sandevarn

Det här är sjukt bra! Nästan lite rysning på den.

Imorgon har jag jobbat 10 veckor. Det är helt sjukt vad tien går fort. För sex veckor sedan tyckte jag att tiden hade gått fort, men att jag hade lång tid kvar. Men nu är jag färdig. Jag vet fan inte om jag hänger med riktigt. Det har varit 10 roliga veckor med mycket skratt, mycket hjärnworkout men mycket erfarenhet. Dessutom kan man inte säga att det är helt slut, eftersom det troligtvis blir lite helger framöver. Fint det. Men åter igen. 10 veckor. Om tio veckor är det november, vilket betyder att jag troligtvis har min första tenta och att julen närmar sig. Oj.

På tisdag är det ett år sedan jag flyttade till Växjö, och om en vecka var det ett år sedan jag satt på introduktion för marknadsföringsprogrammet. Vad händer? Kan jag stanna tiden, för jag vet inte riktigt om jag hinner med.

Varför funderar jag ens på det. Varför skrek jag inte bara ut i ren lycka utan att tänka? Nä, för snåljåpen och kapitalisten Fredrik började genast fundera på hur mycket pengar jag skulle tjäna på det hela. Nämligen om jag ska sluta två dagar tidigare än tänkt och chilla apa, eller om jag ska sattsa på att bli typ 1500 kr rikare och jobba veckan ut?

Förlistan när det gäller att sluta två dagar tidigare lär bli lång. Jag är aptrött och behöver vila. Jag är aptrött och behöver vila, men för att göra det lite mer klart så är jag aptrött och behöver vila. Detta kan i sin tur leda till att jag är piggare när plugget börjar igen. Dessutom skulle jag ha tid att sola lite om det blir fint väder, och kan kanske umgås med lite folk jag inte hunnit umgås med.

Förlista när det gäller att jobba veckan ut är också lång, kom jag på precis nu. Tjäna extra kosing vilket innefattar typ 1/2 av en månads övriga utgifter till hösten. Jobba av ren stolthet, eftersom det känns som jag inte riktigt har pallat trycket om jag slutar tidigare. Jag har släktträff på lördag, vilket gör att jag inte kommer åka upp till Växjö ändå, vilket innebär att jag troligen bara skulle gå runt och driva eftersom alla andra jobbar. Svårt. Mycket svårt.

Fredrik, en jävla kapitalist och snåljävel.

Känner mig typ fyiskt och psykiskt slut. Man stiger upp, jobbar, kommer hem och befinner sig liksom i ett vakuum tills det är dags att stiga upp igen. Känns lite halvbra faktiskt. Insåg idag under de sista minuterna på dagen att jag inte riktigt lyssnade på något. Att dessutom bli utskälld över telefon 10 minuter innan stängning var sådär bra. Kände för att bara slänga på luren. Men nä. Säger som Hassle, typ, I used save them troubles for another day. Det skulle man vilja ibland. Helst någon dag som aldrig kommer.

Jag längtar till nästa vecka. Jag saknar Växjö. Jag saknar min lägenhet. Jag saknar klasskamraterna. Jag saknar nästan biblan. Vafan. Om en månad eller två kommer jag ångra så sjukt att jag skrev det där sista.

Kom nyss hem från Åbron där kvällen har spenderats med en öl i näven. Det var dags att återse kusinen som man sett typ en gång på hela sommaren. Hon ska dessutom bege sig mot de nordligare delarna igen snart. Inte riktigt okej eftersom vi inte hunnit träffas, men nu rättade vi ju till det mot det bättre i alla fall. Nu är det dags att knoppa. Imorgon är det torsdag, vilket nästan betyder helg!

Kollade precis SMHI och Tv4 för att se hur värdet kan bli till helgen. Får man tro dem båda rätt så kan det faktiskt bli rätt hyffsat. Detta i sin ur betyder att man kanske kan få hinna sola lite till. Försöka bättre på det lilla man lyckades med i söndags. Vem vet, man kanske lyckas med någon snygg beigbrun ton i alla fall, haha!

För övrigt så går dagarna lite långsamt nu. Jag vet inte om det beror på att man nästan befinner sig i Växjö i sinnet redan. Det är lite som inför sista tentan. Man hade "sommarlov" i huvuet redan innan tentan var klar. Förresten, sommarlov my ass, jag har minsann jobbat hela lovet så jag kallar det inte lov. Men jag är inte bitter. Jag är glad att jag fått något att göra, för det kunde lika gärna varit tvärt om. Dessutom trivs jag jättebra med mitt jobb. Men att jag är trött i kropp och sinne tänker jag inte sticka under stolen med.

Att man kan uppskatta lediga dagar så fruktansvärt mycket visste jag inte. Eller jo fan det visste jag nog visst. Jag gjorde ju det förra veckan också. Åter igen går tiden snabbt. För snabbt. Det var nästan en vecka sedan man återvände från Storstaden. Två veckor kvar på jobbet, två veckor tills man återvänder till livet i Växjö. Det känns lite konstigt, samtidigt som det ska bli skönt. Vill komma in i mina rutiner igen. Träffa mina kära klasskamrater som man inte sett på hela sommaren. Det var som man trodde precis innan sommaren. Då var man lite trött på allt och behövde distans. Nu har jag haft distans. Det känns. Men så lär man uppskatta allt så mycket mer då. I alla fall en vecka eller två. Heja distans för ett tag.

Idag har jag försökt sola lite. Innan det blev för kallt. Sen blev det jättevarmt. Och kallt igen. Precis när jag och de två Alexandersana skulle hoppa i plurret. Men vi plurrade ändå. Det var inte så varmt, men all god mat här hemma sen efteråt rättade till kyliga tår. Precis som bastun i torstes. Trevlig kväll helt enkelt. Med två Alexander, och grillat, och en komedi och så jag förstås. Jag med svartvinbärssaftfläckar på tröjan. Typiskt.