sandevarn

Jag vet att man inte ska hålla på att reklama, men har ni inte kollat in den lilla musiksnutten längre ner på sidan så får ni gärna göra det. Det är alltid roligt med lite respons. Tycker ni dessutom om det så får ni gärna dela med er av filmen till andra, haha. Som sagt, längre ner...

Trots att jag mått halvpiss hela dagen har jag ändå börjat brainstorma en idé till min hemsida. Det är dags att fixa en portfolio som jag kan ha online, så att eventuella arbetsgivare kan gå in och kolla vad jag gjort. Sen så blir det ju ytterligare en möjlighet till att faktiskt bli hittad av andra. Så idag stog det fotografering på schemat. Blev väl halvbra på grund avljuset och självutlösaren. Men några snapshot satt.

Rubriken beskriver ungefär hur jag mår för tillfället. Och nej, jag är inte bakis, vilket hade kunnat vara anledningen eftersom jag är student. Men nej, om det ändå var så väl. Istället vaknade jag denna morgon upp med en rungande huvudvärk, allmänt tradig hals och lätt feber. Orkara bli sjuk. Och som vanligt när jag blir sjuk så finns inte en liten ipren inom synhåll. Jaja. Tur att jag inte behöver läsa iallafall. Bildredigering och siteskiss står på schemat.

Jag brukar inte gå så här länge utan att tvätta. Vanligtivs är jag en sådan där konstig typ som bokar nästa tvättid samtidigt som jag är klar med tvätten. Detta har inneburit att jag likt en annan tvångssyndromspojk har tvättat varannan söndag sen jag flyttade till Växjö. Den här gången sket det sig eftersom jag var hemma och sen, tja, orkade jag helt enkelt inte.

Jag är tamifan inte i Växjö mycket under helger för tillfället. Nu drar jag till staden i öst. Till platsen där dialekten är lite som ett klavertramp. Man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta. Vi får se hur väl jag klarar mig. Hur som helst ska jag få återförenas med mina små nördar som jag tycker så mycket om. bäst att dra sig eftersom bussen går om en kvart.

Idag är det din dag. Tyvärr är du inte här för att dela den med oss andra. Det är dagar som den här som fejjan suger. För jag kan inte alls önska dig grattis som det står. Sjöng en liten trudelutt för dig innan idag. En låt jag kom att tänka på. En jag skickade till dig för länge, länge sedan som du tyckte om. Hoppas du hörde. ♥

Har en bulle i ugnen. Det kommer bli en fin Mac-ka. Jag är helt enkelt med Mac. Jag kände att när skruvar börja jobba sig ur skärmen på den här burken så är det nog dags att byta. Hur roligt det än må vara för plånboken. Så nu antar jag att jag lägger ner det här vintageprojektet micosoft och blir mainstream istället. Senast den 4:e ska den vara här. Den lilla godingen. Lovade Angelica att berätta vilket kön det blir efter nedkomsten.

Fick ett ryck igår. Ville uppdatera mitt VC/personliga brev. Något som resulterade i att jag satt uppe till 3 inatt och knåpade. Kan inte säga att jag varit jättefräsch idag. MEN, det ledde till 4 nya sökta jobb. Se vad lite förändring kan göra. En ny liten boost framåt. Ja tack!

Hittade precis ett jobb strax utanfö London. Sjukt sugen på att söka det. Jag har fått rådet att sluta överanalysera allt jag gör. Något som jag troligtvis borde applicera på typ allt jag gör i livet. För sådan är jag. Vänder och vrider på allt tills jag tappat lusten för det. Just do it. Det finns liksom ingenting att förlora i livet. Jag vill inte sitta och ångra mig om 30 år för att jag inte tog chansen när den kom.

Snacka om att inspirationen har varit noll sedan, tja, senast helt enkelt. Känner inte att jag har haft särskilt mycket att tillföra i form av rader av text och bild. Dock har jag fått skit för att jag legat lågt. Visste inte riktigt att det var folk som brydde sig om det jag präntar ner här. Så. Här är jag. Igen. Kanske något mer intressant för de som inte bor på samma plats som jag längre.

Dagen har bjudit på lätt stressigt röj på jobbet, vilket också innebär att tiden går sjukt fort. Vi är bara två som jobbar i butiken vilket gör att man springer lite som en skållad grävling till höger och vänster. Något säger mig att den här veckan kommer flyga förbi snabbare än blixten. Vilket i och för sig inte gör så mycket, eftersom helgen förhoppningsvis ska spenderas i Kristianstad där Tivoliorock kommer gå av stapeln i vanlig ordning. Timbuktu, Daniel Adams Ray, Miss Lii, Sahara Hotnights. Kan nog bli bra.

Letajobbletajobbletajobb. Känner mig ganska duktig. Men vill hitta jobb som inte alla andra söker också. Optimera mina chanser liksom. Det är ju inte så att ett jobb ramlar på en. Eller?

