. Tiden går fort som fan. Snart har man gått två år på Väggaskolan. Stenis är ett minne blott och Korpadalen ska vi inte ens prata om. Fast man blir ju ganska glad av att tänka på det. Alla minnen man har, och alla vänner man faktiskt har kvar, från just den tiden. Angelica, min söta företagspartner. Vill inte ens tänka på vad ajg hade gjort idag om inte du bytt till Väggaskolan. Någon logotyptävling hade jag då inte vunnit! 13 år nu, shiet. Jonas, också 13 år, men kanske inte kompisar så länge. Började nog inte umgås förrän i 5:an, men vad fan gör det. Glad att jag har dig nu iaf! Dennis träffar man ju tyvärr inte så ofta. Men det är kul att man håller kontakten ändå, trots alla milen. Tacka vet jag MSN! Sen märker man ju att kompisar försvinner också. Det känns grymt hemskt faktiskt, och jag vet att jag är usel på att hålla kontakten med vissa. Känner att jag måste ta tag i vissa "vänskapsrelationer" snart.

Man märker att det är fredag. Inte på grund av att man hör fullt folk sjunga nere från strandpromenaden, utan eftersom jag har så mycket att skriva av mig. Jag vet inte varför det alltid kommer så mycket tankar på helgerna. Men jag antar att det är för att man äntligen har tid att slappna av. Det värsta är att det är nu som alla de där tankarna kommer, som man egentligen inte har lust att tänka. Som vanligt sitter man här ensam. Nu menar ajg inte att jag alltid sitter här ensam. Jag brukar trots allt försöka umgås med folk. Men jag syftar på ensamensam. Som olyckligt singel. Jag vill verkligen inte längre. Undra om någon ens orkar läsa så här långt. Jag hoppas att jag skriver tillräckligt bra för att det ska vara någolunda intressant. Inte för mitt liv är särskilt intressant, utan snarare händelselöst. Men det kanske är just därför folk läser. Att trots att mitt liv är ganska tråkigt. Så pågår det faktiskt en hel del upp i min hjärna.

Jag har börjat fundera. (Eller snarare fortsatt fundera) på vad tjejer egentligen vill ha. Jag har fattat att utseenet visst räknas, trots att så många verkar förneka det. Första intrycket är trots allt utseendet. Sen om det gömmer sig världens bästa människa där inne, eller ett psyko, det vet man ju faktiskt inte förrän man umgåtts ett tag. Men sen så är det ju människor som inte ser så mycket ut för världen, som är värsta tjejmagneterna. Hur går det ihop då? Men jag antar att det är självförtroendet. Och mitt är ganska obefintligt, så även på den här punkten är det kört för min del. Sen kommer ju allt det där andra, charm, humor, romantisk, blablabla. Men allt det speglas ju i självförtroendet. Har man inte självförtroendet är man blyg. Är man blyg vågar man inte visa vem man är, och då kommer inte allt det där fram. Hmmm, jag antar att det är dags för en självförtroendeboozt. Men var hittar jag en sån? inte finns det att köpa på ICA iaf.

Svara på telefonen nu då Tilda! Jag vill prata med dig...

As time goes by
I dream away
As time fly by
I say a pray
To get out of my shelf
and find myself
Cus' it's now my turn to play