sandevarn

Jaha, då är den dagen här igen. Dagen då alla ska sörja och vara ledsna, ungefär. Inte för jag känner så mycket, den har varit som vilken dag som helst. Det kan bero på att det är 6 år sedan WTC drog i backen och 4 år sedan Anna Lind blev mördad (för så får man väl ändå säga). Konstigt nog måste jag säga att det känns som jag har större sympati för en människa än de tsentals som dog där borta i väst. Det handlar inte om att det hände vad man kan kalla hemmaplan, utan att man vet hur mycket folk som lider i 3:e värden och hur många USA själva plågar och tvingats till lidande på grund av att de vill leka krig.

Men samtidigt antar jag att det är taskigt att tänka så. För de människor som dog i katastrofen för 6 år sedan ville kanske inte ha krig. Vem vet. Dom säger att kriget aldrig skulle utbrutit om tornen aldrig fallit. Men det ger jag blanka fan i. Jag tror att USA, eller snarare (B)ush, hade kommit på en lagom bra anledning till att spränga halva västvärlden i luften. Så det är lite hitan om ditan om det hela. Att äta eller att ätas. Det är vad världen handlar om idag. Screw us!