sandevarn

När man sitter i jobbsökarträsket så letar man ständigt information om hur man kan förbättra bilden av sig själv. Hur man framhäver sig själv som en produkt som företaget bara måste ha. Tyvärr verkar det som om många använder sig av mallar för personliga brev och CV:n för att de inte riktigt orkar, eller kanske har tid, att skapa något eget. Nu vet jag inte om det är något som fungerar för vissa, MEN, har man pluggat marknadsföring så börjar det genast rycka lite i ögonbrynet.

Bloggen fick en lätt make over. Felet med mig är att jag alltid har så många idéer i skallen att jag knappt hinner göra klart förrän jag vill ändra igen. Jag har lite svårt att bli nöjd. Dock får det räcka för nu. Det finns lite jag vill justera, men det kommer när jag har lite mer tid. Sitter med både skoluppgifter som måste färdas, samt jobbsök. Blööäääh för att färda plugget. Vill hellre söka jobb. Bara jobb. Jobb, jobb, jobb.

Igår var jag på min typ första riktiga arbetsintervju. En som man inte har på telefon eller har med halva arbetsplatsen i allmänt cozy stämning. Det här var face-to-face, litet rum, rekryterare och så jag. Men det kändes som om vi fick rätt okej connection. Så nu sitter jag i väntans tider. Ska extrajobbet i Göteborg landas? I do hope so.

Eller nä, vadå? Han var inte så snaggad va? Äh, orkar. Hur som helst gjorde jag idag det som jag hatar. Gå till en ny frisör. Kan inte hjälpa det men fifan va jag inte gillar när någon ny person sätter saxen i skallen på mig. Hur som helst valde jag, efter ganska mycket googlande och en hel del rejtande, Bangs for memories på magasingatan.

Resultatet? Sjukt nöjd! Det var värt den där 50-lappen extra. Speciellt eftersom det tydligen ingick tillputsande trimning om ca en månad. Fett najs säger jag och tackar.

Eftersom mina programeringshjärnceller tröttnade så bestämde jag mig för att ge bruttan jag ritade igår en kompis. All good things comes in pairs. Kan inte hjälpa det, men jag har snöat in lite på den här typen av gubbar nu. Så det är nog vad som kommer synas i blocket framöver.

För det är väl så, att när saker och ting förändras så vill folk vet om det. Så, nu tänkte jag ta tag i det här igen. Jag har sagt det förut, och jag lovar inget. Men jag ska verkligen försöka, nu när så många finns längre bort.

Är med på bild på aftonbladet.se. Tur att man ser ut som en seriös student. Jag och Ingar liksom. Värsta tighta bundisarna. Typ.

Sitter i biblan och skriver personas, vilket innebär potentiella kunder egentligen. Något som gör att jag känner mig sjukt personlighetskluven. Menmen.

Fotograferade ju Emelie härromdagen för min fotouppgift. Även om det var mörkt, regningt och blåsigt så tycker jag ändå att jag fick några sköna bilder. Ljuset ifrån gatlyktor kan bli sjukt fräckt. Dock har jag elkt med färgerna i vissa eftersom det tillhör uppgiften.

Nu sitter jag här med nästa uppgift som jag liksom lämnat i sin egen lilla missär. För det är lite så jag jobbat den här terminen. För en som är van vid att läsa kurs för kurs och tenta av dem är det här med 4 paralella helt plötsligt lite knas. Något som gjort att jag liksom lite halvhjärtat dumpat saker halvfärdiga för en annan uppgift varit roligare. Som en liten otrogen pojkvän helt eneklt. Men nu, ja nu, är det dags att göra klart skiten. Nu kommer jag krypande tillbaka för att be om förlåtelse och skapa ett bra avslut tillsammans. För nu är det bara en liten photoshopuppgift kvar som borde ta drygt 10 minuter. Sen är jag klar med den här kursen. Vad händer där liksom? Den började ju precis.....i....september.....

Så, istället för att göra det jag borde, vilket innebär att avsluta min slutuppgift i form av en interaktiv pdf jag svurit över den senaste timmen så kollade jag lite gamla blogginlägg. Jag insåg då att det idag är 3 år sedan som boys night out gick av stapeln i undertecknads lägenhet. 

Det var tre år sedan vi shottade lite för mycket absinth. 3 år sedan Red Bull-brudarna ringde på för att de tyckte det lät som vi hade bra fest. 3 år sedan Red Bull-brudarna ganska snart efter pårigningen blev spontant lyfta till taket av 14 killar. Det är därför också snart 3 år sedan jag vaknade upp till ett Red Bull-besprutat golv. FYI, det blir rätt kladdigt. Men roligt hade vi!

Sitter och jobbar med min slutuppgift i grafiska verktyg för designprocessen. Det går framåt måste jag säga. Känner mig ganska klar med själva grunddesignen. Nu är det dags att börja jobba lite med att göra en interaktiv pdf av det hela. Sen vorde nog smart att kolla igenom att jag fått med det jag ska. För jag är lite dålig på det där ibland. Jag jobbar iväg och inser att jag glömt hälften av vad som ska vara med. Bara för att man ska visa att man kan använda allt. 

"Så gör det ju inget om det blir snyggt också". Vafan. För mig går snyggt före massa skit som inte behövs. Men så är jag ju lite less is more också.

Bra nyheter. Igår hade jag värsta adventsmyset hos mig. Mjuk pepparkaka med choklad + snowfrosting, saffransskorpor, pepparkakor med mögelost och skumtomtar. Och så glögg såklart. Fan va jag saknade det här förra året. Trevlit sällskap, tända ljus, julbelysning och lite julmusik på det. Mums.

Jag kan inte hjälpa att jag stör mig på det. Fastän jag vet att jag själv varit en bov i dramat många gånger. För vem lever egentligen som man lär? Det jag stör mig lite på idag är ljudnivån på biblioteket på mitt kära universitet. Linnéuniversitetet i Växjö. För här tycker folk om att att prata. Gärna högt och tydligt. Gärna i telefon med högtalaren på. Gärna om vem man låg med igår och inte minst dra en och annan reprimand till en stackars kundtjänstmedarbetare. För att inte tala om hur många bra Youtube-klipp man bara måste visa sina kära klasskamrater. Och så här i juletider är det klart alla ska höra att man själv kommit i stämning med sin favoritjullåt. Och för övrigt. De där grupprummen som är öppna upptill ni vet? (som på bilden) Ah, precis, INTE ljudisolerade.

Idag är det för övrigt ett år sedan jag befann mig på västligare breddgrader. För ett år sedan befann jag mig i Florida. Jag hade besökt Universal studios i Orlando och dess Harry Potter world. Jag hade varit på stranden och slagit mig gul och blå efter en hel del skimboarding. Jag hade blivit äckelmätt efter att ha ätit en asstog glass med smaken chocolate suecide. Dessutom väntae jag på att avnjuta en underbar thanksgivingmiddag med Chris och hans familj. I miss it. Oh, how i miss it.

Det här börjar tamigfan bli illa. De senaste 8 facebookbilderna har varit på mig själv. De senaste typ 80 bilderna jag tog var på mig själv. Igår skissade jag på en sida om mig själv och idag ska jag börja göra en folder om mig själv. Ska vi se det här som bra eller dåligt? Har jag kanske ramlat och slagit i skallen undrar ni, trots den söta lilla mösan jag har på bilden här under? Eller blev jag kanske bara lätt skadad efter min vistelse i USA? Inte vet jag, men jag får ursäkta mig själv, precis på ett sånt där sätt som bara vi svenskar kan.