Imorgon kör jobbet igång på riktigt igen. Dags att kränga glasögon igen. Fick en liten försmak i lördags och insåg hur ringrostig jag är. Men så har jag inte jobbat på snart ett år heller. Förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid att komma in i det igen. Något nytt ansikte och något somförsvunnit. Ska bli intressant att se. Men bäst av allt är att man har något att syssla med om dagarna och får tjäna lite kosing igen. Here I come!

Kom på att jag tänkt lägga in min avslutande krönika ifrån Assar, EHVS tidning som jag skrivit/layoutat/bossat för. Och vad den handlar om? Tja, helt enkelt om känslan när orden liksom flyr sin kos mycket olägligt.

"Tiden tickar. Sekunder drar sig mot minuter, som efter en stund snabbt lyckas bli både en och två timmar. Även om det bara är någon ynka centimeter som skiljer fingrarna ifrån datorns tangenter, så känns det som det lika gärna hade kunnat vara Grand Canyon jag skulle ta mig över. I ett hopp. Eller Dalälven kanske. Minst.

Det är nu man undrar varför man alltid ska vara så präktigt och öppna käften. ”Kan någon tänka sig att skriva en krönika”. ”Ja!”. Ordspya. Big time. Vad som kändes så rätt i just det där ögonblicket känns plötsligt så fel. Vad har jag egentligen att tillföra världen i dessa tider av Tjernobylliknande kärnkraftskatastrofer och Brittiska konungabröllop? Nä, just det. Vilka ord som än präntas ner av mig kommer vara likamed en fjärt i rymden. Det vill säga jävligt obefintliga för alla som kan svara rätt på naturvetenskapsfrågorna för årskurs 2 i ”Smartare än en femteklassare”. Tiden har gått igen. Fan.

Den fatala bristen på ordmakeri har dessutom under funderingens gång bidragit till ett frenetiskt tuggande på ett redan lätt för gammalt tuggummi. Ni vet ett sådant som tappade smaken för strax över 20 minuter sedan och som långsamt börjat bidra med krampkänningar i käkmuskulaturen. Det börjar mer och mer kännas som när man skriver en tenta och kommer till sista frågan som ger typ hälften av alla poäng. Den där roliga frågan som man inser att man inte kan. Paniken stiger, svetten lackar och man tuggar lite snabbare. Som om det skulle hjälpa. Precis som nu.

Skillnaden är dock att jag inte kan svära över en lärares val av frågor och sedan snabbt få medhåll ifrån mina kära klassmakrater. Tvärt om. Jag har fått fria händer för att kunna göra sorti från assar med äran i behåll. Helt ensam. Något som känns sådär lagom långt borta när orden lyser med sin frånvaro. Just nu känns en avhyvling mer trolig, för att inte tala om en lätt sågning vid fotknölarna och ett ljuvt gottande i mitt totala misslyckande i kommande toalettlektyr. Brief alltså. Minuterna tickar. Igen.

Men just när man är där nere på botten syns plötsligt ljuset i tunneln. Som spetsen på Harry Potters viftade trollstav efter ett snabbrabblat ”lumos maxima”. Som en tindrande Lucia i midvinternatten. Varför inte beskriva ett problem som säkert så många andra studenter före mig haft? Den där jobbiga känslan vi alla får någon gång under ett arbete som tydligen inte bara vill skriva sig självt. Då vi istället skiter i allt och tar en klunk billigt rödtjut för att dränka synderna. Varför helt enkelt inte bara pränta ner känslan av skrivkramp i ett par väl valda ord?

Done.

Med äran i behåll? Det gick jättebra, till dess att jag gjorde en liknelse till Harry Potter och från och med nu kommer gå med töntstämpeln i pannan. Inte riktigt lika coolt som ett blixtärr. Men vem orkar bry sig egentligen? För allt jag vill göra nu är bara att sätta sista punkten så jag får spotta ut det här äckliga tuggummit."

Är i bakartagen ingen. Borde inte, men vafan. Kanelbullar och smålandskringlor är något som jag starkt förknippar med sommaren på någon vänster. Dessutom har jag förtryckt min bakargen allt för länge nu. Så det var skönt att få banka runt ibland redskapen igen. Nu är det dock spinning som gäller om en stund. Kommer nog dö. Har inte vart på ett spinningpass sedan februari. Men någon gång måste man ju börja igen...

Önskar att jag var grym på webdesign så jag kunde kirra en egen sida. Men nu kan jag inte det. Så jag får göra mitt bästa för att ommöblera bäst jag kan. D.v.s in och rota i kodmallen. Det får vara såhär för stunden. Om du inte ser någon skillnad så kör F5 som vanligt. Får sova på saken. Till sängs jag nu skola gå. Godnatt.